USA sabbar svensk plan mot protektionism

Tidö-regeringens plan för att mota EU-protektionism skjuts nu i sank av USA.
EU-toppmötet i februari kan bli tufft för Kristersson.

Von der Leyen överröstar svenska EU-ordföranden


Amerikanska delstater har i fyra månader turnerat runt i Europa för att locka klimatteknologiska europeiska företag över Atlanten, beväpnade med ”saftiga subsidier,” berättar tidningen Financial Times.
”Jag tror aldrig vi har värvat företag så intensivt som nu,” kommenterar Ohios chef för internationell business, Justin Kochner.

På bordet ligger en ny amerikansk lagstiftning (Inflation Reduction Act) som delar ut nära 400 miljarder dollar i statsstöd till företag som producerar klimatvänliga produkter på amerikanskt territorium.
Dubbla summan erbjuds dessutom i olika skatterabatter.
President Joe Biden vill på detta sätt kickstarta en klimatteknologisk industri – något som Europa har men som USA saknar eftersom politikerna där i det längsta ignorerat klimatförändringarna.

Chris Camacho, chef för delstaten Arizonas Greater Phoenix Economic Council förklarar till FT att varje delstat i USA tävlar med varandra om att dra till sig europeiska verksamheter.

Regeringen Kristersson vet att som EU-ordförande blir det Sverige som ska hantera högljudda europeiska krav om EU-stöd för att behålla industrin och jobben.
Alltså, vad svenska politiker kallar protektionism.

Den svenska EU-ambassadören Lars Danielsson avslöjade i januari att det fanns en svensk plan för att bromsa dessa krav. Idén är att hålla emot genom att sälja in konceptet ”på kort sikt och lång sikt.”
Detta budskap hamras sedan dess in av svenska ministrar och tjänstemän vid varje tillfälle som ges. EU skulle möjligen tillåtas stötta på kort sikt men tillfälligt och avgränsat. Inget på lång sikt.

I samma anda av motstånd mot protektionism förklarade statsministern i sitt introduktionstal till Europaparlamentet att Europa behövde tid att ”analysera och diskutera” vad EUs svar bör bli på den nya amerikanska lagen.

Den amerikanska turnén demonstrerar dock att regeringen Kristersson missförstått läget i näringslivet. Tid, är precis vad EU inte har.
Investeringar i teknologi sker på lång sikt. Det som ska stå på plats om fem-tio år beslutas om nu.
Råder det osäkerhet om ekonomiska villkor, så färgas dagens beslut av det.
Just nu vet klimatteknologiska bolag med säkerhet att de får generösa bidrag för att producera i USA.
De vet också att Europa bara funderar på frågan.

Den svenska idén om att EU – om man ger något stöd – bara skulle ge tillfälliga lättnader, lär också få svårt övertyga europeiskt näringsliv att vilja avstå från en bombsäker amerikansk variant.

Mildare varianter för att komma till tals med amerikanerna har prövats men inte lyckats.
Den franske presidenten Emmanuel Macron besökte Joe Biden i november och använde ganska skarpa ord om effekten av IRA på Europa. Han fick Bidens löfte att ”vi kanske kan finslipa lagen lite.
Möten på tjänstemannanivå mellan USA och EU sägs prata om frågan men dessa möten har å andra sidan resultatlöst pratat om frågan ända sedan den amerikanska lagen för 18 månader sedan bara var ett förslag.

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen var inte, som annars brukligt, på plats i Strasbourg för att välkomna nye EU-ordförande Kristersson. Hon befann sig i Davos med ett helt motsatt budskap – det kommer enklare och snabbare tillstånd, det kommer mer statsstöd och en ny EU-fond för de företag som stannar kvar i Europa.

Frankrike och Tyskland har redan gått ihop för att gemensamt föreslå europeiska satsningar för att rädda kvar industrin.

Den enda part i sammanhanget som verkar gilla de svenska idéerna är Storbritannien som också turnerar i Europa för att vädja till europeiska regeringar. Brittisk industri är redan hårt klämd (liksom EU) av amerikanskt statsstöd, nu fruktar man att snart bli lika hårt klämd i Europa av europeiskt statsstöd.

Ett extra EU-toppmöte har kallats in till den 9-10 februari specifikt för att diskutera den amerikanska lagen.
EU-ordförande Kristersson lär få svårt att sälja in till de andra européerna både hans idé om behovet av mer tid för analyser och idén om kortsiktiga lösningar.