Ursula von der Leyen ser till slut ut att få ta över som ordförande för EU-kommissionen den 1 december. Hon lär inte få mycket tid till julfirande, för hennes första uppdrag blir att försöka rädda ansiktet på Frankrikes president Macron, som råkat manövrera sig in i ett hörn om EU:s utvidgningspolitik och behöver hjälp för att ändå framstå som lite av en vinnare när han böjer sig för trycket.
En av få svenska EU-byråkrater på hög nivå i Bryssel, Christian Danielsson, generaldirektör för utvidgningsdirektoratet, får en nyckelroll när ett luftigt franskt förslag på nya regler för utvidgningsförhandlingarna ska manglas ner till en kompromisslösning få några få veckor.
Den ende som jublat högt över Emmanuel Macrons veto mot att inleda medlemsförhandlingar med Nordmakedonien och Albanien vid EU-toppmötet förra månaden är Rysslands EU-ambassadör Vladimir Chizhov. I Financial Times uttalar han stöd till Macron:
“President Macron has a point saying that the EU should deal with its own internal matters first before enlarging. And of course objectively speaking, to say that both North Macedonia, and particularly Albania, are ready for membership would be a gross exaggeration — with all due respect to those two countries.”
Macron hade uppenbara problem att förklara sitt nej till de båda länderna efter att han deltagit på flera toppmöten där hela Västra Balkan utlovats medlemskap. Efter en lång natts hetsiga diskussioner på EU-mötet talade han om att det behövs en ”reformering av utvidgningsprocessen”.
Efter EU-toppmötet har kritiken skärpts ytterligare, även från USA. Och inte blev det bättre när han kallade Bosnien för en ”tickande bomb” i en Economist-intervju.
Macron har därför försökt demonstrera att han inte är någon nejsägare utan har en plan för EU:s utvidgningspolitik. EU-ministern Amélie de Montchalin fick i all hast knåpa ihop ett förslag som i slutet av förra veckan skickades ut till övriga medlemsländer som ett ”non-paper”.
Det franska förslaget var bara drygt två sidor långt. Regeringen hade inte förankrat det hos några andra länders regeringar före EU-ministermötet på tisdagen. Ändå avslutas det med förslaget att EU-kommissionen utifrån detta ska leverera en ny modell för utvidgningsprocessen till januari:
”We propose that the Council ask the Commission to formulate, on the basis of the above points, proposals defining the new method (organization, decision-making procedures, monitoring mechanisms, the role of the different European institutions and Member States) before the next Enlargement Package is published, by January 2020.”
Macron-regeringens non-paper inleds också med en försäkran om att Frankrike helhjärtat stödjer EU:s europeiska inriktning för Balkanländerna.
Det franska förslaget är till synes en ny organisationsmodell för medlemsförhandlingarna mellan EU och kandidatländer. I stället för att förhandla kapitel för kapitel i EU:s regelverk som varje land ska visa att det efterlever föreslår Frankrike en indelning i ”politiska block”.
Kandidatländerna ska enligt den franska modellen få komma med i EU-samarbetet i takt med att de godkänns för respektive ”block” och få ekonomiskt stöd av EU.
Men det franska förslaget sågades snabbt från Bryssel, som okunnigt och bara ett försök att legitimera Macrons veto på senaste toppmötet:
”EU diplomats and officials said it was little more than an attempt by Paris to justify its prior position, and that Macron’s advisers seemed not to fully understand just how much support candidate countries already receive.”
Men övriga EU-regeringar tycks inse att det inte funkar att kategoriskt avvisa president Macron i det här läget. Statsminister Stefan Löfven uttalade stöd för en ”översyn av utvidgningsprocessen” i riksdagens EU-debatt. Sex andra EU-regeringar enades om ett brev där de efterlyser en ”reformering av utvidgningsprocessen”.
Men samtidigt som de sex räcker ut en stödjande hand till Macron slår de samtidigt kategoriskt fast att de gör det för att EU i mars nästa år ska besluta inleda medlemsförhandlingar med Nordmakedonien och Albanien:
”We will do so on the understanding that … it enables the EU to reach consensus on opening accession negotiations with Albania and North Macedonia in March 2020”.
Efter EU-ministermötet på tisdagen var också alla ovanligt försiktiga i sina kommentarer till det franska förslaget. Sveriges Hans Dahlgren sade att han inte läst förslaget i detalj. Mötesordföranden, Finlands Tytti Tuppurainen, poängterade att det fanns olika åsikter och att det inte skett någon omröstning.
“We didn’t have a vote on the French proposal,” Tuppurainen said. “Today we wanted to send a full commitment to the region and our full commitment to the enlargement policy.”
Ministrarna kastade Frankrikes ”non-paper” i knät på den tillträdande EU-kommissionen med kravet att leverera ett kompromissförslag till januari.
Som tur är verkar det ändå som att Ursula von der Leyen kan börja jobbet som kommissionsordförande den 1 december.
Visserligen återstår EU-parlamentets slutgiltiga omröstning om hela kommissionen den 27 november. Men alla verkar nu inriktade på att sluta sätta käppar i hjulet för att få igång EU-arbetet igen.
Den brittiska regeringens vägran att utse en kommissionär hanteras av EU-juristerna, som hotat dra UK inför domstol. I avvaktan på den processen anser juristerna att den nya kommissionen kan börja arbeta.
President Macron har gått på pumpen flera gånger i EU. Hans förslag på fördjupning av eurosamarbetet blir knappt ens en halvmesyr. Idéerna om att omvandla EU till en försvarsallians har manglats ner till utredningsprojekt. Samtidigt har hans försök att tillsammans med Tyskland gå i spetsen för EU-reformering hamnat i vänteläge.
Det har lett till alltfler dramatiska soloutspel av Macron, utifrån tesen att Frankrikes president ska inta rollen som en världsledare. Han kallar militäralliansen Nato för ”hjärndöd” och förespråkar en uppmjukad relation till Ryssland.
Men en fransk president behöver också kunna visa upp framgångar på den internationella scenen för sin befolkning. Därför är Macron i behov av hjälp för att inte framstå som totalt isolerad under vårens toppmöten med övriga EU-ledare och med de politiska ledarna på Balkan.
Därför är det nu den nya EU-kommissionen som har det delikata uppdraget att se till att utvidgningsprocessen kan komma igång, att Macron kan häva sitt veto utan att se ut som en förlorare. Det är regionalval i Frankrike den 15 mars, och ett EU-toppmöte den 26 mars. Kan kommissionen få fram den ”kompromiss” som gör att Macron kan byta fot om utvidgningen tills dess?
Det finns några rader i Frankrikes ”non-paper” som generaldirektör Christian Danielsson och rådgivarna kring Ursula von der Leyen troligen bör beakta särskilt noga. Det handlar om migration.
I det franska förslaget talas om åtgärder som minskar migration från kandidatländerna: ” Concrete benefits during the process (which are currently lacking and prevent migratory movements from being stemmed, posing problems for both parties) particularly through increased financial support”.
När Emmanuel Macron talat lite mer klarspråk om sina problem med utvidgningen handlar det om albanska migranter som kommer till Frankrike och begär asyl. Macron tävlar med högerextrema Marine Le Pen om väljarna i vårens regionalval och i presidentvalet 2022.
Det är för att klara den dragkampen han behöver handräckning av Ursula von der Leyen och byråkraterna i Bryssel.