Storbritannien framställer sig gärna som en demokratins högborg. Därför har det tett sig märkligt att premiärminister Theresa May stenhårt sagt nej till att det lagstiftande parlamentet ska få vara med och besluta om när landet ska ta det stora steget att lämna EU.
Regeringens nej har fått upprörda väljare att gå till domstol, och Theresa May förlorade. En enig High Court slog fast det logiska att parlamentet ska vara med och besluta i en sådan här avgörande fråga för Storbritanniens framtid.
“We decide that the government does not have the power under the Crown’s prerogative to give notice pursuant to Article 50 for the U.K. to withdraw from the European Union,” the Lord Chief Justice of England and Wales, the U.K.’s most senior judge, said in a summary of the ruling.
Domstolen avfärdar i mycket definitiva ordalag på 32 sidor regeringens argumentering om att det räcker med att parlamentet får rösta om det slutgiltiga utträdesavtalet med EU. Domarna pekar på att det endast var en rådgivande folkomröstning och att beslutet att meddela EU att UK utlöser artikel 50 om att lämna unionen är ett oåterkalleligt beslut som berövar medborgarna lagstadgade rättigheter som parlamentet tidigare fattat beslut om.
Premiärministern meddelade omedelbart att hon kommer att överklaga utslaget till högsta domstolen. Och de Brexitkampanjande tidningarna som Daily Mail gick loss på domarna och de som gått till domstol – och pekade på att en av domarna är homosexuell och att företagaren Gina Miller inte är född i Storbritannien.
Domstolsutslaget är ett svårt bakslag för Theresa Mays politiska auktoritet som premiärminister. Hon tog över efter David Cameron efter att Brexitsidan överraskande vunnit folkomröstningen den 23 juni. May hade tillhört Remainsidan, men bytte snabbt fot och har lovat att minska invandringen och fullt ut genomdriva Brexit.
Högsta domstolens prövning väntas ske 5 december och ett utslag kan komma i januari. Om regeringen förlorar även där kommer troligen planerna på att utlösa artikel 50 som premiärminister May utlovat till mars nästa år att försenas, i väntan på den prövning som då väntar i parlamentet.
Det började omedelbart spekuleras om att Theresa May kan utlysa nyval för att se till att regeringen har stöd för att inleda utträdesförhandlingarna.
Men även om regeringen förlorar även i högsta domstolen är det inte troligt att det skulle innebära att parlamentet stoppar Brexit. En stor majoritet av parlamentartikerna stod visserligen på Remainsidan i folkomröstningen. Men både regerings- och oppositionspolitiker som röstade emot Brexit har deklarerat att de inte kommer att stoppa att regeringen utlöser EU-fördragets artikel 50 om att Storbritannien ska lämna EU.
Labours Hillary Benn, som kampanjade emot Brexit och nu är ordförande i parlamentets utskott för Brexitprocessen, sade att han accepterat att en majoritet röstade för Brexit och att det utslaget ska följas. Men parlamentet vill vara med och bestämma över vilka relationer Storbritannien ska ha med EU i framtiden.
”There is … a debate to be had about what kind of relationship we are going to have and therefore the Government’s negotiating objectives are really important.”
Om parlamentet får inflytande över utträdesförhandlingarna kommer det troligen att innebära krav på regeringen att inrikta sig på en ”Soft Brexit”, att Storbritannien ska sträva efter att kunna behålla så mycket som möjligt av frihandel och nära samarbete med EU.
Theresa Mays regering har hittills haft mycket svårt att bestämma sig för vilken sorts Brexit den vill ha, där ministrar verkar djupt oeniga. Brexitministern David Davis och handelsministern Liam Fox förordar att Storbritannien inte ska ha några ambitioner att vara kvar på EU:s inre marknad medan finansminister Philip Hammond under påtryckningar från näringsliv och banker vill att regeringen ändå ska försöka få behålla sin frihandel och eurohandel.
Inför sina partivänner har Theresa May hållit patriotiska tal om att återge Storbritannien dess självständighet och ta kontroll över invandringen. Men samtidigt har hon lyckats få bilkoncernen Nissan att mångmiljardinvestera i Sunderland efter en hemlig uppgörelse, som innebär att bilföretaget inte är oroligt för att om några år tvingas betala tullar för att exportera till EU. Det spekuleras i att regeringen lovat Nissan att den vill ha fortsatt frihandel med EU efter Brexit eller att Nissan fått löfte om ekonomisk kompensation.
Om parlamentet nu kan sätta press på regeringen kan den hjälpa till att styra Theresa May till en klar förhandlingslinje som inte är hemlig för de brittiska väljarna.
Jepp. och Storbritannien framställer sig framförallt gärna som PARLAMENTARISMENS uppfinnare och högborg vilket de brukar definiera som att de är världsmästare i demokrati. Det gör sannerligen Theresa Mays agerande märkligt.