Riksdagsvalet i Finland på söndag avgör om ett parti som står till höger om Sverigedemokraterna får ingå i regeringen. Sannfinländarnas valstrategi att som enda parti säga nej till Finlands klimatmål kan också ge vägledning för SD om att kulturkrig mot klimatpolitiken är en valvinnare.
”Vi sparkar oss själva på smalbenen med överambitiösa klimatmål. Det går ut över både medborgare och exportindustrin”, är valbudskapet från Sannfinländarnas partiledare Riika Purra.
SD:s partiledare Jimmie Åkesson har samma strategi när han kallar klimatpolitiken för ”självplågeri” och ”en ny religion”.
Båda partierna söker en ny profilfråga när de ”vunnit” migrationsfrågan och de flesta övriga partier kopierat deras invandringsfientliga linje.
Sannfinländarna har ingått i en regering tidigare, 2015-19. Men då med en partiledning från ett tidigare klassiskt missnöjesparti, Veikko Vennamos Landsbygdsparti. Men partiet hade lockat till sig extremnationalistiska och islamfientliga grupper och när partiledaren Timo Soini som utrikesminister kompromissade i trepartiregeringen ledde det till partisplittring 2017. De högerextrema tog över medan Soinis falang bildade ett nytt parti och satt kvar i regeringen.
Det är ett betydligt mer högerextremt parti som aspirerar på regeringsställning i det här valet. Den tidigare partiledaren Timo Soini har kallat det för ett ”människofientligt parti”.
Den nuvarande partiledaren Riika Purra står för en skärpt migrationspolitik. Finland ska upphöra med att ta emot kvotflyktingar, familjeåterförening ska försvåras, förbud för huvuddukar införas och endast europeiska flyktingar ska ha rätt till asyl. I det invandringspolitiska programmet sägs att islamsk tradition är i strid med den ”finska kristna och humanistiska traditionen”.
Partiet är också ensamt om att säga nej till ökad arbetskraftsinvandring.
– Det finns saker som inte kan överlåtas till företagen att själva bestämma, säger Riika Purra.
I partiets skuggbudget genomförs de största nedskärningarna på bistånd och klimatsatsningar.
– Det sannfinländska alternativet sparar på skadlig invandring, klimatåtgärder och utvecklingsbistånd, konstaterar riksdagsgruppens ordförande Ville Tavio.
Partiet profilerar sig också hårt mot den finlandssvenska minoriteten med kravet att slopa ”tvångssvenskan” i skolan. Tvåspråkigheten står inskriven i Finlands grundlag, men Sannfinländarna tycker att svenskan ”skuldbelägger de finskspråkiga”. Partiledaren Riika Purra talar utmärkt svenska men vägrade tala svenska i den tvåspråkiga valdebatten i finlandssvensk tv.
Sannfinländarna har ända sedan partisplittringen 2017 antagit en allt hårdare linje mot klimatsatsningar. Partiet hoppade av den parlamentariska utredningen om en mer ambitiös klimatpolitik.
– De skulle leda till självmord då den sista inhemska industrin flaggas ut, hävdade Riika Purra. En finländsk fabriksskorsten är en miljögärning, sade hennes företrädare Jussi Halla-aho.
Sannfinländarnas antiklimat-linje har lett till ökat väljarstöd och partiet tävlar nu om förstaplatsen i opinionsmätningarna med finländska Moderaterna, Samlingspartiet, och socialdemokratiska SDP. Samlingspartiet ligger på 19,8 procent, SDP och Sannfinländarna på 19,2, i den senaste mätningen.
Stödet för Samlingspartiet har backat de senaste månaderna medan Sannfinländarna ökat. Opinionsexperter varnar för valskräll. Det jämna opinionsläget kan leda till att väljare som stödjer något av de mindre partierna taktikröstar på Socialdemokraterna eller Samlingspartiet.
Efter riksdagsvalen i Finland är det normalt ledaren för det största partiet som får uppdraget att försöka bilda en koalitionsregering. Det kan bli Sannfinländarnas Riika Purra efter söndagens val.
Till skillnad från Moderatledaren Ulf Kristerssons samarbetssignaler med SD har finländska Samlingspartiets Petteri Orpo inte uttalat att han vill bilda en allians med Sannfinländarna. Utan säger bara i tv-debatter att han ”lämnar alla dörrar öppna”.
Medan nuvarande statsministern Sanna Marin, Vänsterförbundet och De gröna säger nej till Sannfinländarna. Svenska folkpartiet är splittrat.
Om Samlingspartiets Petteri Orpo och Riika Purra väljer att inleda regeringsförhandlingar efter valet måste någon av dem göra stora eftergifter på sina allra heligaste vallöften. Orpo har med starkt stöd av finländska näringslivet kategoriskt avvisat Sannfinländarnas krav på att överge landets tuffa klimatmål.
– Koldioxidneutraliteten kommer att leda till stora investeringar på hundratals miljoner i Finland. Allt det här säger Sannfinländarna nej till, svarade Samlingspartiets ordförande Petteri Orpo.
Orpo vill också locka mer utländsk arbetskraft till Finland, och har sagt att han inte är beredd att bilda regering med ett parti som vill lämna EU.
Men vad dessa uttalanden av Orpo är värda efter söndagens val får väljarna besked om först efter att de röstat. Om Sannfinländarna vinner framgång på sitt motstånd mot en ambitiös klimatpolitik kan lockelsen att få bilda regering vara tillräckligt för att frångå vallöften, precis som kompromisserna i Tidöavtalet visade i Sverige.
Det andra troliga regeringsalternativet utifrån opinionsläget är en koalition mellan Samlingspartiet och Socialdemokraterna tillsammans med ett par andra mindre partier. Det skulle framför allt kräva svåra kompromisser om den ekonomiska politiken.
I Sverige har SD:s inriktning på att göra klimatkrisen till sitt nya kulturkrig efter flyktingmotståndet uppmärksammats på flera håll. Tidigare miljöministern Isabella Lövin varnar för att klimatforskningen är hotad av den globala alt-rightrörelsen med SD som svensk härförare.
SD-ledningen har de senaste veckorna mejslat ut sin strategi ytterligare. Tidigare har partiledaren Jimmie Åkesson ifrågasatt om det finns någon klimatkris.
Men nu har partiledningen plockat bort sin ledande klimatförnekare Elsa Widding från miljö- och jordbruksutskottet. SD:s talesperson Martin Kinnunen idiotförklarar inte längre klimatforskarna utan argumenterar i stället att klimatmålen är alltför ambitiösa och att det är meningslöst att genomföra åtgärder i Sverige, utan vill i stället rikta fokus mot att få ned utsläppen i andra länder, inte minst i Kina och Indien.
SD:s linje för att undvika att kallas klimatförnekare men ändå kunna lova väljarna att partiet kommer att säga nej till alla klimatpolitiska satsningar formuleras av Kinnunen i SvD:
”En politik baserad på humanism, där alla världens människor har en okränkbar rätt till en bättre morgondag, ska eftersträvas. Därvidlag kan vi inte blunda för att all miljö- och klimatpolitik måste föras inom ramarna för de ekonomiska förutsättningarna”.
Valet i Finland på söndag blir ett test på hur framgångsrikt det kulturkriget kan bli även i Sverige.