Trump lät munnen gå igen på sitt aggressiva sätt men nu sparkar övriga världsledare ilsket tillbaka.
Det globala samarbetet är minst sagt skakigt.
I en intervju i brittiska Times på måndagen, dissade den inkommande amerikanske presidenten EU, Nato, Angela Merkel och frihandel i ordalag som man möjligen förväntar sig från omklädningsrum.
Tyskland var det främsta offret för hans attacker.
Apropå frihandel så upprepade Donald Trump att de bilbolag som inte bygger bilar i USA, kan räkna med en tull på 35 procent.
Tyskland är världens största bilexportör.
Om EU sa Donald Trump bland annat att EU delvis hade skapats för att slå mot USA och för hans del var det fint om Unionen gick under.
Han uppmanade därefter fler europeiska länder att följa Storbritannien och lämna EU eftersom det ändå mest var ett instrument för Tyskland.
Nato är överspelat, hävdade Trump, och för övrigt så betalar inte Natoländerna en rättvis andel men han upprepade inte sitt hot att USA kan överge artikel 5, alla-för-en och en-för-alla,
I Tyskland togs Trumps uttalanden illa upp och förbundskansler Angela Merkel svarade – ovanligt nog för henne – men avfärdade vad han sagt med sedvanlig återhållsamhet:
”Vi européer håller EUs öde i våra egna händer.”
Frankrikes president Francois Hollandes svar gick i samma stil när han deklarerade att Europa behöver inga råd utifrån om vad vi ska göra.
På tisdagen gav Kinas president Xi Jinping sitt svar till Donald Trump när han lanserade ett försvar för globaliseringen och för frihandeln i ett tal i Davos.
Att president Xi Jinping öppnar Davos i år, förstärker den bild som han önskar ge av en internationell ledare som tar globalt ansvar.
Trump vill uppenbarligen inte ha det uppdraget som normalt tillfaller en amerikansk president – president Xi anmäler sig som villig efterträdare.
Kina har i några år nu arbetat på att bli en global ledare, nyligen genom att gå före i klimatkampen (där EU strider internt och Trumps USA inte tycks tro på klimathotet), tidigare i olika internationella organisationer.
Där Kina inte släpps in i ledningen – som i Världsbanken t ex, kontrar man med att skapa en konkurerrande organisation.
Pengarna finns, Kina är ju världens största ekonomi numera, vilket gör att det inte varit svårt för Kina att vinna proselyter.
Lite mer i skymundan arbetar en annan president på sin ledande roll.
Utanför Libyens kust har den ryske presidenten Putin börjat bygga samarbete med libyiska rebeller.
För EU är detta djupt oroande.
Libyen är startplatsen för allra flest flyktingresor till Europa.
EUs utrikesminister Mogherini har lagt ned mycket ansträngningar på att skapa en relation med sittande styre i Libyen för att få deras hjälp att motarbeta resorna.
Skulle Vladimir Putin vinna insteg så att han kan stoppa eller släppa fram hundratusentals flyktingar över Medelhavet, befinner sig EU plötsligt i en mycket obehaglig beroendesituation.
Med tanke på de enormt stora saker som just står på spel globalt, blev brittiske premiärministern Theresa Mays tal på tisdagen om brexit, det minst omskakande.
May bekräftar att Storbritannien ska lämna på riktigt och istället försöka sluta frihandelsavtal med EU och andra länder i världen.
Till skillnad från Trump, valde EU-avhopparen Theresa May att hålla en försonlig och kompromissökande ton med tal om vänskap och samarbete, med bara en liten aning av underliggande hot.
Ironiskt nog blir det första beslut som det nya ”självständiga” brittiska parlamentet ska fatta enligt premiärministern, att EUs lagar ska gälla i Storbritannien efter utträdet,
Detta är det enda möjliga rent praktiskt eftersom landet inte hinner skapa ”brittiska” lagar som kan ersätta vad som gäller idag.
Ingen har dock velat erkänna det för väljarna hittills.