För ett par veckor sedan möttes Theresa May av jublande partimedlemmar när hon i ett patriotiskt tal lovade att Storbritannien ska ta tillbaka kontrollen av invandringen och lagstiftningen från EU. Men för en regeringschef räcker det inte med att göra kärnväljarna nöjda – när internationella storbolag nu hotar att lämna landet och Tory-parlamentariker hotar revoltera tvingas hon till en åtminstone halv kovändning.
Regeringen har tidigare sagt blankt nej till att låta det brittiska parlamentet vara med och bestämma över uttolkningen av folkomröstningen, trots att den juridiskt endast var rådgivande. Men när en Labourmotion om att parlamentet ska få debattera och granska regeringens utträdesplan fick stöd av några Toryparlamentariker tvingades regeringen till en hastig reträtt.
Theresa Mays regeringsmajoritet i parlamentet är bara 12 röster och det räcker med att några Toryledamöter röstar med oppositionen för att hon ska förlora. Sent på tisdagskvällen sade regeringen därför i sista stund ja till Labourmotionen. Men med ett tilläggsförslag om att parlamentets granskning inte ”är något försök att stoppa Brexit eller underminera regeringens förhandlingar”.
Den förre finansministern Kenneth Clarke var en av Toryledamöterna som var beredd att rösta emot regeringen, klargjorde han i parlamentets debatt om Labourmotionen på onsdagen:
”The government is accountable to this house. I don’t think there’s a mandate for pulling out of completely open access to 500 million markets, and be free to go on a voyage of discovery.”
Samtidigt har det brittiska näringslivet protesterat alltmer högljutt mot Theresa Mays och Brexitministrarnas patriotiska tal om att Storbritannien ska slita sig loss från EU och kommer att klara sig bra utanför EU:s inre marknad. Brittiska pundet har rasat med 16 procent. Bilföretag och banker har börjat planeringen för att flytta delar av sin verksamhet till den europeiska kontinenten.
The government’s insistence on pulling out of the single market and the loss of “passporting rights” that allow them to sell their services across the Continent from London has prompted large banks to make concrete plans to move some of their operations elsewhere.
Den gigantiska finansmarknaden i London är oroad över Theresa Mays attacker på den ”internationella eliten” och hoppas nu att Londons Labourborgmästare Sadiq Khan ska agera som deras talesman mot regeringen.
“[Khan’s] got to secure a place at the table,” Colin Stanbridge, chief executive of the London Chamber of Commerce and Industry told a meeting of the London Assembly’s economy committee Tuesday. “He needs to keep fighting for that, and we need to keep backing him to be in there to make sure that London is represented in these negotiations.”
Protesterna från näringslivet och Torypolitiker verkar också ha skärpt inbördeskriget i Theresa Mays regering.
Konservativa The Times har slagit upp beräkningar från finansdepartementet om att priset för att lämna EU:s inre marknad blir 66 miljarder pund. Medan konservativa Daily Telegraph publicerade beräkningar på att det kommer att kosta 25 miljarder pund. Och BBC uppger att regeringen räknar med att behöva fortsätta betala cirka 5 miljarder pund per år till EU för att få fortsätta vara en del av EU:s inre marknad.
Det här har fått Brexitministern David Davis, som flera gånger talat om att UK kommer att klara sig bättre utanför inre marknaden, att anklaga tjänstemän på finansen för att försöka ”underminera Brexitförhandlingarna”.
Theresa May försöker nu lugna storföretagen, i mediaintervjuer och i parlamentet. Hon talar om ”hon vill att brittiska företag ska ha så stora möjlighet som möjligt att agera på inre marknaden”
Men splittringen i regeringen och ministrarnas ovilja att berätta om hur deras Brexitplan ser ut lär inte lugna företag och parlamentariker.
Brexitministern David Davis, som var regeringens företrädare i parlamentets debatt om Labourmotionen, sade nej till krav på en omröstning om ett förhandlingsmandat för regeringen.
I Financial Times går inflytelserike näringslivskommentatorn Martin Wolf till hårt angrepp på regeringen:
What drove Leavers was, we are also told, “the principle that decisions about the UK should be taken in the UK”. The currency markets demonstrate the emptiness of that principle. Britain’s EU partners are about to do the same. The premise of the Leave campaign was false: a host of decisions that affect the UK will always be taken outside it.