Det pågår en lite obehaglig vaccindebatt i Tyskland. Det kan få otrevliga konsekvenser för oss alla, om saker vill sig illa.
Det började med en artikel i veckotidningen Bild, fortsatte i der Spiegel och togs upp av Deutsche Welle med anklagelser vitt och brett, mest mot EU.
Tyska politiker skyllde den långsamma vaccineringen i Tyskland på den egna regeringen men mest av allt på EU för EU – påstod man – skulle ha avstått från att köpa vaccindoser från tysk-amerikanska Biontech-Pfizer och istället lagt orders hos fransk-brittiska Sanofi-GlaxoSmithKline.
Den lurige franske presidenten Macron skulle ha varit framme!, antydde kritikerna.
Den hårt kritiserade hälsominister Jens Spahn (CDU) meddelade att jaha, men nu börjar i alla fall Tyskland att utanför EU köpa egna vaccin.
Fast det råkar vara ett brott mot EU-avtalet om vacciner.
Det räckte dock inte alls för att få kritiken att tystna. Tyskland borde hela tiden ha gått sin egen väg, hävdar Markus Söder, högerns starke man i Bayern, det är ju en tysk firma som gör vaccinet. Att alls gå via EU var dumt.
Faktiskt försökte inledningsvis Tyskland att gå sin egen väg försommaren 2020. Man bildade en vaccinallians av fyra producentländer (Tyskland, Frankrike, Italien, Nederländerna) som skulle skaffa sig första tjing på ett vaccin, när detta nu kom.
Regeringarna i Danmark, Sverige och Belgien ringde alla till Berlin och bad att få vara med men fick nej. Så snart det fanns vaccin nog, skulle nog de andra också få, blev småländerna tröstade.
Det där var ingen särskilt trevlig inställning, när EU precis hade genomlevt en irriterad corona-vår där inte minst Tyskland och Frankrike lagt beslag på skyddsmasker och respiratorer för egen del utan hänsyn till andra.
Som bekant fick de stora länderna den gången backa och EU-kommissionen gavs i uppdrag att köpa in och fördela nödvändig skyddsutrustning till alla.
Planerade de stora verkligen att göra om samma panikrusning fast nu efter vaccin? Och detta bara veckor efter att de hade krävt av alla EU-länder att delta i en solidarisk coronafond?
Nå, även här fick vaccinkvartetten vackert backa. EU-kommissionen gavs den 12 juni i uppdrag att se över läget för vacciner och beställa för alla.
Detta är normalt inte ett EU-mandat men man befann sig trots allt i krisläge.
I somras fanns cirka 70 bolag som seriöst arbetade med att utveckla ett covid19-vaccin.
Ingen visste naturligtvis då vem som skulle lyckas eller komma först.
President Donald Trump hade som några kanske minns, försökt köpa bolaget tyska Curevac som ansågs ligga bra till (de har ännu inte något vaccin klart) och att få dem lova hålla vaccinet enbart för amerikaner. Den tyska regeringen gick in och satte stopp för det.
Annars trodde de flesta att brittisk-svenska AstraZeneca låg bäst till. Bolaget hade i april bjudit in Oxford universitet att delta i ett samarbete och kunde redan i juni inleda försök på människor. Man hoppades på ett vaccin inom tolv till arton månader vilket ansågs vara extremt snabbt.
EU-kommissionen valde – gemensamt med EU-länderna i en styrkommitté – ut sex lovande kandidater bland läkemedelsbolagen.
Kraven på bolagen var att de skulle vara redo att inleda kliniska försök samt att de skulle klara att producera vaccinet, om de lyckades uppfinna ett.
För säkerhets skull – gemensamt med EU-länderna – enades man om att EU dels skulle finansiellt stödja deras vaccinforskning, dels bidra ytterligare med stöd för att bygga produktionsanläggningar.
Någon begrep alltså i god tid, att det kunde bli risk för flaskhalsar i produktionen när många länder skulle vilja ha vaccin så fort det bara gick.
Därefter la EU-kommissionen faktiska beställningar hos sex bolag. Totalt placerade under sommaren och hösten EU-kommissionen order på 2 miljarder doser. Det skulle räcka till de 450 miljoner européerna plus bli över till grannländer som EU vill hjälpa med vaccin därför att de själva kunde ha svårt att få löst uppgiften (västra Balkan, t ex).
Gynnades fransk-brittiska Sanofi-GSK verkligen framför tyskamerikanska Biontech-Pfizer som tyska massmedia sagt?
EU-kommissionen beställde i somras 300 miljoner doser hos Biontech-Pfizer och 300 miljoner doser från Sanofi-GSK. Tyska Curevac fick för sin del en EU-beställning på 405 miljoner doser.
Kommissionen ökade beställningen med 100 miljoner extra från Biontech-Pfizer när detta bolag blev först med ett godkänt vaccin.
Som sagt, ingen visste vilket bolag som skulle lyckas först.
Ingen anade heller att först på plan (Biontech-Pfizer) skulle bli ett vaccin med en helt ny genteknik.
En följd av det var överraskningen att vaccinet kräver 70 minusgrader vid lagring och transport. Det har skapat praktiska problem för flera länder.
Hollands premiärminister Mark Rutte har som en av få politiker erkänt offentligt att det är förklaringen till att Nederländerna är så sena med att börja vaccinera (flera veckor efter alla andra).
En annan avigsida är att sjukvårdspersonal måste stanna minst i femton minuter hos den just vaccinerade personen, för at säkra sig att hen inte reagerar våldsamt negativt.
Men det måste väl ses som småsaker inför den hälsokatastrof som sjukdomen är.
Efter de första jubelropen och TV-filmade premiärvaccineringarna, har sittande regeringar i de flesta länder i Europa fått kritik för långsam vaccination.
I Tyskland har den debatten blivit särskilt hetsig och kommit att skjuta in sig hårt på EUs hantering.
EU ska enligt tyska media ha varit långsamt med att godkänna vaccin. Storbritannien slog ju alla med häpnad när landet blev först med att godkänna Biontech-Pfizer och sedan blev först med att börja vaccinera också.
Fast de extra tre veckor som EU tog på sig för att godkänna Biontech-Pfizers vaccin, handlade både om krav på noggrannare redovisning av resultat och om att utkräva producentansvar från bolaget för deras produkt.
Storbritannien – och USA för övrigt – godkände och började vaccinera utan att företaget tog detta ansvar för sin produkt.
EU fick också ner priset på doserna och betalar minst 20-25 procent mindre än både Storbritannien och USA och under hälften av vad Israel får betala.
Storbritannien har därefter också godkänt brittisk-svenska AstraZenecas vaccin och börjat vaccinera med det.
AstraZeneca har erkända problem med sina tester vilket Storbritannien valt att bortse från. Bolaget var redo att söka om godkännande från USA först den 6 januari 2021 och har ännu inte ansökt om godkännande från EUs läkemedelsmyndighet EMA.
Beställde då EU för lite vaccindoser?
Totalt beställde man i somras och höstas 2 miljarder doser.
EUs beställning på 300 miljoner doser från Biontech-Pfizer ökades med 100 miljoner i december och med yterligare 300 miljoner doser den 8 januari.
Bromsen för utskeppningen av vaccinet har bland annat varit firmans svårigheter att leverera i takt med den enorma efterfrågan på vaccinet som inte bara kommer från EU utan även från USA och övriga världen.
Råvaror till vaccinet har också varit svårt att få fram fort i tilräckliga volymer så Pfizer fick halvera sina utlovade leveranser i december.
Men till skillnad från USA finansierar alltså EU sedan i somras en utbyggnad av samtliga sex utvalda firmors produktionskapacitet, även Biontech-Pfizer, vilka dessutom fick låna 100 mdr euro billigt så att en ny anläggning ska kunna stå klar i februari 2021.
Israels snabbhet jämförs ofta med de långsammare europeiska länderna. Landet tycks ha en utmärk organisation för att snabbt få ut vaccin men landet har också tagit risker… eller haft tur.
På något märkligt sätt lyckades nämligen Israel som var sist att beställa av Biontech-Pfizer i mitten av november (man hade satsat stort dels på Moderna, dels på AstraZeneca), att ändå bli först med att få ut sina pfizer-doser.
Nå, Israel fick betala dubbelt pris mot alla andra men ändå… hur blev man först?
”Vi är en early bird,” förklarar hälsoministern Yuli Edelstein.
Israel lovade alltså att utgöra bolagets försökskanin.
Gör Storbritannien och Israel rätt som chansar?
Kanske. Kanske inte.
Det kan ju visa sig vara helt rätt för ett land att så tidigt som möjligt försöka få bukt med en rusande ökning av antal sjuka och döende. Kanske är detta viktigare än att vara säker på att vaccinet inte ger bi-effekter.
Om vi nu bestämmer oss för att EU varit överdrivet försiktigt, låt oss komma ihåg att besluten tagits av EU-länderna gemensamt, för övrigt under tyskt EU-ordförandeskap eller mer bestämt under hälsominister Jens Spahn.
Man kan säkert sätta frågetecken vid EUs hantering av vaccinfrågan… men dessa frågetecken kan vi nog inte räta ut helt förrän pandemin är över.
Det är dock svårt att se att det skulle ha varit bättre för någon, ens för rika Tyskland, att varje land kastat sig ut på marknaden under brinnande pandemi och försökt boka in blivande vaccin-uppfinningar för egen del.
Nu är det inte konstigt att desperata argument och en hetsig debatt exploderat just i Tyskland.
Mellan mars och november dog drygt 16 000 människor i Tyskland i covid19.
Och så, enbart i december, dog drygt 16 000 mäninskor i Tyskland i covid19.
Landet gick från att vara världens föredöme till att ligga lika illa till som alla andra, utan att ha gjort något uppenbart för att förtjäna det.
Inte konstigt alls att många i Tyskland letar efter en syndabock.
Lägg till det att det pågår en inrikespolitisk kapplöpning från tyska politiker om att framstå som en särskilt kraftfull ledare, för att få efterträda förbundskansler Angela Merkel när hon går i pension under 2021.
Men när hälsominister Jens Spahn (CDU) skyller på EU, som han personligen har lotsat genom hela vaccinhösten och sedan låter köpa in extra tilldelning till Tyskland – vilket EU-uppgörelsen säger att inget land ska göra så länge EU fortfarande är aktuell som kund – då sviker han både EU och sina egna väljare.
För tänk om det slutar med att tyska väljare tror att EU-kommissionen har komplett misskött vaccinationsfrågan? Om de tror att Jens Spahn vore en mycket bättre vaccininköpare?
Då vore de felunderrättade.
Just nu ligger ett förslag från EU-kommissionen om att skapa en europeisk hälsounion.
I den skulle ingå att bevilja mer kompetens till EU-kommissionen, EUs läkemedelsmyndighet samt smittskyddsmyndighet att agera gemensamt under akuta hälsokriser.
Bland annat skulle just EU-samordningen av skyddsutrustning, mediciner och vaccin samordnas under akuta hälsokriser enligt förslaget.
Vill en tysk regering eller nästa förbundskansler inte vara med om det – kanske därför att uppjagade väljare anser sig ha blivit lurade på vaccin – så ska vi inte räkna med att förslaget går igenom.
Tyskland är stort nog att stoppa allt de ogillar och har hittills haft EU-kommissionens ordförande, Ursula von der Leyen, som ständig lojal back-up.
Fördelen med att handla gemensamt, är förstås bland annat att när EU upphandlar gemensamt kan säljaren sättas under press att leverera säkrare och bättre varor till ett lägre pris.
Med EUs styrka och uppbackning har läkemedelsbolag mitt under en pandemi snabbt kunna skala upp forskning och tillverkning av vacciner – något som inte USA tänkt på eller önskat göra.
EUs grannländer och utvecklingsländer har förstås också en betydligt bättre chans att få vaccin.
Framförallt är det väl en uppenbar vinst för alla om hela Europa vaccineras ungefär samtidigt.
Om Tyskland blev fritt från corona medan mindre länder fortfarande drogs med den smittsamma sjukdomen så blev det knappast en återgång till vardagen för Tyskland heller.
När EU-länderna nu ska förhandla om en ”europeisk hälsounion” finns direkta, färska erfarenheter av hur det fungerar att agera gemensamt i en hälsokris.
Man får hoppas att dessa kommer till nytta för att upprätta bästa möjliga system.
Allt måste väl vara bättre än ”rädde sig den som kan`?