Se upp, Trump skruvar upp attackerna mot EU just nu.
Han vill se EU backa så han kan utropa seger.
Midterm-valen ligger runt hörnet, nämligen.
Sedan president Trump i somras överraskade världen med att förklara sig villig förhandla handel med EU, har inte mycket hänt i sak.
EU-sidans Cecilia Malmström har mött Trump-sidans Robert Lighthizer ett par gånger.
Cecilia Malmström sa i augusti att EU är villigt att förhandla alla industrivaror, inklusive noll tariffer på bilar.
(EU har 10 procents tull på personbilar, USA har 25 procent på lätta lastbilar och skåpbilar.)
På det svarade Donald Trump att erbjudandet var inte tillräckligt bra.
Européerna har för vana att köpa deras egna bilar så det duger inte.
I september sa Lighthizer att han ville ha ett litet men snabbt avtal om något – gärna harmoniserade regler.
Malmström sa okej.
Sedan hände inget.
I oktober sa Lighthizer att han ville prata industritullar istället.
Malmström sa okej.
Inget mer hördes av.
Sedan hände något överraskande.
Normalt när två parter ska förhandla, inleder de med en ”scoping”, alltså enas om ramar för vad som ska förhandlas.
Sedan går varje part till sin huvudman och ber att få mandat att förhandla detta.
I veckan gick Lighthizer till kongressen och bad att få förhandla tullar och andra handelshinder med EU.
Utan att ha förvarnat Malmström.
Utan att de två inlett någon ”scoping.”
Parallellt med dessa vaga besked har president Trump skruvat upp retoriken mot EU.
På sina rallyn runtom i USA har han kallat EU för en ”brutal allians.”
Trump berättar för sina väljare att EU har skapats speciellt för att skada USA.
I veckan var Lighthizers chef, handelsminister Wilbur Ross, i Bryssel.
Ross tog tillfället i akt att skälla ut Cecilia Malmström.
Vad handelskommissionären Malmström har sagt om samtalen hittills,
( att USA… ”…än så länge inte visat något större intresse så initiativet ligger hos dem”),
kallade Wilbur Ross för ”svagt” och ”felaktigt.”
Till detta fogade Ross oförmodat att:
”Presidentens tålamod är inte oändligt.”
Den amerikanske EU-ambassadören Gordon Sondland gick ännu längre i sina attacker.
Han beskyllde Malmström och hennes folk för att ”medvetet förhala” och att sa att de visat sig vara ”fullständigt omedgörliga.”
Amerikanerna kan förefalla tokiga men det är förmodligen inte fallet.
Trumps företrädare har lärt sig av mästaren hur man gör en deal.
Man hotar och skrämmer.
När man fått motparten att backa så långt det går, accepterar man nådigt en kompromiss.
Oavsett om Trump lyckas få EU att backa i god tid eller ej (alltså, före ”mid term-valen” som hålls i november och där han behöver en stor seger för att kunna skryta med större trovärdighet), så har han vunnit.
USA kommer att få inleda handelsförhandlingar med EU.
Trump kommer att påstå att han har besegrat EU.
Frågan vi måste ställa oss är hur EU borde hantera USA.
Donald Trump sa i somras att ”EU är lika dåligt som Kina, bara mindre.”
Där har han fel, EUs marknad är större än Kinas.
EUs marknad är faktiskt större än USAs.
EU har alltså potentiellt styrkan att försvara sig mot USAs bisarra sätt att skaffa sig handelsfördelar.
Faktum är att EU har ett gyllene tillfälle att spänna musklerna precis just nu.
Wilbur Ross´ brysselbesök innehöll en årlig granskning av hur USA respekterar europeiska medborgares privatliv så som uppgjort i avtalet ”Privacy Shield.”
Det är ganska uppenbart att USA struntar i avtalet.
Fram till oktober 2018 hade Trump-administrationen inte brytt sig om att fylla styrelsen som ska övervaka att amerikanska företag följer avtalet så att det ens var beslutsfähigt.
Någon ombudsman – ett annat krav i avtalet – finns inte permanent, bara en tillfällig.
Amerikanska myndigheter har utrett exremt få fall av överträdelser mot avtalet.
Vi behöver bara säga Cambridge Analytica och Facebook (mellan 50 och 90 miljoner människors privata uppgifter ute, enligt Facebook själva), så kan vi se att EU har full rätt att riva upp avtalet.
Kommer EU åtminstone föra lite oväsen om saken?
Troligen inte.
Ansvarig kommissionär Vera Jourova tweetade i dagarna att avtalet är en kommersiell succé som stöder många jobb.
Möjligt.
Men syftet var att skydda våra personuppgifter.
Och personuppgifter är som bekant det nya guldet i affärsvärlden, så vi skulle kunna ta vara på det lite bättre.
Hittills har EU försökt vara medgörligt inför Trumps angrepp för att rädda så mycket av familjeporslinet man kan = undvika hotade nya tullar.
Risken är att det blir en förlorarstrategi.
EU står inför dubbla förluster – även om EU undvikit kostsamma handelskrig, även om slutkompromissen inte blir orimlig.
Första förlusten:
Donald Trumps sätt att förhandla skapar osäkerhet och sätter ekonomin i gungning.
Fungerar det för Trump att få som han vill genom att stampa i marken så fortsätter han naturligtvis med den metoden.
Andra förlusten:
EU håller diplomatiskt tyst och tillåter Donald Trump inbilla världen att tro att han har vunnit genom sitt översitteri.
Därmed tillåter EU Donald Trump att inbilla europeéerna att EU inte kan försvara dem.
Det hjälper knappast EU att vinna respekt i medborgarnas ögon.