I dessa juldagar är det Ursula von der Leyen som syns på tv-skärmarna runt om i Europa. Hon ger besked om att coronavaccinet som EU beställt åt medlemsländerna nu är på väg. Hon ger besked om att det kaos som hotat den 1 januari med en No Deal Brexit är avvärjt efter avgörande förhandlingar mellan henne och Boris Johnson.
Hon fick jobbet som EU-kommissionens ordförande av Viktor Orban, Jaroslaw Kaczynski, Emmanuel Macron och Angela Merkel som alla av olika skäl ville ha en svag ledare i Bryssel. Men när coronapandemin slog till var det Ursula von der Leyen och ”Bryssel” som förmådde agera och samla EU till en räddningsplan.
Det är lätt att glömma det pinsamma maktspeletet i fjol när EU skulle utse en ny kommission.
Parlamentet som drivit fram Jean-Claude Juncker som ordförande för kommissionen fem år tidigare var totalt splittrat. Angela Merkel lanserade kristdemokratiska gruppledaren Manfred Weber, som aldrig haft ens en ministerpost, vilket tolkades som att hon ville ha en svag och följsam ordförande för kommissionen efter den stöddige Juncker. Emmanuel Macron lanserade halvhjärtat konkurrenskommissionären Margrethe Vestager, som var impopulär efter att stoppat stora bolagsfusioner. Socialdemokraterna lanserade Frans Timmermans, som var hatad av de illiberala regeringarna i Polen och Ungern efter att som vice ordförande i kommissionen drivit på för sanktioner mot deras upprepade brott mot EU:s grundläggande demokratiska regelverk.
Efter två dygns kalabalik på EU-toppmötet blev nödlösningen Tysklands försvarsminister Ursula von der Leyen. ”Den svagaste ministern i regeringen”, enligt socialdemokraternas tidigare kanslerskandidat Martin Schulz.
Von der Leyen fick också det otacksamma uppdraget av Macron, som kastat fram hennes namn, att själv kohandla med de olika EU-ledarna för att försäkra sig om deras röstsstöd.
Viktor Orban meddelade nöjt efter sitt samtal med von der Leyen att han nu hon lovat stå upp för ”Europas kristna värderingar”. Italiens Giuseppe Conte meddelade att hon lovat att högerextrema Lega, som då ingick i regeringen, skulle få en post som vice ordförande och ansvar för konkurrensfrågorna.
Ursula von der Leyen blev med knapp nöd godkänd av EU-parlamentet, och då efter att ha lovat ge parlamentet mer makt och göra motkandidaterna Frans Timmermans och Margrethe Vestager till ”super” viceordförande.
De första månaderna efter att den nya kommissionen tillträtt i slutet av förra året såg det dock ut som att von der Leyen främst agerade för att uppfylla önskemål från olika EU-ledare. En snabbutredning med förslag om nya krav i utvidgningspolitiken efter önskemål från Frankrikes Emmanuel Macron, samtidigt som kommissionen låg lågt trots nya rapporter om brott mot rättstatsregler i Polen.
Men vändningen kom med coronapandemin.
I pandemins inledning agerade regeringarna som att EU plötsligt upphört att existera. De stängde gränser, införde exportstopp för sjukvårdsutrustning och struntade i EU-samarbetets grundläggande regler. Och det var helt i sin ordning. EU-regeringarna vill inte att några utomstående ska bland sig i hälso- och sjukvårdspolitiken. Det är till och med inskrivet i EU:s fördrag.
Men inför rubrikerna ”EU splittrat”, ”EU krackelerar” var medlemsländernas inte ens förmögna att visa upp en enad fasad när de skulle demonstrera hur de tillsammans skulle föra sina länder ut ur coronakrisen. I stället blev det ett sex timmar långt och hetsigt gräl på videolänk i slutet av mars mellan stats- och regeringscheferna. Och när de möttes nästa gång kunde de inte komma överens om mer än att be EU-kommissionen komma med ett förslag och lösa deras splittring.
EU-kommissionen hade under ledning av den läkarutbildade Ursula von der Leyen redan börjat agera. Kommissionen hade samlat vetenskapliiga experter från olika länder. Kommissionen hade tagit fram miljarder som erbjuds medlemsländerna i coronakrisen. Kommissionen hade tagit initiativ för att försöka få medlemsländer att sälja medicinutrustning till andra EU-länder.
“No country can produce on its own what it needs. Today it’s Italy that radically needs medical goods but, in a few weeks, other countries will need it too,” von der Leyen warned.
Nu visade det sig att Ursula von der Leyen kunde ta över förarplatsen när EU hamnat i kris och stats- och regeringscheferna famlade efter svar på hur de ska möta coronakrisen.
EU-kommissionen ändrade snabbfotat i regelverken för att underlätta för medlemsländerna att genomföra sina stödpaket mot coronakrisen. Kommissionen tog också fram ett första räddningspaket på 500 miljarder euro.
Vid EU-toppmötet i slutet av april kom förebudet om ett historiskt steg när kommissionen fick i uppdrag att ta fram ett förslag till en gigantisk upplåning till stöd för de länder som drabbats hårdast av coronakrisen med medlemsländerna som borgensmän.
– Vi talar inte om miljarder euro, utan trillioner, sade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen på presskonferensen efter mötet.
Von der Leyen såg möjligheten att använda de tusentals miljarderna till att förverkliga den nya kommissionens stora projekt ”The Green Deal”.
Bara ett par veckor senare kom den avgörande vändningen då Angela Merkel tillsammans med Emmanuel Macron i ett gemensamt förslag helhjärtat ställde sig bakom Ursula von der Leyens planer. Det var ett dramatiskt steg för Merkel efter att Tyskland i så många år stenhårt vägrat diskutera alla former av gemensam upplåning där ekonomiskt starka länder ger solidariskt stöd för utsatta på finansmarknaden.
”Frugala fyran” med bl a Sverige och Holland sade nej till att dela ut upplånade pengar som bidrag, men klev ur den pinsamma rollen som ”osolidariska” med löftet om bibehållna budgetrabatter.
Ungern och Polen hotade sedan blockera hela budgetpaketet sedan EU-parlamentet drivit igenom krav på rättsstatsregler i budgeten som låg betydligt närmare kommissionens ursprungliga förslag än den kompromiss som tyska EU-ordförandeskapet lagt fram. Det slutade i en uppgörelse med svårtydda skrivningar i toppmötets slutsatser om när och hur regelverket ska införas.
Men det nya regelverket är ändå på plats och ledande EU-experter pekar på att EU-regeringarna nu inte längre kan undvika att ta ställning till hur medlemsländer lever upp till EU:s demokratiregler, som man tidigare låtit kommissionen ensam försöka hantera.
Holländske professorn Luuk van Middelaar, tidigare rådgivare åt EU-ordföranden Herman van Rompuy, kallar det för historiska beslut i Financial Times:
“For the first time it’s landing at the European Council table” and national leaders can no longer avoid the fundamental “tension between the EU’s self-image as value-based [and its] interest in keeping the continent united”.
Van Middelaar pekar på att budgetbesluten med den upplånade återhämtningsfonden ger EU-kommissionen ökad makt och kommer att leda till diskussioner om att införa EU-skatter. Coronakrisen och den världspolitiska utvecklingen har inneburit en grundläggande förändring av EU:
”The spring and summer of 2020 was a moment of “geopolitical solitude”, with China pursuing “mask diplomacy” and the “implosion” of the US coronavirus response, he says. This “triggered an impalpable feeling that we’re out here alone — so what do we share? What holds us together?”
Professor Brigid Laffan jämställer budgettoppmötet med det historiska EU-toppmötet 1988 i Hannover då beslutet togs om att införa EU:s inre marknad.
Last week’s summit “had the same feel” as the June 1988 European Council in Hanover, says Brigid Laffan, professor and director of the Robert Schuman centre at the European University Institute. That summit signed off on the single market and launched the Delors committee which would design the euro.
Jämförelsen med Jacques Delors är värd att uppmärksamma på fler sätt.
Ursula von der Leyen är den första ordförande för kommissionen sedan Delors som inte varit regeringschef. Mellan Delors och von der Leyen har EU-ledarna alltid valt ”en i gänget” – Jacques Santer, Romano Prodi, José Manuel Barroso och Jean-Claude Juncker. Både Delors och von der Leyen var kompromisskandidater – Frankrikes regering ville ha utrikesminister Claude Cheysson på posten, men Storbritanniens Margaret Thatcher lade in sitt veto, och trodde att Delors låg närmare henne politiskt.
Jacques Delors´kommission anses ha varit den mest framgångsrika hittills, och ledde fördjupningen av EU-samarbetet på flera områden. Ursula von der Leyens kommission är på väg att ta nya historiska steg. Kanske är politiker som inte varit regeringschefer mer lämpade att leda en kommission som ska agera i ett maktspel där det gäller att få 27 länders regeringar och ett EU-parlament att följa ens förslag.
På julafton kom så uppgörelsen mellan EU och Storbritannien om ett nytt handels- och samarbetsavtal som undviker en No Deal Brexit vid årsskiftet.
EU-diplomater bekräfter uppgifterna om att de avgörande förhandlingarna leddes av Ursula von der Leyen. EU:s chefsförhandlare Michel Barnier var övertygad om att UK:s toppförhandlare David Frost ville ha ett avtal, men var osäker på vad premiärminister Boris Johnson egentligen ville.
Boris Johnson ville inte förhandla med EU-kommissionen. Han krävde flera gånger att få tala med Angela Merkel och Emmanuel Macron. Men Johnson blev hänvisad till att tala med von der Leyen.
Till slut fick han ”nöja sig” med von der Leyen att föra de avgörande förhandlingarna om bland annat den politiskt heta fiskefrågan. Boris Johnson hade under Brexitkampanjen lovat att köra ut EU:s fiskefartyg från brittiska vatten, som en viktigt symbol för Storbritannniens ”suveränitet” efter att ha lämnat EU. Slutresultatet blev att EU går med på att minska fisket med 25 procent de kommande 5,5 åren. Därefter väntar årliga förhandlingar, då EU kan ta till tullar eller andra åtgärder om UK minskar fiskemöjligheterna.
Ursula von der Leyen utropade sig inte till segrare när hon på julafton meddelade att avtalet med Storbritannien var klart. Hon talade i stället känslosamt om sorg och lättnad.
Men när Ursula von der Leyen även får leda EU när en 4,5 års lång historisk skilsmässa ska klaras ut borde nödlösningen från förra sommaren verkligen kunna kallas EU:s räddare.