Tyske förbundskanslern Olaf Scholz vill att EU ska bli en geopolitisk aktör och sluta med nationella veton som splittrar.
Han kunde börja med att få styr på Tyskland i EU.
Svaren från Tysklands politiska ledning på kriserna som rullar in, förskräcker. Det är rörigt, motsägelsefullt och ständigt inriktat på tyska nationella intressen. Men kanske är det bra då, att Scholz nu verkar upptäckt behovet av EU.
Sedan februari har Tysklands svar på det ryska överfallet på grannen Ukraina skämt ut landet ordentligt. Förbundskansler Scholz´s inledande tvekan och sedan vägran att leverera vapen till Ukraina som följdes upp med löften trots allt, därpå med allehanda undanflykter och så uppskjutanden…
Tyskland har verkligen förtjänat att hamna i centrum för all kritik mot väst i denna konflikt.
Om inte Tyskland haft del i EUs hjälpinsatser och vapenstöd och utan den Gröna utrikesministern Annalena Baerbocks klarspråk, hade Tyskland verkligen stått sig slätt.
I den klimatkris som världen och Europa just nu påminns grymt om med skogsbränder och hetta, har tyskarna under våren och sommaren ivrigt ägnat sig åt att urvattna aktuella EU-förslag för att istället skydda sin egen tyska industri.
Det var t ex Tysklands regering som tvingade in gas som tillåten övergångsenergikälla i den fossilfria taxonomin.
I den vevan har också den liberala finansminister Christian Lindner gjort sig till åtlöje när han försökte stoppa ett annars enat EU från att sätta ett slutdatum för den fossila förbränningsmotorn (år 2035). Ivrig att skydda de tyska biljättarna från sin egen slöa start med elbilar, tvingade han i sista minuten in ett undantag för sådana (en luring men det anade inte Lindner).
Förbundskansler Olaf Scholz använde halvårets tyska ordförandeskap i G7 som en ursäkt för att under våren förhala flera EU-initiativ, bland annat en fond för att stötta låginkomstfamiljer i de energikriser alla genomgår.
Det kan bli ett skämt på hans egen bekostnad för det ser ut som om det blir just tyska familjer som kommer behöva det slags stöd som han försökt bromsa.
Scholz utnyttjade också G7 till att sälja in sig själv som en klimathjälte genom att skapa en ”klimatklubb.”
Eftersom G7-löften kostar absolut ingenting – det finns inget tvång, ingen uppföljning – så gick alla glatt in i Scholz´ klubb.
Lurigt för EU dock från förbundskanslerns sida, han har stoppat in ett stycke i slutdeklarationen som kan användas för att urvattna EUs klimatavgifter på import, den s k CO2-tullen.
Blev det en så obehaglig chock för Tyskland att de i sommar för första gången på 31 år hade ett underskott i handelsbalansen, att de inte kan släppa den gamla drömmen om frihandel?
”Handel macht vandel,” även när klimatkrisen bokstavligen brinner framför deras ögon.
Ännu ett exempel på detta är att Scholz övertalade Kanadas premiärminister Justin Trudeau att lyfta Ukraina-sanktionerna på de ryska motorer som befunnit sig i Kanada för reparation men som Ryssland behöver för att operera sin gasledning till Tyskland, Nordstream I.
Ryssland får sina nödvändiga motorer och nu väntar Scholz med andan i halsen för att se om Putin tänker skruva på gaskranen till Tyskland igen som tack för hjälpen.
Ukraina kan bara se på när tyskarna ordnar det bekvämare för sig.
Tyskland kunde lättare ha mött den kommande vintern trots beklagligt låga gaslager om man tillfälligt ville tillåta återstart av tre nyligen stängda kärnkraftverk.
Här är det den Gröne ekonomiministern Robert Habeck som skämmer ut sig.
Å ena sidan hotar han tyska väljare med vargavinter (bara 17 grader varmt nattetid kommer tillåtas!), å andra sidan stänger han kärnkraftverk trots att ägarna flera gånger meddelat honom att de mycket enkelt kan rulla, bara han ger OK.
Samme Robert Habeck tillåter däremot tyska, stängda kolkraftverk att återstarta och köra för full fart.
För EU är en rörig, obeslutsam, egoistisk tysk regering en dålig nyhet.
EU rör sig framåt allra bäst när Frankrike och Tyskland kan göra upp och hitta en kompromisslinje – den kan sedan finslipas för att passa de flesta övriga.
Men Olaf Scholz har inte visat något intresse för den europa-ivrige franske presidenten.
Nu lanserar ändå förbundskansler Scholz i tidningen FAZ idén att EU borde bli bättre på geopolitik.
EU behöver bygga ett försvarssystem (det kan bli lättare att sälja till de traditionella tyska väljarna som gillar tysk ”pacifism” än en tysk uppbyggnad).
EU behöver satsa på teknologisk innovation (det gör EU redan men Tyskland har halkat långt efter på det området).
EU behöver trygga demokratisk hållbarhet (då kunde Tyskland kanske äntligen sluta skydda Polen och Ungern mot EU-kommissionens kritik).
Och EU behöver samarbeta kring migration (…och där kan man faktiskt inte finna större fel med tyskt agerande hittills).
”Den konstanta oenigheten, den konstanta klyftorna mellan medlemsländerna försvagar oss” (nationella veton behöver försvinna), förklarar Scholz, förbundskanslern som bromsat och förhalat sedan han kom på plats.
Kanske har Olaf Scholz till slut upptäckt att Tysklands stora välstånd faktiskt till stor del – kanske rentav skrämmande mycket – vilar på just EU och den inre marknaden.
Det är i så fall en bra början.
Han lovar i debattinlägget att återkomma med förslag inom kort.
Redan här riskerar han alltså att gå fel… om han inte inser att smartaste vägen går via Paris för att kunna lägga fram tysk-franska förslag om det EU bör bli.
Det är där effektiviteten står att hitta och en fungerande enighet kan smidas.
Scholz personligen, har hittills uppvisat raka motsatsen i EU.
Men det glömmer vi gärna, om han sätter fart nu.