Med nya Kanada+Mexiko-avtalet kan Trump kalla sig själv den mest lyckade avtalsförhandlaren i världen.
Näste man till rakning är EU – kommer vi bjuda Trump på det han vill ha?
Donald Trump sa på måndagen att det nya Nafta (omdöpt till USMCA, America First förstås) är ”den enskilt bästa överenskommelsen någonsin.”
Han hade länge kallat det gamla Nafta för ”det enskilt sämsta avtal någon någonsin har ingått.”
Egentligen är skillnaden inte särskilt stor.
Trump hotade till sig en omförhandling av Nafta för att ge USA bättre villkor.
Under förhandlingarnas gång kallade han offentligt Kanadas premiärminister för svag och oärlig, beskyllde honom för att fara med osanning.
Han har förolämpat Mexiko så många gånger att den inkommande presidenten rentav tackade honom ”för att inte nyligen ha förolämpat” hans land.
Trumps grannar har inte råd att kräva respekt.
USA är Mexikos och Kanadas största marknad.
De tecknar, utmattade, ett nytt handelsavtal med honom.
I sak kanske det inte är någon större skillnad i handelsvillkoren (säger de som begriper).
Men vem läser handelsavtal?
Inte Trumps väljare i alla fall.
Det viktiga är att det blev ett nytt avtal, i lagom tid för ”midterm-elections” när Donald Trump behöver segrar att proklamera för att få in fler republikaner i kongressen.
Donald Trump kan bluffa, ljuga, håna, hota och förolämpa men han får, som vi ser, sin vilja igenom.
Hans land är så ekonomiskt dominerande att motparten inte har råd att göra något annat än att hålla god min.
För några dagar sedan gick Japan med på att inleda förhandlingar om ett nytt handelsavtal med USA.
Allt är bättre än att drabbas av biltullar.
I veckan skrev Trump under ett omförhandlat handelsavtal med Sydkorea.
Sydkorea hade fruktat ett handelskrig med biltullar vilket skulle drabba deras ekonomi hårt.
Näste man in till rakning är EU.
Donald Trump har redan beslagit oss med stål- och aluminimutullar pga ”nationell säkerhet”.
(EU alltså, hans militärt allierade.)
Trump hotade först att göra något värre, slå till med biltullar.
Men så i somras ”erbjöd” han sig att vänta med biltullarna och förhandla ett nytt avtal istället med EU.
Ifall EU köpte mer sojabönor, gas och kött.
Allt det där var egentligen en stor bluff (läs detaljerna om bluffen här) men det spelar ingen roll för Donald Trump – han trumpetar sin ”seger” över EU.
Här hånar han EU för att ha gått med på hans spel.
EU-sidan har inte sagt emot honom offentligt utan låter honom hållas.
Trump-administrationen pressar nu européerna att gå med på något avtal väldigt snabbt, det får gärna vara några mindre saker.
Det viktiga för Washington är att Trump får ännu en seger att basunera ut före november-valen.
Inledningsvis sa EU-sidan ja till ett snabbt, mindre avtal.
Alla avtal är bättre än inga avtal, väl?
Och biltullar vore olyckligt.
EU är förstås den enda part som inte MÅSTE backa på grund av USAs ekonomiska dominans.
EU har en större marknad och är en större handelsaktör än USA.
Några har börjat säga att det vore hög tid för EU att ta ledningen globalt mot amerikanska översittarfasoner.
EU kunde leda en allians med Kanada, Japan, Mexiko och andra som tar stryk av Trumps uppträdanden.
Tysklands utrikesminister Heiko Maas har överraskat med att föreslå tuffa tag mot USA.
Stå upp för Europa!, säger Heiko Maas.
Angela Merkel – på sitt oerhört försiktiga vis – tycks vara inne på liknande tankegångar.
Ännu ett gryende tecken i tiden är en uppgörelse i veckan mellan Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Kina och Ryssland som försvarar deras rätt att handla med Iran, även om USA inte vill.
Detta är ovanliga allierade för européerna att välja.
Men Trump har som bekant hoppat av det internationella avtal som kräver av Iran att inte göra kärnvapen, i utbyte för handel.
Trump går längre, han har också hotat alla icke-amerikanska företag som gör affärer med Iran.
Det blir sanktioner.
Det blir stopp för alla deras affärer med USA.
Ställda inför denna hårda verklighet har det ena stora europeiska bolaget efter det andra hoppat av sina affärsuppgörelser i Iran.
Att EU fortfarande hedrar Iranavtalet spelar mindre roll, det kostar europeiska företag för mycket.
Vad européerna, Kina och Ryssland nu enats om är att skapa ett särskilt betalningssystem för att handla med Iran, ett instrument som kan motverka eventuella sanktioner för företagen.
Lite luddigt, men mer än så är inte känt än så länge.
Det är ett första, mycket försiktig försök att stå emot Donald Trump.
Kanske blir EU också den enda handelspartner som inte ger efter och skriver ett nytt avtal med Trump i god tid för novembervalen.
De senaste uppgifterna antyder att det är så.
Eller så backar européerna också – tar det säkra före det osäkra – och faller undan för Trumps krav.
Handelskonflikter är ju trots allt kostsamma för alla inblandade och tyskt näringsliv tycker inte om konflikter.