Två ”måste-böcker” för politikjournalister, ledarskribenter och kandidater inför EU-valet

Det stundar EU-val om mindre än fyra månader. Risken är stor att väljarna inte kommer att få tillräckligt med information för att ta ett väl underbyggt beslut om hur de ska rösta. De stora mediernas politikredaktioner och ledarskribenterna som tycker till varje dag har inte ägnat många minuter åt EU-parlamentet de senaste åren. Samtidigt ställer flera av partierna upp med kandidater som är gröngölingar i EU-politiken.

Det är svårt att läsa in sig på EU-politiken; de flesta bokförlag tycker inte det är tillräckligt ”sexigt”. Men som tur är finns det nu två nya böcker om EU, som ger ovärderlig kunskap om EU-parlamentet och svensk EU-politik.

Det är ”Så förs svensk EU-politik: Med ett tvärsäkert kanske”, av Ylva Nilsson. En av Sveriges mest erfarna EU-journalister.

Och ”Ett bättre Europa”, av Göran Färm. En av Sveriges mest erfarna EU-parlamentariker, som varit ansvarig för de tyngsta förhandlingarna i EU.

Tillsammans ger de här två böckerna en möjlighet att skaffa sig en ovärderlig kunskap om EU och svensk EU-politik – granskat utifrån och inifrån.

För säkerhets skull vill jag börja med att erkänna att jag är ”biased”. Ylva Nilsson och jag var kollegor och konkurrenter under många år i Bryssel, och driver den här hemsidan tillsammans. Göran Färm och jag gick i samma klass på Journalisthögskolan för ett halvt sekel sedan.

I den här valrörelsen kommer inget parti att kräva Sveriges utträde ur EU. Det gör att väljarna får svårare än tidigare att skilja partierna åt.

Ylva Nilsson gör en närgången granskning av den motsträviga svenska EU-politiken ända sedan unionens bildande. Hur svenska regeringen till och med försökte få USA att stoppa bildandet av EU:s föregångare 1958.

Sedan dess har svenska politiker – oavsett partifärg – sagt Nej! Tills de motsträvigt ändrat sig och låtit sig mer eller mindre motvilligt släpas in i EU-samarbetet.

Ylva Nilsson visar hur det här har utvecklats till en nära nog ryggmärgsreaktion hos svenska politiker. Med argument som ”Det blir för byråkratiskt” (försvarssamarbete). ”Det kostar för mycket” (europeisk räddningstjänst). ”Sverige klarar uppgiften bäst själv” (EU-åklagare mot korruption med budgetmiljarderna).

”Det finns en djup misstänksamhet bland svenska politiker mot Europa och europeiskt samarbete. Den har funnits länge. Bland alla regeringar.”

Svenska politikers motsträviga inställning har också gjort det svårt för dem att få väljare att tro på att de ser EU-samarbetet som något positivt. Det kan förklara varför de två stora partierna – Socialdemokraterna och Moderaterna – gjort fiasko i varje EU-val hittills.

Ylva Nilssons bok ger en vägledning till att se bakom fraserna och ”talepunkterna” i kandidaternas tal i den kommande valrörelsen.

Göran Färms bok är en kombination av memoarer och debattbok om svensk EU-politik. Den är samtidigt avslöjande om den dramatiska konflikten mellan svenska parlamentariker och den borgerliga regeringen understödd av S-ledningen i förhandlingarna om EU:s långtidsbudget.

Färm har haft tunga poster i SSU, på LO, varit rådgivare åt EU-kommissionären Margot Wallström och Byggnads, varit kommunalråd, utöver 13 år som EU-parlamentariker.

EU-parlamentet har fått ökad makt varje gång fördraget ändrats, och som ansvarig för förhandlingarna om långtidsbudgeten 2014-20 för den socialdemokratiska gruppen hade Göran Färm direkt makt över EU:s ekonomi och var djupt inblandad i dragkampen med medlemsländernas regeringar.

Den svenska regeringen, med EU-minister Birgitta Ohlsson och finansminister Anders Borg i spetsen, ledde en grupp av rika länder som krävde stora nedskärningar av EU-budgeten. I konflikt med EU-kommissionen och parlamentet.

Statsminister Fredrik Reinfeldt anklagade i riksdagen Göran Färm tillsammans med Cecilia Wikström(FP) och Kent Johansson(C) för att vara i det närmaste landsförrädare för att de inte stödde den svenska nedskärningslinjen.

Göran Färm berättar också om de hårda påtryckningar han utsattes för av S-ledningen, med Magdalena Andersson och Stefan Löfven i spetsen, för att backa från parlamentets linje.

”Min övertygelse som socialdemokrat sedan mer än 40 år var också att partiledningen och min delegationsledning skulle försvara mig, men av det blev intet.”

Det här blir centrala frågor även för kandidaterna i det här EU-valet. Förhandlingarna om nästa långtidsbudget har inletts och blir huvudfrågan för det nya parlamentet.

Göran Färm är djupt kritisk till finansminister Magdalena Anderssons förhandlingslinje om att Sverige ska vara ”snålast i EU”. Han avvisar också regeringens ”uträkningar” om hur mycket EU-kommissionens förslag skulle kosta för Sverige.

”Hittills verkar bara några få högerstyrda länder stödja Sveriges nedskärningslinje.”

”Ska vi lyckas med en mer offensiv politik i EU måste vi ompröva våra samarbetsmönster. Då kan vi inte fortsätta prioritera samarbete med de mest budgetskeptiska högerregeringen i Danmark, Nederländerna och Österrike.”

Göran Färm riktar kritik mot dåvarande Moderatledaren Carl Bildt som 1999 plötsligt krävde en folkomröstning om svenskt euromedlemskap, som ett sätt att splittra Socialdemokraterna. Det blåste på nytt liv i EU-motståndet och gjorde att Sverige för överskådlig tid har begränsat inflytande över EU-samarbetet.

Färm tar också upp dåvarande statsminister Göran Perssons villrådighet till EU och därmed bristande auktoritet i folkomröstningen om euron.

En annan het fråga i den svenska EU-valrörelsen lär bli partiernas inställning till EU-lagstiftning på arbetsmarknadsområdet. De borgerliga partierna kritiserade Stefan Löfven när han bjöd in till det ”Sociala toppmötet” i Göteborg 2017 för att EU-lagar skulle hota ”den svenska modellen”. Både M- och KD-toppkandidaterna har gjort kampen mot en ”överstatlig europeisk välfärdsstat” till sin huvudfråga inför EU-valet.

Stefan Löfven har svarat defensivt med att om och om igen försäkra att regeringens linje är att det inte ska införas några nya EU-regler för jämställdhet, arbetsrätt eller löner.

Göran Färm ägnar ett stort utrymme åt frågan hur ”den svenska modellen” bäst försvaras i ett alltmer gränslöst Europa. Han ansluter sig till den linje om ”Löntagarnas Europa” som tidigare S-statsministern Ingvar Carlsson stod för.

”På en allt rörligare arbetsmarknad kommer det att bli mycket svårare utan mer gemensamma europeiska och gradvis förbättrade minimivillkor, lagstadgade eller avtalade, som förhindrar social dumpning och skyddar medborgare som rör sig över gränserna.”

Som avslutning en artikel av tidigare EU-parlamentarikern Göran Färm om hans förväntningar på EU-valet i Norrköpings Tidningar.