Ironiskt nog kan det bli EU som hindrar den svenska regeringen att begränsa strejkrätten.
Som tidningen Arbetsvärlden avslöjade förra veckan överväger den statliga ”Stridsåtgärdsutredningen” att föreslå begränsad strejkrätt i Sverige.
På förslag är strejkförbud på en arbetsplats där ett annat fackförbund redan har ett kollektivavtal.
Detta först-på-plats fackförbund skulle också tilldelas rätten att neka eller bevilja sin rival rätten att strejka.
Fackförbunden är naturligt nog upprörda.
13 av 14 LO-förbund säger nej, enligt tidningen Arbetaren.
(Det enda som säger ja är Metall, förbundet som Stefan Löfven ledde fram till 2012.)
12 av 14 TCO-förbund säger nej (Unionen kan tänka sig att utreda) enligt Arbetsvärlden.
20 av 23 Sacoförbund säger nej.
För facken är riskerna tydliga.
Fackförbunden skulle plötsligt konkurrera med varandra.
Arbetsgivaren skulle kunna sluta avtal med ett förbund och tvinga alla andra på samma arbetsplats att gå med på detsamma. deras konflikträtt vore ju borta.
Ironiskt nog skulle EU kunna rädda den svenska strejkrätten.
Ironin här består i – för alla med kort minne – att EU länge har anklagats för att underminera den svenska strejkrätten.
År 2007 hamnade Byggnads lockout mot ett lettiskt företag i Vaxholm i EU-domstolen.
Domstolen gav företaget Laval rätt och LO-förbundet fel i tvisten.
Rätten att ta till konflikt kunde ifrågasättas enligt EUs regler.
Den gången exploderade svenska fackförbund och socialdemokrater i avsky över att se fackförbundens rättigheter inskränkta av EU.
Den svenska modellen var under attack.
Men EU-domstolen var aldrig fullt så fientlig mot strejkrätten som många fick för sig.
I Laval-domen erkändes fackens stridsåtgärder som en grundläggande rättighet.
Inte vilken rättighet som helst men en överordnad rättighet.
Därefter sa domstolen att stridsåtgärder rentav kan få gå före när den krockar med EU-lagens grundläggande principer (fri rörlighet för tjänster och för rätten till företagsetablering, i det här fallet).
”…skyddet för de grundläggande rättigheterna utgör ett legitimt intresse som i princip motiverar inskränkningar i de skyldigheter som följer av gemenskapsrätten”.
Att skydda sig mot social dumping, låglönedumping, är enligt EU-domstolen ett sådant allmänt intresse som kan göra att strejkrätten väger tyngre när den krockar med t ex företagens frihet att jobba i andra EU-länder.
Men, sa domstolen sedan, det ger inte konfliktåtgärder fritt fram hur som helst.
Det måste som sagt handla om ett tungt vägande intresse och alla andra åtgärder måste vara uttömda.
Det föll Byggnads lockout av företaget Laval på.
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson motiverar sin önskan att inskränka strejkrätten med att hon vill skydda kollektivavtalens värde på svensk arbetsmarknad.
Skulle EU-domstolen anse detta vara ett så överordnat och betydelsefullt allmänintresse, att en grundläggande rättighet som strejkrätten får begränsas?
Troligen inte.
EU-domstolen skulle nog säga att lagförslaget är oproportionerligt i förhållande till sitt syfte, att sossarna vill skjuta mygg med kanoner.
Det är en bärande princip i EU-rätten att åtgärder ska stå i proportion till problemet,
Det vore höjden av ironi om det visar sig att EU-rätten hindrar en svensk socialdemokratisk regering att inskränka strejkrätten.