Trumps oljesanktioner mot rysk olja visar sig vid närmare titt vara fulla av kryphål.
Har han lurat oss igen?
Det börjar efterhand bli välbekant.
Donald Trump, Putins store vän, verkar… kanske?… glida mot en ny irritation över sin ryske vän.
Trump börjar tala om att göra något… kanske.
Lägga sanktioner på Ryssland… kanske.
Ge Ukraina mer vapen… kanske.
Massmedia blåser lyckligt upp rubrikerna. Citerar Trumps varje ord. Omtolkar vaga påståenden från den amerikanske presidenten till att låta som tydliga löften.
Men i slutänden blir det aldrig något.
Så här har Donald Trump lekt med Europa och Ukraina ända sedan hans första okunniga och klumpiga försök i februari att stoppa kriget.
Trump trodde tydligen att han kunde först fråga Putin vad han ville ha, sedan ringa Zelenskyj och kräva av ukrainaren att ge ifrån sig det.
Ja, och så ge en betalning till Trump för besväret i form av specialavtal om kritiska mineraler.
Till Trumps överraskning tar inte Zelenskyj order från Trump. Ännu större överraskningar väntade när det visade sig att Ukraina inte alls ser ut att förlora kriget (som Putin påstått) eller att västvärlden stod helhjärtat på Zelenskyjs sida.
Sedan dess har Trump övergått till att blåsa varmt och kallt. Lova saker, svika löften. Tala om möten. Strunta i möten.
Beteendet har två uppenbara fördelar för honom själv:
1. Han vinner uppmärksamhet. Strålkastarljuset riktas mot honom – vilket är hans livsnäring – från massmedia, från politiska ledare, internationella möten…
2. Han håller européerna på sträckbänken. Varje gång européerna överväger att börja agera självständigt lanserar han ett nytt hopp om att nu kommer USA in och hjälper!, vi behöver bara vänta med att göra något själva…
Men efter ett tag är Trump tillbaka till Putins varma famn igen.
Så utspelade sig sagan om Patriots som Ukraina ville ha. De fick aldrig några trots Trumps löften men han förmådde Tyskland att köpa 5 stycken av honom och ge till Ukraina.
Så utspelade sig också sagan om långdistansrobotarna Tomahawks som Zelenskyj ville ha. Det blev inga.
”Vad trodde de? Vi behöver dem själva,” avslutade Trump den sagan efter att ha i veckor lockat med ”…jag kanske ger dem Tomahawks? Kanske…”
Med dessa erfarenheter bakom oss, vågar vi tro på historien om att Trump nu lägger sanktioner på rysk olja?
Massmedia kör ju nyheten vitt och brett.
Om man gör som den amerikanske militärhistorikern Phillips O`Brien och faktiskt läser vad som står i det formella amerikanska beslutet så upptäcker man intressanta saker:
1. Jo, USA lägger sanktioner på amerikaner som köper olja från två av Rysslands största oljebolag.
Men USA förbjöd köp av rysk olja redan sommaren 2022. Den enda ryska olja som möjligen slinker in är alltså smuggelvara och brottslig.
2. USA säger i beslutet att man kanske kommer att lägga sanktioner på andra länder som köper rysk olja men tidigast efter den 21 november.
I beslutet står att ”utlänningar som inte följer de amerikanska sanktioner kan komma att få böter (”may result in…”. Banker som finansierar oljeköpen kan utsätta sig för risken att dra på sig sanktioner (”may risk exposure to sanctions”).
Att sedan sätta datum för dessa eventuella böter en månad, skänker alla berörda tid att vidta åtgärder, sätta upp skalbolag, byta namn på fartyg eller bolagsägare – att flytta sig utom räckhåll.
3. Trump-administrationen har sparkat alla utom två tjänstemän på ansvarig myndighet (OFAC) Office of Sanctions Coordination vars uppdrag det är att utreda om ett bolag köpt rysk olja och därför faller under sanktionerna.
Samordnaren för sanktioner med ansvar för kontakter med allierade om kringgående av sanktioner har förflyttats och inte ersatts.
USA monterade ner sin cyber-övervakning av Ryssland i mars.
Alltså, om oljesanktionerna faktiskt blir verklighet efter den 21 november, får Trump-administrationen väldiga besvär med att hitta eventuella skurkar att bötfälla. Att det är väldigt svårt att stoppa illegal oljehandeln kan EU berätta som fått en hel armada av skuggskepp på halsen.
Än en gång verkar det som att Vladimir Putin inte behöver oroa sig nämnvärt för Trumps senaste utspel.
Det finns ett starkt skäl för Trump att hota – men inte nödvändigtvis genomföra – oljesanktioner på utlänningar som köper rysk olja.
Kina och Indien är nämligen världens största köpare av den ryska oljan sedan Europa dragit ner på sin import till småslattar.
Detta är två av mycket få länder i världen som inte lät sig skrämmas av hans super-tullar. Både Kina och Indien svarade aggressivt när han delade ut strafftullar till höger och vänster.
Trump har därför tvingats till handelsförhandlingar med både Kina och Indien.
I båda fallen sägs en uppgörelse vara nära men samtalen verkar inte gå så lysande för USA.
Kina vägrar ge Trump vad han vill ha och stryper under tiden importen till USA av de livsviktiga kritiska mineralerna. Indien säger att de har inte bråttom och tänker inte tvingas till handelsvillkor som inte passar dem.
Nu har Trump alltså lovat att efter den 21 november kommer sanktioner på alla som handlar med rysk olja… kanske.
Eller så blir det inga sanktioner därför att Trumps dealande gör att det vid den tidpunkten inte behövs, att det då inte kommer vara en särskilt bra idé att straffa Kina och Indien.
Rapporter om att enstaka fartyg eller bolag just nu lämnar den ryska oljehandeln, säger väldigt lite om hur den här sagan kommer sluta.
Men än så länge har Trump inte gjort något som skadar Ryssland.