Just nu överväger EU-regeringarna vilket som kostar mest:
Att ta fajten om Iranavtalet eller att inte ta den.
Trump kan ha tippat över EU till åsikten att en fajt blir nödvändig.
När den amerikanske presidenten nu drar sig ur Iranavtalet så drabbar det EU, Kina och Ryssland ekonomiskt.
Alla har utnyttjat att avtalet från 2015 släppte på sanktionerna och tillät dem att handla med världens 19e största ekonomi och 5e största oljeland.
Det drabbar däremot inte i lika stor utsträckning amerikanska företag som i stort sett hållit sig borta.
Även om EU direkt efter Donald Trumps show på onsdagkvällen, förklarade att detta avtal fortfarande gäller även utan USA, så räknar Trump med att straffa de europeiska, ryska och kinesiska företag som inte gör som han vill.
USA förväntas nämligen införa sanktioner på alla som handlar med Iran.
Det innebär t ex att inte bara amerikanska Boeing tvingas droppa ett möjligt flygplanskontrakt värt 40 miljarder dollar.
Även europeiska Airbus kan tvingas hoppa av.
Delvis för att 10 procent av delarna till Airbus´ flygplan tillverkas i USA, delvis för att bolaget kan straffas av USA på alla sina marknader för fortsatta affärer med Iran.
EU kan ta den striden.
Möjligheter finns att blockera amerikanska sanktioner genom att meddela EU-företag att de inte får tillämpa dem men däremot kommer att ersättas för eventuella ekonomiska förluster de gör i sammanhanget.
Då trappar man förstås upp handelsbråket med USA.
EU har redan ett bråk kokande över Trumps hot om stål- och aluminiumtullar.
Trump-administrationen har undantagit Europa och sagt att om EU går med på andra lättnader i handeln så slipper man ståltullarna.
EU har stått enat utåt och svarat bestämt:
”Vi förhandlar inte under hot.”
Samtidigt pågår alltid olika former av samtal om handel mellan USA och EU vilka inte har avbrutits.
Internt diskuterar EU-ledarna dessutom vad som innebär minst risk – att svara tufft eller att ge Trump en mindre, rätt oviktig men symbolisk seger för att slippa ett handelskrig.
Alla utom Donald Trump anser att handelskrig vore skadligt för hela världen, särskilt i ett läge där många länder fortfarande hämtar sig efter den stora finanskrisen och fortsatt ekonomisk tillväxt inte känns garanterad för lång tid framåt.
EU har emellertid idag den ekonomiska styrkan att utmana USA.
EU har högre BNP, större marknad, handelsavtal med större delen av världen och en egen valuta om dollarbrist blir aktuellt.
EU ser dessutom att ha såväl Ryssland som Kina med ombord för att trotsa Trumps Iran-initiativ.
Å andra sidan.
En klokare metod kunde vara att svälja förtreten och göra det bästa av situationen.
Franske presidenten Macron och tyska förbundskansler Merkel har rentav sträckt sig en bit i den riktningen.
De har båda sagt att är villiga ge Trump att man inleder en omförhandling av Iranavtalet – trots att de och alla andra anser att avtalet fungerar mycket väl.
EU-diplomater har redan försökt i minst ett år att diskutera andra möjliga utvägar med Trumps administration i Washington.
Hur långt de än kommer med sina motparter, så är det uppenbart att Trump inte lyssnar.
Så president Trumps utspel om Iranavtalet igår kan ha tippat över fördelen till de i Europa som vill svara tufft.
Hökarna i Europa har hävdat att om EU ger efter – ens symboliskt – på ståltullarna, så lär inte Donald Trump stanna vid det.
Han kommer att kräva mer.
Med sitt tondöva agerande mot Iran, kan Trump just ha gett dem rätt.
Han kan ha demonstrerat att det är meningslöst att förhandla med honom.