Den 18 maj 2020 och den 15 juli 2021 är datum för historieböckerna om när Tyskland och EU förändrades i grunden. Angela Merkel tog ledningen vid båda tillfällena. Frågan är vem eller vilka som kan ta över ledarskapet.
+ 18 maj 2020. Angela Merkel tog ”steget över Rubicon” och lanserade förslaget om att EU skulle låna hundratals miljarder euro med medlemsländerna som borgenärer för att ge bidrag till länder hårdast drabbat av cononapandemin. Efter att Tyskland under alla år sagt stenhårt nej till ekonomisk solidaritet mellan medlemsländerna.
”Europa måste agera tillsammans. Nationalstaten ensam har ingen framtid”, sade Merkel på presskonferensen tillsammans med Frankrikes Emmanuel Macron.
+ 15 juli 2021. Aldrig tidigare skådade översvämningar slår till mot stora områden i Tyskland, Belgien och nederländerna. Dagen innan hade Angela Merkels efterträdare Armin Laschet avvisat EU-kommissionens stora klimatpaket med stopp för försäljning av fossildrivna bilar 2035. När Merkel kommer till katastrofområdet är budskapet helt annat, och principen om ”schwarze null” i budgeten bortblåst.
”Tyskland är starkt och vi måste agera mer kraftfullt för att ta hänsyn till naturen och klimatet än vi gjort de senaste åren, både på kort sikt, medellång och lång sikt”, sade Merkel.
Det var en stark symbolik i bilderna då Angela Merkel stöttade den MS-sjuka socialdemokratiska regeringschefen i Rheinland-Pfalz, Malu Dreyer, när de mötte drabbade i Schuld. Och när Merkel på presskonferensen uppmanade en Bild-journalist att inte avbryta Dreyer.
Trots allt tal om att Angela Merkels i första hand stått för stabilitet under sina 16 år som förbundskansler har hon stått i ledningen för dramatiska omsvängningar.
+ Som när Tyskland 2011 beslutade att avveckla all kärnkraft efter katastrofen i japanska Fukushima.
+ Som när Merkel 2015 sade ”Wir schaffen das” och tyska regeringen öppnade gränsen under flyktingvågen.
+ Som när Merkel 2015 körde över finansminister Wolfgang Schäuble och gick med på ytterligare ett stödpaket och lät Grekland vara kvar i eurozonen.
Och de inrikespolitiska besluten och omsvängningarna i Tyskland har fått stora återverkningar för hela Europa.
Det fortsätter nu på EU-nivå med återhämtningsfonden på 750 miljarder euro som börjat sina första utbetalningar. Även motståndarländerna i ”Frugala fyran” tycker numera att fonden är ”helt nödvändig” och kan leda till ”stora förändringar av EU-samarbetet”.
Coronapandemin har ökat insikten om EU-ländernas beroende av varandra och vikten av samarbete. Samtidigt som återhämtningsfonden gett regeringarna ökade möjligheter att påverka den ekonomiska utvecklingen i andra medlemsländer när beslut om hur stödmiljarderna används ska tas.
På samma sätt kommer det gigantiska klimatpaket som EU-kommissionen presenterade i början av förra veckan om det sätts i verket att driva fram en ökad styrning av medlemsländerna.
Men flera EU-kommissionärer opponerade sig mot en del av förslagen och agerade som lobbyister för tunga intressen i sina hemländer. EU-analytiker drog slutsatsen att kommissionsordföranden Ursula von der Leyens ställning försvagats. Flera EU-regeringar opponerade sig och varnade för protester från väljare mot högre energikostnader.
EU-ledarnas budskap ändrades dock snabbt när följderna av skyfallen över västra Tyskland, Belgien och Nederländerna blev uppenbara några dagar senare. Alla talade om vikten av ökade insatser mot klimathotet.
Men medan Angela Merkels besked var entydigt och visade på beredskap på en kraftfull omläggning av politiken är det oklart vilken förmåga hennes tilltänkta efterträdare har att leda Tyskland och EU.
Armin Laschet, regeringschef i Nordrhein-Westfalen, en av de hårdast drabbade delstaterna, bytte fot flera gånger på ett par dagar.
På onsdagen lät han som så många gånger förr som en lobbyist för industrin på hemmaplan när han sade nej till slutdatumet för fossildrivna bilar. På torsdag morgon talade Laschet om att Tyskland måste snabba på insatserna mot klimathotet. På torsdag kväll snäste han åt en TV-reporter som frågade om regeringen är beredd att snabba på avvecklingen av kolkraften.
Det är illa när den tilltänkte regeringschefen för stormakten Tyskland får en att tänka på Groucho Marx-vitsen: ”Jag håller hårt på mina principer och om dom inte passar er så har jag andra.”
Laschet toppade sina fotbyten med att på lördagen bli fotograferad skrattade medan president Frank-Walter Steinmeier talade om översvämningarna i Erftstadt.
Det är förbundsdagsval i Tyskland den 26 september. Klimatet har tagit över som den stora valfrågan.
Tyska väljare har visat att de är beredda att följa politiska ledare även när de gör stora förändringar av inriktningen, som med landets återförening, avvecklingen av kärnkraften och ekonomisk solidaritet inom EU.
Men efter översvämningskatastrofen handlar det inte bara om vaga löften om klimatsatsningar. Nu krävs stora förändringar av den mäktiga industrin för att leva upp till de internationella åtagandena och EU-kommissionens klimatplaner. ”Schwarze null” i regeringens budgetar måste skjutas många år framåt.
Socialdemokraternas kanslerskandidat, finansminister Olaf Scholz, förutspådde ett ”Europas förenta stater” i fjol efter uppgörelsen om EU:s återhämtningsfond. Men för ett par veckor sedan ville han i en intervju med Financial Times inte tala om att ändra Tysklands strikta budgetregler eller en permanent EU-upplåning. Efter översvämningskatastrofen och Angela Merkels besked utlovar Scholz nu ”multimiljardsprogram” och skattelättnader för de drabbade.
Men även om Angela Merkel avgår har hon varit med och pekat ut en ny riktning för Tyskland och för EU-samarbetet under sitt sista år som förbundskansler. Coronapandemin och översvämningskatastrofen gör att väljarna inte glömmer.
Om Armin Laschet eller Olaf Scholz inte visar sig förmögna att följa den vägen riskerar de att straffas av väljarna, eller att andra EU-ledare tar över förarsätet i unionen.