Angela Merkel pressas att få fram en EU-uppgörelse om flyktingpolitiken till toppmötet den 28 juni för att förhindra ett sammanbrott för hennes regering. Trots tre års misslyckade försök att komma överens och trots att Viktor Orban säger stenhårt nej till varje form av EU-solidaritet.
Det kan tvinga Merkel till en uppgörelse som bryter mot alla de mål om solidarisk omfördelning och gemensamma asylregler som Tyskland hittills krävt tillsammans med Sverige. Splittringen mellan de svenska partierna i båda blocken kommer i så fall i öppen dager och visa att det inte finns någon möjlig regeringsallians.
Merkels regeringspartner, bayerska CSU, är desperat inför regionvalet i oktober inför risken att förlora väljare till invandringsfientliga AfD och riskera tappa sitt drygt 60-åriga regeringsinnehav i Bayern. Därför har CSU:s ledande man i koalitionsregeringen, inrikesminister Horst Seehofer, tagit öppen strid med Merkel och hotat stoppa alla asylsökande och skicka tillbaka dem till dem till andra EU-länder utan att i enlighet med internationella migrationsregler pröva deras asylskäl.
Det är den värsta krisen hittills i alliansen mellan de två kristdemokratiska partierna, CDU och CSU. Under den gångna helgen spekulerade tyska medier om att Merkel skulle tvingas avgå, och Seehofer påstods ha sagt att ”Jag kan inte samarbeta med den där kvinnan”. På måndagen sköt Seehofer upp stängningen av de tyska gränserna och gav Merkel den respit till EU-toppmötet som hon begärt.
Men EU-länderna har försökt komma överens om gemensamma regler ända sedan sommaren 2015 då flyktingströmmarna ökade från krigets Syrien. Det har havererat på att främst östländerna med Ungern i spetsen vägrat delta i någon omfördelning. Och Viktor Orbans tuppkam har stärkts efter hans valseger och framgångarna för högerpopulistiska partier i Österrike och Italien. I ett tal officiellt till minne av Helmut Kohl i helgen gick Orban till hårt angrepp mot EU, den europeiska mittenhögeralliansen EPP och kraven på att alla EU-länder ska ta emot flyktingar.
– Det kommer aldrig att bli några kompromisser om migrationspolitiken. Vi åtog oss inte att ta emot några flyktingar när vi gick med i EU, deklarerade Orban:
”Can there be compromise in the migrant debate? No – and there is no need for it. There are those who imagine that each opposing side should make concessions, that they should reach out to each other and shake hands. This is a bad approach. There are questions on which there will never be agreement. That will not happen, and it is not necessary for it to happen. Immigration is one such question. There is no document that we are aware of which states that if you enter the European Union you must become an immigrant country. When we entered we made no such commitment…..They shouldn’t lecture us, they shouldn’t blackmail us, they shouldn’t coerce us, but they should just give us the respect that is due to Member States”.
Angela Merkel utmanas också av USA:s Donald Trump som försöker utnyttja den tyska regeringskrisen för att försvaga Merkel och därmed EU i det handelskrig han satt igång. På Twitter skrev han: ”Folket i Tyskland vänder sig mot sina ledare… Brottsligheten ökar… Miljonerna av migranter förändrar deras kultur på ett våldsamt sätt”.
I själva verket minskar brottsligheten i Tyskland till den lägsta nivån sedan 1992, enligt brottsstatistiken. Och antalet asylsökande sjönk kraftigt i fjol, med 70 procent.
Men valframgångarna för de invandringsfientliga partierna har ändå fått etablerade partier att anamma deras politik. Angela Merkel försöker därför i all hast nå uppgörelser med andra EU-regeringar för att kunna visa upp någon form av enad linje till toppmötet. Hon höll ett möte med den nya italienska populistregeringens premiärminister Giuseppe Conte och har ett minitoppmöte med Emmanuel Macron och den franska regeringen på tisdagen.
Merkel har anslutit sig till utspelen från bland annat regeringarna i Danmark och Österrike om att asylprövningen ska flyttas till något land i Afrika. Vid mötet med Conte talade hon, enligt tyska medier, om Libyen som ett möjligt land. Merkel vill också ha bilaterala avtal med grannländerna om att flyktingar som sökt asyl där kan skickas tillbaka om de söker sig vidare till Tyskland.
Italiens nya regering har inte heller samma intressen som Ungerns och Österrikes i migrationspolitiken. Italien och Grekland som är de stora mottagarländerna för flyktingar som söker sig till EU kräver att övriga medlemsländer ska dela på ansvaret och acceptera omfördelning av asylsökande. Därmed kan Angela Merkel genom att söka en uppgörelse med den nya regeringen i Italien hoppas splittra den högerpopulistiska fronten som håller på att byggas mot ett stärkt EU-samarbete.
Angela Merkel kan även räkna med förståelse från andra EU-regeringar. Om en regeringschef har inrikespolitiska problem försöker övriga visa hänsyn och om möjligt sträcka ut en hjälpande hand, i vetskap om att de kan ha trassel på hemmaplan en annan gång.
I Sverige är de båda regeringspartierna djupt splittrade om migrationspolitiken, men de har enats om en provisorisk uppgörelse till mitten av 2019 och en gemensam förhandlingslinje om solidarisk omfördelning i EU och återinförande av permanenta uppehållstillstånd. Ett förslag om en uppgörelse till EU-toppmötet med en helt annan migrationspolitik riskerar spräcka regeringen.
De borgerliga allianspartierna skulle också tvingas ta ställning för eller emot EU-uppgörelsen. Moderaterna har redan tidigare talat om att skicka tillbaka asylsökande utan att bry sig om internationella regler om att pröva flyktingars asylskäl. Medan såväl Liberalerna, Kristdemokraterna som Centerpartiet krävt att möjligheten till återförening av familjer ska återinföras. Centern vill till och med utöka möjligheten till anhöriginvandring till att även gälla ”fastrar eller morbröder”.
En EU-uppgörelse gör det också svårare för Stefan Löfven att som hittills avvisa Moderatledaren Ulf Kristerssons förslag om en S-M-uppgörelse om migrationspolitiken, som Löfven hittills avvisat med hänvisning till att det först krävs ett avtal på EU-nivå.
Därmed kan en EU-uppgörelse enligt de planer som nu diskuteras avslöja att det varken finns underlag för en rödgrön koalitionsregering eller en borgerlig alliansregering efter valet.
I den politiskt hetaste frågan i valrörelsen finns det inget koalitionsalternativ, utan en ren S- eller M-regering som söker stöd från det andra blir det realistiska alternativet. Om inte något av de mindre partierna är beredda att svika sina vallöften. För Kristdemokraterna kan priset bli att de inte får de stödröster från M-sympatisörer som räddat dem kvar i riksdagen i tidigare val.