Först USA, nu Storbritannien överger de gamla, trygga marknadsprinciperna. EU får se upp när britterna skapar ett Singapore-on-Thames.
USAs nära 400 miljarder dollar stora statsstöd för att bygga upp en klimatteknologisk industri och en halvledartillverkning – med krav om att underleverantörer också ska vara amerikanska – tog EU på sängen.
Debatten om att européerna också måste börja dela ut stora statsstöd för att säkra en industri i Europa har vunnit mycket mer stöd – faktiskt även från Sverige.
Senast föreslog EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen att en EU-fond sätts upp särskilt för det ändamålet.
Nu är det Storbritanniens tur att leverera ett slag under bältet. Den brittiska regeringen annonserar idag 30 reformer som ska ge finanssektorn fritt fram att tjäna pengar med minimalt av övervakning eller begränsningar.
Detta, ett Singapore-on-Thames, har länge varit finansminister Jeremy Hunts dröm.
När den globala finanskrisen slog till var annars den brittiska banken Northern Rock år 2007 en av de första att rivas omkull i Europa vilket följdes av en spektakulär ”run” på banken där bankkunderna rusade till för att rädda sina sparade pengar undan kraschen.
Brittiska staten fick därefter ta över en av landets största banker (Royal Bank of Scotland) för att en krasch hotade hela finanssystemet. Först i år, femton år senare, har staten kunnat sälja av banken igen.
Men de regler som Storbritannien själv och de regler som EU därefter införde för att undvika se denna globala finanskrasch upprepa sig, ska nu lyftas bort för den brittiska finansmarknaden.
Finansminister Jeremy Hunt har samlat 30 reformer som ska avskaffa begränsningar på banker, försäkringsbolag, hedgefonder och andra som opererar i Londons finanskvarter the City.
Dit hör t ex att ta bort ett tak på hur hög bonus som får delas ut till ledande positioner (infördes av EU eftersom man ansåg jakten på bonusar skapade incitament för ledningen att ta för stora risker).
Begränsningar för banker att både investera för egen räkning och ta emot kunders enskilda sparande ska tas bort (just den sammanblandningen anses annars ha utlöst den globala finanskrisen).
Brittiska försäkringsbolag ska slippa ha så stort kapital i reserv att de själva kan klara en finanskris.
Eftersom London är hem för den globala försäkringsmarknaden kan detta få effekter på många håll. Lloyds är den mest namnkunniga marknadsplatsen men här har försäkringsmäklare kraschat spektakulärt i flera vändor under 2000-talet.
Men den kanske största förändringen är att FCA, myndigheten som övervakar att banker och finansaktörer uppträder ansvarsfullt och stabiliserande, ska få ett extra uppdrag:
Att se till att brittisk finansmarknad är mer konkurrenskraftig än andra.
Detta är naturligtvis raka motsatsen till uppdraget att garantera ansvarsfullhet i branschen så reformförslaget har väckt stark kritik.
Men ansvarig minister för the City, Andrew Griffith har redan innan chockat med att skriva till samtliga övervakande myndigheter att de borde sluta vara så besvärliga mot finansaktörerna. Han begärde istället att få se hur myndigheterna bidrog till att göra den brittiska finansmarknaden till ”världsbäst”.
Finansminister Jeremy Hunt och premiärminister Rishi Sunak – som själv via en hedgefond tjänade miljarder på finanskrisen – luckrar alltså upp reglerna för att locka mer internationellt kapital till Storbritannien.
Det sker delvis för att stoppa en långsam utflyttning av finansaktörer från the City.
Länge var London ledande i världen på finansiella tjänster men man har efter brexit tappat marknadsandelar (Wall Street är tillbaka i ledartröjan).
En del finanstjänster har flyttat till EU, där t ex Amsterdam och Paris handlar mer i aktier än Londonbörsen.
De stora Wall Street-företagen har dragit ner i London och öppnat kontor i bl a Frankfurt.
EU överväger att tvinga fram en flytt till Europa av ännu fler finansiella tjänster (clearing) men har ännu inte slagit till.
Den brittiska ekonomin har tappat stort och går sämre än i stort sett alla västländer, inflationen är högre, den tunga bilindustrin har halverats sedan brexit och investeringskapitalet flyr i år landet för första gången.
Avregleringen av finanssektorn kommer också för att regeringen Sunak desperat behöver kunna visa upp någon fördel med brexit – än så länge har ingen sådan skymtat på horisonten.
Friheten att inte reglera eller övervaka finansaktörerna säljs därför in som en brexitvinst (EU hade inte gått med på det).
London City är en så viktig global finansaktör att man måste räkna med att avregleringen får effekter runtom i världen.
En olycklig effekt för EU kan bli att kapital flyr till London för att gömmas undan krav om öppenhet, krav på att vinster beskattas, krav på att sanktioner mot oligarker respekteras, osv.
USA kommer heller inte gilla om ljusskyggt kapital får en trygg hamn i London eftersom USA ofta och gärna tar till sanktionsvapnet mot länder man ogillar, t ex Iran, Kina och Ryssland.
En annan effekt kan bli att USA känner sig tvunget att lätta på övervakningen av amerikanska finansaktörer i rädsla att Wall Street annars ska tappa marknadsandelar.
I så fall har vi ännu ett handelskrig på halsen förutom kriget om var industrin ska placera sig – ett krig om de finansiella tjänsterna.