Sverige vinner inga vänner med eurozonprotest

Sverige är ett av tolv länder som skrivit till eurozonens ordförande för att meddela att man inte vill att eurozonen ska ha en budget.
Lite märkligt.
Sverige är ju inte med i euron.

Sverige har sin egen historia när det gäller euron.
* Vi gick med i EU när euron redan var obligatorisk för alla länder som kvalar in, men begärde ändå inte att slippa.
(Sedan meddelade att vi aldrig tänkt vara med.)

* När eurozonen råkade i djup kris 2010-2012 vägrade vi bidra till nödlånen för skuldsatta länder.
(Utom för Irland men det var ”en symbolisk summa”, enligt finansminister Anders Borg.)

* Sverige motsatte sig en bankunion, reformen för att rädda statskassor i framtiden från att bära bördan av konkursbanker.
(Men nu överväger vi att gå med.)

* Nu motsätter sig finansministern att euroländerna upprättar en eurobudget för krislägen.
Frågan är vad Sverige har att vinna på det.

Idén med en budget för eurozonen kommer från Frankrike.
Den går ut på att EU inte ska upprepa vad som nu ansågs vara ett misstag under finanskrisen, att tvinga ett skuldsatt land skära ned så tufft att tillväxten bromsar in och det inte kommer in några nya pengar att betala av lånen med.

Grekland är ett exempel på hur utdragen en kris kan bli om man inte tillåts stimulera en förlamad ekonomi.
I Grekland liksom i andra drabbade euroländer var det löntagare och arbetslösa som fick ta den värsta smällen när det skulle sparas.

Medlen i eurozonens budget kunna lånas ut till ett skuldsatt land för att investera så att en förlamad ekonomi stimuleras.
Sedan ska lånet betalas tillbaka.

I slutet av maj gick sent omsider tyska förbundskansler Angela Merkel med på det franska förslaget.
Men då skriver alltså tolv länder ett brev till eurozonens ordförande Mario Centeno för att säga att de är emot (på den holländske finansministerns initiativ).

Dessa länder är med i euron och påverkas av ett beslut.
Utom Sverige och Danmark.

Det är inte första gången som Magdalena Andersson bidrar med sin åsikt till hur euron ska skötas.
Redan i mars skrev hon under ett liknande protestbrev (likaså på holländskt initiativ).
Varför gör hon så?

”Det som binder oss samman är att vi vill se konkreta åtgärder som förbättrar för medborgarna i EU. Sådant som ligger nära till hands att genomföra. Snarare än att drömma om stora politiska prestigeprojekt”, förklarade Magdalena Andersson i Sveriges Radio den gången.

En investeringsfond är inte konkret utan ”drömmar om stora prestigeprojekt”?
Föreslaget av samma länder som skapade ”det stora prestigeprojektet” den inre marknaden.
Som svenska politiker förklarade var rena drömmerier.

Sverige har under sina 23 år som EU-medlem inte varit främst i ledet när det gäller att föreslå ”konkreta åtgärder som förbättrar för medborgarna.”
Vi kan väl egentligen bara ta credd för att ha drivit frågor om jämställdhet, större insyn i dokument och ett antibiotikaförbud.
Fast vi fick nobben för vår idé om en europeisk hästpolitik.

Sverige är helt enkelt emot något, oftare än vi är för något.
Och så väldigt konkreta är vi inte heller.

Idag varnar den franske finansministern Bruno Lemaire i Financial Times den som vill stoppa eurozonbudgeten.
Budgeten är ”inte förhandlingsbar”.
Han konstaterar att några undertecknare av De Tolvs brev (Irland och Luxemburg) redan har backat.

Eurozonens ordförande Mario Centero som var mottagare av De Tolvs brev, har ägnat några dagar att sondera inställningen till en eurozonsbudget – bland euroländerna.
Han sammanfattar inför torsdagens EU-toppmöte.
Euroländerna är inte ense om förslaget men villiga att diskutera den.

”Eurozonens medlemmar står redo att diskutera en tänkbar eurozonsfond för konkurrenskraft, konvergens, och i stabiliseringssyfte.
En arbetslöshetsfond kan övervägas.
Finansiering av fonden kan undersökas vidare.
Hänsyn behöver tas till risken med ”snålskjuts” och att skattebetalare i något land får en extra börda,”

Oddsen är goda att euroländerna på torsdag enas om att gå vidare med planen på någon sorts fond för att stödja ett skuldsatt land vars ekonomi akut behöver stimulans för att återfå balansen.

Ibland behöver man vänner i EU.
Därför ska man inte skaffa sig ovänner i onödan.

Och Holland, vars sida vi tycks ställa upp för allt oftare, kämpar för det mesta just för att slippa visa solidaritet med någon annan.

 

About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU