Det är inte inreseförbuden som skrämmer med Donald Trump.
Det är att han inte bryr sig om vilka konsekvenser hans handlingar får.
På nätet cirkulerar ett antal lugnande förklaringar som tonar ned galenskapen i de inreseförbud som Donald Trump lät införa för ett par dagar sedan.
Till exempel:
De sju länder vars medborgare nekas inresa till USA ens om de har visum och andra tillstånd, har visserligen aldrig gett världen en enda terrorist som dödad en amerikan men de är faktiskt samma sju länder som Obamas säkerhetsrådgivare pekade ut som särskilt riskfyllda.
Och stoppet för det amerikanska flyktingmottagandet är ju bara tillfälligt.
Det lugnar inte.
En stor del av bestörtningen och oron kommer från att den nye amerikanske presidenten river upp vedertagen, politiskt beslutad ordning med fem minuters varsel.
Justitiedepartementet var inte tillfrågat, än mindre underrättat.
Gränspolismyndigheten inte heller, de gränspoliser som var i tjänst under helgen fick ett rörigt papper stucket i handen och ordern att sätta igång.
De federala domstolar som frusit ordern för att den inte tycks vara i enlighet med amerikansk lag, blir ignorerade.
Justitieministern som invänder, sparkas.
Detta är det större problemet i sammanhanget.
Donald Trump har redan börjat genomföra en del av det han lovade/hotade med i sin valkampanj.
Många har invänt att hans prat kunde avfärdas för det kan en amerikansk president inte göra.
Det finns lagar, avtal, regler – en amerikansk konstitution! – som hindrar honom att lägga strafftullar på import av bildelar, att skapa en ”muslim-ban” komplett med register över alla muslimer i USA, att stoppa aborter, dra sig tillbaka från Nato, hoppa av klimatavtalet…
Men Donald Trump har nu visat att han bryr sig inte om lagar, domstolar eller ens konstitutionen.
De flesta EU-regeringar har protesterat mot Trumps inreseförbud.
EU-kommissionens jurister utreder om man kan hjälpa EU-,medborgare juridiskt som drabbas av det.
Men den egentliga frågan är ju vad Donald Trump hittar på härnäst.
Om Trump hoppar av FNs klimatavtal (han omger sig som bekant med klimatförnekare och har placerat dem som miljöansvariga),
får det en direkt effekt på EU.
EU-ländernas åtagande i Prisavtalet ska fördelas mellan EU-länderna, den förhandlingen pågår just nu,
Tidigare har de rika EU-länderna låtit några östländer som Polen och Tjeckien slippa undan med att ÖKA sina klimatutsläpp.
Tyskland, Sverige med flera har själva tagit deras börda också och har låtit sin hemmaindustri bära en del av konsekvenserna.
Den här gången var tanken att Östeuropa ska börja göra en klimatinsats också men räkna med att Trumps klimatattityd kommer att ge ekon in i Bryssels korridorer.
Donald Trump har nyligen skrivit en ”exekutiv order” där det framgår att utlänningar inte ska ges dataskydd för sina personuppgifter.
EU har ett avtal med USA om att deras företag och myndigheter måste respektera européers rätt till skydd av sina personuppgifter som hamnar i amerikanska företags händer.
”Vi bevakar detta oerhört vaksamt”, försäkrar EU-kommissionären Vera Jourova, för om USA inte lever upp till avtalet längre så får i princip amerikanska företag inte lagra några uppgifter om sina europeiska kunder längre.
Det skulle krångla till livet för åtskilliga europeiska företag som lagrar sina uppgifter i det berömda molnet, hos amerikanska värdar.
Kommer Trump införa tullar/skatter/avgifter på importvaror?
Världshandelsreglerna förbjuder honom faktiskt.
Skulle han göra det ändå, så ger det oss i andra änden rätten att svara med liknande strafftullar.
Handelskrig,
Vill vi ha det?
Kommer vi ges något val?
Trump har talat om att dra USA tillbaka från Nato.
Efter de senaste dagarnas kaos är det plötsligt en reell möjlighet.
Det vore galet, men skulle det stoppa honom?
Trump gör ingen hemlighet av att han (än så länge) hellre vill vara kompis med ryske presidenten Putin än med Europa.
De bägge delar ju åsikten att Europa vore trevligare för dem att handskas med om vi uppträdde separat, nation för nation istället för tillsammans som den europeiska unionen.
Trump har logiskt nog skickat en ny amerikansk EU-ambassadör som hans åsikt att EU gärna får spricka, men som dessutom i veckan sagt i en BBC-intervju att han gärna hjälper till att få EU att spricka.
Vi står just nu på randen av en värld utan internationella spelregler.
Vad gör vi då?
I Tyskland har detta diskuterats ingående ett tag nu och den allmänna åsikten är att nu mer än någonsin måste Europa stå samlat och stadigt.
I Frankrike diskuteras det knappt alls – där råder valfeber inför presidentvalet i vår, Europa kommer sällan på tal och Trump betraktas som en clown.
I Storbritannien positionerar regeringen sig som vän till Donald Trump, blundar för hans övertramp och försöker suga ut vad gott man kan få av det.
Jag har inte sett den svenska politiska debatten om vad det betyder för oss men nog pågår den, någonstans?