Tufft vägval för borgerliga i nya EU-parlamentet

En nygammal liberal grupp inspirerad av franske presidenten Macron ser ut att kunna dominera Europaparlamentet framöver.
Det sätter i så fall borgerliga EPP under hård press att hänga på eller svänga högerut.


De europeiska väljarna har rört om en del i grytan när nu Europaparlamentet ska nu formera sig för de kommande fem årens politiska fajter. Det blir väldigt intressant att se hur grupperna kommer att se ut.

Viktigt att ha i bakhuvudet är att bara ett starkt och enigt parlament kan tvinga igenom sin vilja i små och stora frågor gentemot EU-ländernas regeringar.
Regeringarna – rådet – är den lagstiftare i EUs ”tvåkammarsystem” som har makten över principbesluten men ofta tappar rådet de ”mindre” besluten till parlamentet därför att regeringarna dels har svårare att enas, dels ägnar mindre tid åt vad som kan se ut som detaljer.

Under 40 år av ett direktvalt Europarlament har antingen den socialistiska gruppen (de första 20 åren) eller den borgerliga EPP (de senaste 20 åren) varit störst.
Ingen av de två har visserligen haft egen majoritet så samarbete över blockgränsen har varit självklar väg fram i alla år.
Tillsammans har denna duo kunnat styra och ställa rätt bra. Under den senaste femårsperioden har de två röstat likadant i 74 av alla omröstningar.

När det har tagit emot allt för mycket att göra upp, har de kunnat vända sig till tredje gruppen, de liberala i Alde.
I 14 procent av alla omröstningar har EPP kunnat rösta ner socialisterna genom Aldes hjälp.
I 12 har socialisterna med hjälp av Alde röstat ned EPP.

Men i detta nya parlament som nu kommer in har väljarna gett både EPP och socialisterna rejält med stryk. De två är plötsligt cirka 50 stolar ifrån att ha sin trygga gemensamma majoritet.
Alde – som hade stor framgång i valet – har därmed blivit en vågmästare de luxe.

Men vilket Alde kommer vi att få se?
Störst i det nya Alde blir den franska gruppen. Macrons Renässans sitter på 23 stolar av gruppens drygt 100.
Drar detta nya Alde åt höger eller vänster? Svårt att säga, ska Macron med sin vilja att reglera sociala villkor och att satsa stenhårt på klimatet kallas för höger- eller vänsterliberal?

Macron kommer eventuellt inte ensam. Portugals socialistparti vill följa Macron och partiledare/premiärminister Costa lovar ansluta sig till Alde, om detta är Macrons val (9 extra stolar).

Ännu mer spännande är om Italiens socialister i Partido Democratico gör likadant, vilket ledargestalten Matteo Renzi antytt men inte lovat rentut.
Dagen efter valet, hävdade Renzi att Macron måste bli Europas nye ledare.
I så fall får Alde ytterligare 18 stolar… och en kantring åt vänster.

Anmärkningsvärt med den nya liberala gruppen är att den så gott som saknar tyskar (tycks bli 7 stycken från FPD).
Det folkrika Tyskland har annars kunnat påverka EU-politiken oerhört mycket via parlamentet enbart utifrån de många stolar man sitter på (96 totalt). De två största partigrupperna EPP och socialisterna leds sålunda bägge av tyska gruppledare (Manfred Weber och Udo Bullman).

Alde ensamt räcker troligen inte för att skapa en majoritet med en av de två stora partigrupperna. Här kommer nästa valsegrare in, De Gröna. De gick framåt i valet och får besätta nästan 70 platser.
Att detta betyder en tuff klimatpolitik från Europaparlamentet bör vara en rimlig gissning.

Till saken hör att De Gröna blev näst största parti i Tyskland och tredje största i Frankrike, de borde därmed bli svåra att ignorera även på hemmaplan. Franske premiärministern Edouard Philippe kommenterade också redan på valdagen att denna folkliga yttring måste få genomslag i politiken.

Även vänsterns 39 platser kan emellertid komma att behövas för att få den eftertraktade majoriteten i parlamentet – vilket återigen talar för en kantring vänsterut.

För borgerliga/kristdemokratiska gruppen EPP kan valet alltså visa sig ha leverera ett ännu större bakslag än siffrorna säger (fortfarande störst grupp med ca 170 stolar).
För om socialistiska och liberala gruppen väljer att enas om beslut utan dem, – vilket de kommer ha goda chanser att göra genom att ta ombord de Gröna och vänstern – så förlorar EPP kraftigt sina påverkansmöjligheter.

Alternativet för EPP kan vara att liera sig med partigrupper till höger om dem, i första hand ECR. Det skulle rimligen ge en högersvängning av EPPs politik.

ECR (180 stolar) har under den gångna mandatperioden varit en hyggligt seriöst arbetande grupp vilket inte gällt lika mycket för partigrupper längre högerut.
I det nya ECR blir dock de dominerande brittiska tories förstås bortsopade (bara 4 stolar kvar) och nu är det polska Lag och Rättvisa som håller i taktpinnen (23 stolar av 59 totalt).
Här finns för övrigt fler östeuropéer, t ex ECRs spetskandidat, tjecken Jan Zahradil.

Kommer Orbans Fidesz att flytta till ECR med sina 13 stolar? Mycket möjligt eftersom han säger sig ha blivit förödmjukad i EPP.
Eller så stannar han i EPP och försöker tvinga tyske gruppledare Manfred Weber att anpassa sin politik efter honom.
Det skulle förstås göra EPPs eventuella uppgörelser med socialister och Alde svårare att genomföra.

En tredje intressant utveckling blir att följa extremhögerns försök att ena sig över nationsgränser i deras mål att undergräva europeiskt samarbete över nationsgränser.

Franska Marine Le Pen kommer in med huvudet högt, störst parti i Frankrike med 23 stolar.
Hon har lovat liera sig med italienske Matteo Salvini som gjorde ett ännu bättre val än hon och får placera 28 gubbar i parlamentet.
Vill hon ge upp ledarplatsen över partigruppen till Salvini? Kanske.
De tar också ombord något skadskjutna österrikiska FPÖ (tre stolar trots allt) och tyska AfD som (något besvikna) bör ha fått 8 platser.
Dansk Folkeparti har lovat hänga på men fick bara in en ledamot av de fyra man haft hittills.
Sannfinländarna har lovat detsamma men de gick inte heller bra och bidrar med 2 gubbar. Spanska Vox (3 stolar) kan nog också hänga med.

Frågan är om Salvini och Le Pen vågar börja leta ännu längre högerut. I så fall kan de i bästa fall få ihop en grupp på kring 100 stolar.

Om detta skulle gå vägen, blir det verkligen en grupp som EPP kan använda sig av? Det är en del riktigt extrema krafter man i så fall måste övertyga att föra kristdemokratisk politik.

Spännande förhandlingar om partigrupper, således. Den 24 juni är deadline för att anmäla sina grupper till parlamentet.

































About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU