Tyskland bär en stor del av ansvaret för att Ungerns och Polens regeringar tillåts fortsätta tömma EU-kassorna för egna ändamål och nekar följa beslut de inte gillar.
Tyska högerpolitiker har länge agerat aktivt och energiskt för att göra Ungerns auktoritäre ledare Victor Orban rumsren.
De har tillåtit hans parti att sitta i den mäktiga EPP-gruppen i Europaparlamentet trots att Orban på hemmaplan gör domstolarna beroende av honom, stryper den fria pressen och styr om EU-bidrag till sina och vännernas fickor.
De har valkampanjat för honom, deltagit på valmöten och bjudit honom till Tyskland och applåderat honom på deras egna valmöten.
Den tyske EU-kommissionären Gunther Oettinger har offentligt varit bästis med Orban och njutit av den lyx han erbjudits vid resor till Budapest… för att sedan få ett toppjobb hos ungraren när hans tid i Bryssel var över.
När EU-kommissionen 2019 fick en tysk ordförande i Ursula von der Leyen (EPP), valde hon att göra Budapest till den första plats hon besökte i uppdraget. Hon lovade Orban att han skulle få den kommissionärsportfölj han offentligt bett om – utvidgningen av EU – och den fick han också.
På senare tid verkar dock tålamodet ha tagit slut på andra håll i EU med Ungern och Polens framfart.
Sverige och Snålkvartetten drev hårt på toppmötet i juli att alla pengar ur EU-budgeten ska villkoras och att rättsstaten är ett absolut villkor.
I juli beslöt EUs toppmöte således att bara det land som respekterar rättsstatens regler kan få bidrag.
Då klev Angela Merkel in igen. På sittande toppmöte lovade hon den ungerske premiärministern att under hennes EU-ordförandeskap, skulle han åtminstone inte behöva utsättas för artikel 7-processen som EU öppnat mot hans land på grund av övergrepp mot rättststaten.
Artikel 7-processen skadar inte Orbans regim, det har blivit uppenbart, eftersom den består i en ”dialog” på ett justititeministermöte utan uppföljning. Men den irriterar åtminstone den ungerska regimen.
Så mycket retar den, att han har krävt att EU ska granska alla EU-länders respekt för rättststaten.
I september la EU-kommissionen fram en rapport över alla EU-länders respekt för rättsstaten.
Alla länder får kritik. Ungern och Polen, där övergreppen är våldsamma och satta i system, får kritik i rapporten men knappt värre än någon annan.
Även vad gäller artikel 7 fick Orban fick som han ville. Under halvåret med tyskt ordförandeskap kommer ungerska lagövergrepp inte vädras i ministerrådet.
Där borde den trista sagan ha varit all och Orbans tillträde till pengapåsarna ha varit över.
Men Tysklands regering gick istället över alla gränser och vattnade ur de skrivningar som tagits på toppmötet i juli för att skydda rättsstaten i EU genom att frysa lagöverträdares bidrag.
Ordförandelandet Tyskland tog allt bett ur ett fullt rimligt förslag från EU-kommissionen från 2018, om hur övergrepp mot rättstaten ska kunna sanktioneras och la fram sin egen uppmjukade variant.
Dels ska ”utbredda brister” i ett lands sätt att handskas med rättstaten, inte längre leda till konsekvenser.
Nu måste det ha konstaterats konkreta lagbrott för att proceduren ska gå igång, vilket förbättrar oddsen för Orban än en gång.
Röstreglerna byts sedan ut så att det blir lättare för Ungern att samla rätt antal länder för att kunna stoppa ett försök att ta itu med lagbrotten.
Varför lägger Tyskland fram ett så svagt förslag när det stått klart länge att vad EU saknar, är just verktyg att ta itu med överträdelser mot rättsstaten?
”Orban skulle vara emot det,” förklarar Merkels högre hand under ordförandeskapet, Uwe Corsepius.
Självklart kommer han vara emot att hans egna lagöverträdelser hindras. Men de nya EU-reglerna tas med kvalificerad majoritet så, än sen då?
”Det finns ju redan ett verktyg mot övergrepp mot rättsstaten – artikel 7,” skriver tyske EU-ambassadören och höstens ordförande i förhandlingarna, Michael Clauss, som en förklaring till det märkligt veka tyska förslaget.
Fast det gör det ju inte. Det vet Clauss. Artikel 7 har prövats först på Polen och nu på Ungern utan att leda till någonting.
Tvärtom har Ungerns och Polens överträdelser fått efterföljare i Bulgarien, Rumänien och andra.
Ungerska journalister har lagt ner mycket möda på att beskriva hur listigt Victor Orban knutit upp tysk storindustri i sina nätverk.
Är det ekonomin som får tyska regeringen att blunda?
Går vi till statistiken kan vi se att 2 5 procent av Ungerns handel sker med Tyskland.
När f d försvarsminister von der Leyen inte ingriper med några av de medel som trots allt står till hennes förfogande, hänger det ihop med att Ungern är Tysklands största vapenkund?
Några skäl måste finnas för det går inte att undvika den obehagliga sanningen längre – Angela Merkels parti och regering skyddar autokraterna i Ungern och Polen.
Nu står hoppet till Europaparlamentet som har EU-budgeten i sin hand och som med höga röstsiffror krävt respekt för rättsstaten.
Men parlamentet är också fullt med ledamöter från EU-länder som tagit en hård smäll av corona. Så länge de vägrar godkänna det samlade paketet, når inga pengar ut till drabbade företag och anställda.
Orbans chanser att klara sig undan igen är goda.