EU-ordförande Persson lovade 2001 att EU skulle bli mest konkurrenskraftigt i hela världen på tio år – med hjälp av en måltavla och utan bindande krav. Det blev fiasko och utvecklingen gick i stället bakåt.
EU-ordförande Kristersson lovordar sig själv för att Sverige fått EU-ledarna att lova stärkt konkurrenskraft – med hjälp av en måltavla och utan bindande krav. Risken är att det blir ett nytt fiasko.
Målet om att få EU besluta om insatser för att stärka konkurrenskraften var det enda nya politikområde som regeringen förde fram vid sidan av att hantera det pågående EU-arbetet.
”Sveriges ordförandeskap kommer att sträva efter att etablera en samlad strategi för europeisk konkurrenskraft högst upp på den politiska dagordningen.”
Kristersson-regeringen ville profilera sig på traditionella svenska linjen att avregleringar och ökad frihandel leder till ökad ekonomisk tillväxt för alla. Svenskt Näringsliv hade anlitat marknadsliberala tankesmedjan Ecipe och Jacob Wallenberg hade uppvaktat Ursula von der Leyen.
Men Sveriges halvår som EU-ordförande hann knappt börja förrän verkligheten krävde en helt annan inriktning. USA:s protektionistiska klimatsatsningar på hundratals miljarder dollar och det ökade hotet från Kina fick EU-kommissionen och de stora medlemsländerna att kräva snabba beslut om urholkade konkurrensregler och klartecken för massiva statsstöd för att förhindra massflykt av stora klimatföretag.
EU-ordförande Kristersson försökte först agera bromskloss och varnade inför EU-parlamentet för snabba beslut. Men han fick snabbt byta fot efter hotfulla besked från Volvo och Northvolt om att de är beredda att flytta sina investeringar till USA om EU inte ändrar sina stödregler.
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och konkurrenskommissionären Margrethe Vestager sträckte ändå ut en räddande hand till Ulf Kristersson. Statsstöden och urholkningen av konkurrensreglerna ska bara gälla några år – oklart hur många – och därför kan det vara bra att EU pratar om stärkt konkurrenskraft på lång sikt.
Kommissionen levererade en rapport lagom till 30-årsfirandet av EU:s inre marknad med förslag om en årlig diskussion om konkurrenskraft på ett EU-toppmöte. Till den ska kommissionen ta fram en ”scoreboard” där länderna jämförs på 17 områden.
”The Commission intends to present the update of this indicators on an annual basis in the Single Market and Competitiveness Scoreboard, to inform and prompt discussion on any necessary policy measures at EU level related to competitiveness.”
En ”diskussion” om en ”måltavla”. Här borde de svenska EU-topptjänstemännen som varit med många år ha reagerat. Det här påminde väldigt mycket om den modell för att nå världsklass i konkurrenskraft som EU-ordförande Persson hyllade för över tjugo år sedan. Och som blev fiasko då.
Den så kallade Lissabonprocessen antogs år 2000, där EU på tio år skulle bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi, uppnå full sysselsättning genom att Internet sprids till varje byskola och konkurrenskraften vässas genom fortsatta avregleringar. Och allt detta med bibehållen social omsorg.
Metoden för att nå dessa högt ställda mål var en måltavla där länderna skulle jämföras varje år. Där besluten skulle fattas enligt den ”öppna samordningsmetoden” utan överstatligt beslutsfattande. Göran Persson, motståndare till ökad EU-överstatlighet, trodde stenhårt på den här mellanstatliga modellen.
– Vi ser här ett exempel på integration utan överstatlighet. Men inga nationella parlament och regeringar kommer att kunna vara opåverkade av att de vid en internationell jämförelse placerar sig näst sist på en lista, sade Persson efter toppmötet i Lissabon.
DN:s Ingrid Hedström var skeptisk:
Den inre marknaden genomfördes genom överstatliga beslut i Bryssel, hundratals olika direktiv. Valutaunionen EMU drevs igenom med exakta konvergenskrav och stränga tidtabeller. EU:s språng in i informationssamhället och den ”nya ekonomin” ska genomföras till stor del genom ”en ny, öppen samordningsmetod” där EU sätter upp mål, som medlemsländerna får fria händer att genomföra, samt gör jämförelser…. Men blir det verkligen politisk kris i Aten om en EU-jämförelse visar att grekiska småskollärare är sämst i unionen på Internet?
Men när Göran Persson tog över ordförandeklubban i EU året därpå var han fortsatt trosviss om framgång. Han föreslog att måltavlan skulle utökas, med antalet dagisplatser som en ny tävlingsgren.
Den utlovade framgången för den ”öppna samordningsmetoden” uteblev dock. I stället varnades redan i halvtid för fiasko. Utan EU-lagstiftning och bindande överstatliga beslut var det lätt för regeringarna att snabbt ”glömma” de årliga diskussionerna på toppmötena om resultaten på måltavlan.
När tio år gått ville ingen EU-politiker längre prata om Lissabonprocessen. I en svensk utvärdering av Lissabonprocessen beställd av LO, TCO och Saco gör professor Lars Magnusson en förödande sammanfattning:
Lissabonprocessen har inte levererat vad den utlovat när det gäller tillväxt och utveckling mot en kunskapsekonomi. Den har inte levererat full sysselsättning. I flera avseenden tycks politiken gå i rakt motsatt riktning och urholka de sociala modeller som de flesta vill slå vakt om och ser som ett kännetecken för Europa.
Det resultat EU-ordförande Kristerssons uppnått med sitt mål om för upp stärkt konkurrenskraft ”högst upp på den politiska agendan” påminner starkt om Lissabonprocessens och Göran Perssons måltavla och diskussionsmöten utan krav.
I EU-toppmötets slutsatser från förra veckan utlovas i ett par korta meningar en rapport till vårtoppmötet nästa år om hur medlemsländerna ligger till på ”måltavlan i konkurrens” och hur EU:s inre marknad utvecklas.
”18 e) looks forward to the first annual progress review on enhancing the Union’s competitiveness and increasing productivity and growth at its March 2024 meeting”.
Själva toppmötet ägnade inte många minuter åt konkurrensfrågorna. De prioriterade i stället åt stödet till Ukraina och flera timmars gräl om migrationspolitiken.
Men EU-kommissionen förgyllde ändå ordförandelandet Sveriges ambitioner för ”skärpt konkurrens” med ett gemensamt brev till toppmötet undertecknat av Ulf Kristersson och Ursula von der Leyen där det talas om ”stora framsteg för det svenska ordförandeskapet” när det gäller arbetet med konkurrenskraft. Och von der Leyen ställde upp på en gruppbild med Kristersson och det svenska EU-teamet.
På regeringens EU-hemsida talas också om framgångar under vårens EU-ministermöten under rubriken ”Långsiktig konkurrenskraft åter på toppen av EU:s dagordning”.
Men handelsminister Johan Forsell gav samtidigt som toppmötet pågick en helt annan bild av regeringens syn på vart EU:s konkurrenspolitik är på väg vid ett DI-seminarium i Almedalen:
-Min största oro just nu är den växande protektionismen. Det finns en risk att EU:s inre marknad kan falla sönder. Det känns ensamt på EU-mötena som frihandelsvän”, suckade Forsell.
Handelsministern verkar inte tro på att EU-ordförande Sverige lyckats föra upp konkurrenskraft till ”toppen av EU:s dagordning”.