Man kan lätt få för sig att det händer saker på brexit just nu – eftersom brittiska media är fulla av nyheter och läckor.
Men nej.
Dags att förbereda för ett brutalt avslut.
Häromveckan försökte premiärminister Theresa May få sin egen regering att gå med på hennes idéer om att be EU om en väldigt speciell sorts tullunion.
Miljöminister Michael Gove – ledande brexiter – tog hennes dokument och rev sönder det inför hennes ögon.
För några dagar sedan försökte Theresa May och hennes omgivning att övertyga brittiska exportföretag om två varianter på tullunion.
De förklarade noga vad som var grundläggande problem med bägge.
”Men kanske om vi kör en blandning av dem…?”
Som vi ser håller engelsmännen sig fullt upptagna med brexit.
Med att gräla sinsemellan.
EU väntar fortfarande på att få höra vad britterna har tänkt sig för relationer efter brexit.
Chefsförhandlare David Davies har mött chefsförhandlare Michel Barnier totalt tre gånger det senaste halvåret.
Theresa Mays enda budskap till EU-toppmötet i juni var att hon har inget att säga just nu men efter den 10 juli tänker hon lägga fram en vitbok som avslöjar vilken riktning Storbritannien tänker sig.
Igår besökte Theresa May holländske premiärministern Mark Rutte.
Imorgon är hon i Berlin för att möta Angela Merkel.
Hon reser för att vädja till dessa två englandsvänner, att inte låta ”Bryssel” skjuta ned hennes kommande plan om ny form av tullunion.
Det skulle skada henne politiskt nämligen om EU-sidan genast skulle säga att hennes idé inte duger.
Faktum är att EU-sidan har ägnat de senaste månaderna till att offentligt och högt säga att dessa tullplaner är otänkbara.
Hennes tullidéer strider mot EUs fördrag.
EU-sidan kan inte göra något annat än att skjuta ner den.
Holländarna är inte sentimentala, de har redan anslagit miljarder till att anpassa sina hamnar inför en förväntad anstormning av varor när Storbritannien kraschar ur EU, utan avtal.
I korthet alltså:
Två år efter brexitomröstningen har britterna i tysthet slutat förhandla med EU.
Detta har man gjort för att den brittiska regeringen inte kan bestämma sig för vad den vill ska hända efter brexit.
(Utom att man vill ha kvar alla fördelar med medlemskapet men inga av nackdelarna.)
Theresa May har åstadkommit två saker under dessa år som gått sedan midsommar 2016:
Hon har fått sitt motvilliga parlament besluta i lag att Storbritannien verkligen ska lämna EU den 29 mars 2019.
Annars hade EU kunnat hjälpa henne i dilemmat genom att förlänga förhandlingstiden (vilket artikel 50 tillåter).
Hon har också begärt och fått en ”övergångsperiod” för Storbritannien.
Landet kommer därför om tio månader lämna EU men stanna på den inre marknaden i knappt två år till där man måste betala sin EU-avgift som vanligt och följa EUs regler men inte får delta i några beslut längre.
Så ser villkoren ut för ett icke-medlemsland.
Storbritannien kommer ingenstans innan manöverger hoppet att EU ska bryta mot fördraget, att tillåta britterna både äta kakan och ha den kvar.
En trött EU-diplomat sa nyligen, om Theresa Mays löfte att nästa vecka presentera en vitbok om brexit:
”Du säger vitbok. Jag hör kaka.”
Även den svenska regeringen borde varna näringslivet att dra igång sina förberedelser för en dag när Storbritannien kraschar ur EU utan något avtal.