Tomma ord i Luxemburg, Lissabon o Göteborg – men social utjämning efter Porto

Inbjudan från Portugals premiärminister Antonio Costa till Socialt toppmöte i Porto har mötts med armbågen av flera EU-ledare. Angela Merkel och Mark Rutte ids inte ens komma. Stefan Löfven och tio andra regeringschefer har krävt att det inte fattas några beslut som påverkar dem.

Ändå kan EU vara på väg att ta verkliga steg mot social utjämning. Men av helt andra skäl än proklamationerna från Porto.

Det har utfärdats många storstilade löften och ställts upp högtravande målsättningar på de tidigare EU-toppmötena om social utjämning och jobb.

Den tidigare ordföranden för EU-kommissionen Jean-Claude Juncker påminner gärna om att han som Luxemburgs premiärminister tog intitiativ till det första redan 1997. Och det var också Juncker som delade värdskapet med Stefan Löfven på toppmötet i Göteborg 2017.

Redan i Luxemburg 1997 beslutades att EU-politiken skulle inriktas på att skapa fler jobb. EU-ledarna lovade att deras regeringar med “nationella aktionsplaner för jobb” särskilt skulle satsa på fler jobb för unga, kvinnor och funktionshindrade.

“This is how they will be given practical effect, in the form of national objectives which are quantified”. 

Ambitionsnivån höjdes ytterligare på EU-toppmötet i Lissabon 2000, då målet ställdes upp att inom tio år göra EU till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi med stärkt social utjämning. Det fick namnet “Lissabonprocessen”.

“The most competitive and dynamic knowledge-based economy in the world, capable of sustainable economic growth with more and better jobs and greater social cohesion”.

I stället blev det ökade sociala klyftor och historiska reallönesänkningar. I en svensk utvärdering av Lissabonprocessen beställd av LO, TCO och Saco konstaterar professor Lars Magnusson:

Lissabonprocessen har inte levererat vad den utlovat I flera avseenden tycks politiken gå i rakt motsatt riktning och urholka de sociala modeller som de flesta vill slå vakt om och ser som ett kännetecken för Europa.

Efter det fortsatte klyftorna att växa under och efter finanskrisen och eurokrisen. Och på EU-toppmötet i Göteborg 2017 fanns ännu starkare skäl för EU-ledarna att besluta om åtgärder för att minska de sociala klyftorna. Och efter mötet lovade Stefan Löfven att EU nu ändrar inriktning

“En mycket nöjd svensk statsminister konstaterade efter det sociala toppmötet i Göteborg att medborgarnas intressen nu förs upp i topp på EU:s agenda.”

Det skulle förverkligas med en “social pelare” i 20 punkter.

Men problemet med “pelaren” var samma som med “Lissabonprocessen”. Det är bara en önskelista, den förpliktigar inte medlemsländernas regeringar till någonting.

Önskelistan har kallats “den öppna koordinationsmetoden”, och det har inrättats “måltavlor” med årliga rapporter från kommissionen om medlemsländerna gör något för att uppfylla målsättningarna. Sedan har alla storstilade målsättningar snabbt överskuggats av inrikespolitik och hamnat nederst i EU-byrålådan.

Ursula von der Leyen lovade att återlansera de sociala frågorna när hon tillträdde som ordförande för EU-kommissionen och Portugals socialdemokratiska regering har under sitt halvår som EU-ordförande kallat in till ett nytt Socialt toppmöte fredag-lördag.

EU-kommissionen har ställt upp nya mål i den Sociala pelaren för medlemsländerna att klara till 2030:

Sysselsättningen ska höjas till 78 procent, varje år ska 60 procent av alla vuxna få utbildning, och antalet fattiga ska minskas med 15 miljoner.

Det här räcker inte, säger FN:s ansvarige för fattigdomsfrågor, Olivier De Schutter. Det uppfyller inte ens FN:s basala mål:

“With over 90 million people and almost 20 million children at risk of poverty or social exclusion in the Union, the new target is insufficiently ambitious.”

Ett hundratal europeiska politiker kräver att EU-toppmötet också ska ställa upp målet att utrota hemlösheten till 2030.

De fackliga organisationerna kräver höjda demokratiska mål för att ge anställda mer inflytande i företagen.

Men huvudkritiken från såväl EU som Europafacket är densamma som för tidigare Sociala toppmöten. Det finns inga bindande åtaganden för medlemsländerna i EU-toppmötets deklaration.

“There are neither consequences for missing the target nor accountability mechanisms that people can use to hold their governments responsible for their commitment”, kontstaterar FN:s Olivier De Schutter.

Om mötesordföranden Antonio Costa hade några förhoppningar om att kunna få in mer bindande skrivningar i toppmötets slutsatser blockerades det redan innan av Sverige och tio andra länders regeringschefer. I ett öppet brev understryker de att det är medlemsländerna som beslutar över sysselsättning, utbildning och sociala frågor.

“Targeted EU-level action can complement national action, but … any action on EU-level should fully respect the division of competences of the Union, its Member States and the social partners,” the statement stated.

Statsminister Stefan Löfven höll på onsdagen ett drygt tio minuter långt försvarstal i riksdagens EU-nämnd för varför Sociala toppmötet inte ska leda till någon EU-lagstiftning.

Men samtidigt har den politiska och ekonomiska spelplanen ändrats efter coronapandemin som gör att den “sociala utjämning” som proklameras i Porto kan bli verklighet.

+ EU:s nya återhämtningsfond på 750 miljarder euro ställer helt nya krav på medlemsländerna att använda stödpengarna för att reformera sina ekonomier och uppfylla EU:s mål. Kommissionen och övriga medlemsländer har helt nya möjligheter att granska varje lands planer, inklusive Sveriges. Tidigare har regeringarna struntat i kommissionens årliga “råd” om hur de borde reformera sina ekonomier. De kommande sju åren måste varje regering leva upp till kraven från kommissionen och övriga medlemsländer.

Financial Times kallar det som händer en “game changer”, Economist en “smygande maktöverföring” likt när EU:s inre marknad infördes. Sveriges EU-ambassadör Lars Danielsson förutspår att det kommer att det kommer att “leda till stora förändringar av EU-samarbetet”. EU-kommissionen har fört intensiva förhandlingar med varje regering redan innan planerna skickats till Bryssel. Spanska regeringen utlovar den största ekonomiska omvandlingen sedan 1980-talet. Italiens plan innehåller satsningar på sociala reformer, utbyggd barnomsorg och att stärka kvinnorna på arbetsmarknaden.

+ EU är på väg att lagstifta om minimilöner som går att leva på i alla länder, trots Sveriges protester, men med Finlands stöd. EU-lagstiftning är också på väg för att stärka gigarbetarnas villkor. Det kan bidra till att minska fattigdomen betydligt mer än toppmötet i Porto.

+ USA:s president Joe Biden har dragit igång en ambitiös omsvängning med stora sociala satsningar och höjd minimilön. Han driver också på en internationell uppgörelse för minimibeskattning av företag. Det kommer att påverka EU där medlemsländerna närmast krigat med varandra om vem som har lägst bolagsskatter, och där Sverige varit ivrig deltagare.

Portugal kan komma att beskriva sin roll i EU:s historia som att det var toppmötet i Porto 2021 som blev startpunkten för en verklig social utjämning i Europa.