I mars gjorde EUs stats- och regeringscheferna en överenskommelse med Turkiet för att bromsa flyktingströmmen över Egeiska havet.
Här är ett facit – så här långt.
Stats- och regeringschefer sa i mars att de ville uppnå tre saker:
1. De ville få stopp på att flyktingar drunknade i Egeiska havet.
2. De ville sätta stopp för samvetslösa människosmugglare.
3. De ville ge syrier säkra vägar in i EU.
Vad de alltid inte sa lika öppet, men vilket vi alla förstod, var (punkt 4) att politikerna mest av allt ville få stopp på höstens strida flyktingström.
Vad överenskommelsen under fem månader har uppnått, är stora framsteg på punkt 1 och 2, pinsamt lite på punkt 3 men rejäl framgång på den informella punkten 4.
1. Under 2016 års första tre månader – före Turkiet-överenskommelsen – tros 366 ha drunknat i i Egeiska havet.
Under de tre månaderna efter avtalet tros kring 20 personer ha drunknat i det havet.
2. Människosmugglarna i Turkiet har fått färre kunder och möter större motstånd.
I början möttes de av turkisk polis och militär vid kusterna, därefter Nato eller Frontex ute på havet.
Deras verksamhet har krympt kraftigt.
Smugglingen från Turkiet upphörde aldrig helt utan prövar andra vägar (via Bulgarien, båtar till Kreta eller Mykonos, etc). Den tycks ha vunnit ny fart sedan turkisk polis blivit upptagen av annat efter juli månads försök till statskupp.
Från ett nära nog totalstopp på båtar över Egeiska havet anlände under augusti kring hundra om dagen.
Bulgarien som hade cirka 150 flyktingar internerade i början av augusti har nu drygt 1 500.
I Serbien visade sig 300 flyktingar på marsch i juli.
Greker uppger att vid gränsen mot Serbien gömmer sig flera hundra som försöker ta sig vidare.
3. Hittills har 1 152 syrier fått en säker väg in i EU på avtalat vis; De har hämtats ur turkiska läger och getts ett nytt hem i ett EU-land.
Med tanke på att 4,8 miljoner syrier finns registrerade av FN som flyktingar och 2,7 miljoner av dessa finns i Turkiet så får EUs löfte om säkra vägar för syrier betraktas som ännu inte uppfyllt.
4. På den sista punkten – som vi alla nog betraktar som det egentliga skälet – nämligen att få stopp på förra årets stora flyktingström, har EU-paketet lyckats väl.
Under 2016 års tre första månader kom 151 000 flyktingar till de grekiska öarna varav två tredjedelar tog sig vidare in i Europa.
Efter avtalet i mars har det kommit 11 653 personer på fem månader.
EU-ledarna är alltså vinnare.
Andra parter har emellertid blivit förlorare.
Flyktingarna från Syrien där striderna i sommar hettat upp och gjort livet outhärdligt för civila syrier, har till stora delar övergivits.
I Grekland, EUs fattigaste land, blev drygt 58 000 flyktingar inlåsta genom Turkietavtalet.
Gränserna norrut stängdes.
Grekland betraktas enligt EU-reglerna som första asylland och om man inte söker asyl här, ska man skickas till Turkiet.
Om de anländande är genuina flyktingar ska de få stanna.
Grekland har ingen kapacitet att klara av den stora mängden hemlösa eller alla ansökningar, trots hjälp från Frontex , enstaka tjänstemän från andra EU-länder och pengabidrag från EU.
Väntan blir lång, frustrationen stor.
Boenden för flyktingarna är mycket trånga.
Stölder, slagsmål, självmord och sexuella övergrepp rapporteras regelbundet.
I grekiska städer, t ex hamnstaden Pireus, har tusentals människor bosatt sig på öppen gata.
Inte heller Italien fick ut något av EU-lösningen på flyktingkrisen.
Drygt 116 000 människor kom över Medelhavet till södra Italien på livsfarliga båtar mellan januari och augusti 2015.
I år under samma period har nästan lika många kommit, knappt 106 500 eller mellan 22 -24 000 i månaden.
Fler än tidigare drunknar i andra vatten än Egeiska havet.
Förra året uppges antalet drunknade i andra delar av Medelhavet ha varit 1 800 personer.
I år sägs det hittills vara 2721 (men siffran blir snabbt gammal).
De praktiska nackdelarna med Turkietavtalet var alltid uppenbara – det var inte oväntat att flyktingar skulle leta efter andra vägar, människosmuggling och båtdöden skulle fortsätta eller att Grekland skulle tvingas bli vad dess ledare länge vägrade; ett utomhusfängelse.
Det var heller inte svårt att se att avtalet knappast skulle ge säkra vägar in i Europa för flyktingar.
Det finns ju få EU-länder som tar emot.
Trots att EU-länderna enades i september 2015 om att ta 160 000 totalt från Grekland och Italien, trots att varje land anvisats sin andel, att en EU-slant följer med varje flykting – så har bara cirka 3 000 som den vägen hittills fått ett nytt hem.
Av de drygt 1 000 syrier som fått lämna Turkiet på säkert sätt så tog de redan stora mottagarna Sverige och Tyskland cirka hälften.
Är överenskommelsen med Turkiet ens juridiskt giltig?
EU-länderna är trots allt skyldigt att uppfylla flyktingkonventionen och erbjuda asyl till den som har asylskäl.
EU-institutionernas jurister anser att det håller juridiskt.
Fristående jurister misstror detta.
En del bedömer Turkiet-uttalandet (som i officiell retorik inte längre får kallas avtal eftersom ingen har skrivit under det) för ”sårbart” i betydelsen att det kan bli överklagat och falla.
Grekiska domare gjorde en liknande tolkning när de i maj stoppade avvisningarna med motivering att Turkiet inte kan anses som ett säkert land.
Eftersom hela överenskommelsen gick ut på att att skicka alla de som nådde de grekiska öar tillbaka till Turkiet, så blir legaliteten i hela paketet raskt tveksam.
Eller, är det kanske just uteblivet tillbakasändande som gör det hela legalt, plötsligt?
Turkietavtalet har knepigt nog i efterhand visat sig inte formellt vara ett EU-beslut.
Här blir den legala debatten extra het för kan man ens överklaga något sådant?
Juridiskt sett knappast EUs stoltaste stund, alltså.
En sista praktisk punkt som från början var skakig med Turkietöverenskommelsen, var att EUs motpart knappast representerar stabilitet.
Försöket till militärkupp i juli och den politiska maktkamp som ligger bakom har inte gjort läget lugnare.
Turkiet har levt upp till sitt rykte genom att a) dra tillbaka kustbevakning från flyktvägarna och b) via sin europaminister hota att riva upp överenskommelsen med EU om inte EU snart ger turkar visumfrihet.
EU-sidan har hittills svarat att Turkiet inte respekterar medborgerliga och mänskliga rättigheter och därmed inte uppfyller villkoren för visumfrihet.
Men vid ett möte i Bratislava i helgen kom EUs utrikesministrar överens med den turkiske ministern att skjuta tvisten till en extern part.
Europarådet ska nu få avgöra om Turkiet uppfyller EUs regler.
Man skulle häpna, om det inte vore för att, allt sammantaget gillar EU-ledarna verkligen väldigt mycket Turkiet-avtalet… förlåt, Turkiet- uttalandet.
Så mycket faktiskt, att EU för förhandlingar med en lång rad länder för att få liknande avtal: Libyen, Sudan, Etiopien…
Få av dessa länder har större politisk stabilitet än Turkiet att erbjuda eller för den delen respekt för människors rättigheter.
Men fattar EU inga formella beslut så kanske det aldrig behöver bli ett problem?