Utan euron blir Stockholm aldrig finanscentrum

Svenska regeringen önskedrömmer om Stockholm som internationell finansmarknad men är blind för det uppenbara hindret:
Vi är inte med i euron.

EU-kommissionen har lagt ett förslag om en viktig men tekniskt krånglig historia:
Handel med OTC-derivater.
(Det är alltså lån och värdepapper som handlas mellan två parter utanför börsen.)

Före finanskrisen pågick den handeln utanför myndigheternas insyn och bidrog i hög grad till det kaos vi sedan fick.
Men G20-länderna enades 2009 om att strama upp och skaffa sig insyn i det slags affärer.

Här är fyra skäl för att – snart! – skärpa samhällets kontroll över det här:
* Volymen för dessa affärer har växt enormt, de var förra sommaren uppe i 20,7 triljoner dollar.
* Det finns en obehaglig möjlighet att vi är på väg mot en ny finanskris.
* 40 procent av all handel med OTC-derivater sker i USA – och Trumpadministrationen är på väg att avskaffa den lag (Dodd-Frank) som styrt upp derivathandeln.
* Ungefär lika mycket av handeln sker i Storbritannien – som blir ett icke-EU-land om halvannat år.

Tecken i skyn, tid för försiktighet.
Fast den svenska regeringen gillar inte EU-förslaget.

Regeringen skäl är en rad svepande och svårbegripliga invändningar:
Som att den nya kontrollen skulle kunna bli ineffektiv, den centrala europeiska myndigheten Esma får för mycket inflytande till de nationella myndigheternas nackdel, centralbanker ges en onödig roll, det kan kosta EU-budgeten pengar och till slut, förslaget kan strida mot närhetsprincipen.
Regeringens slutkläm:
”Hänsyn till finansiell stabilitet måste vägas mot kostnader av fragmentering som kan uppstå vid sådana krav.”

Självklart ska Esma ha sista ordet i kontroll över de här aktörerna snarare än Stockholms eller Bratislavas finansinspektion – vi talar ju om triljoner pengar som skvalpar runt.

Och lika självklart ska centralbankerna involveras när nu clearinghusen i dessa affärer snart hanterar mer pengar än stora banker.
Det är ju mer än ett lands ekonomi som kan hotas, det är hela den europeiska ekonomin.

Kan den hårdare kontrolllen kosta EU-budgeten pengar… kanske, men vore det inte värt priset?
Och närhetsprincipen? Den säger faktiskt inte – som vissa tycks tro – att beslut ska tas närmast medborgarna utan där de blir mest effektiva.

Vad slutklämmen anbelangar, inget – inget – väger tyngre än finansiell instabilitet.
Det lärde oss finanskrisen.

Men vad är regeringen egentligen ute efter i sitt smått svamlande inlägg?
Jo, motivet dyker upp i förbigående.
Man vill ”säkerställa en gemensam spelplan mellan jurisdiktioner för clearingmarknaden.”

Det betyder, översatt till svenska:
Stockholm vill inte förlora i konkurrenskraft med andra europeiska städer när det gäller att locka till sig finansiella aktörer.

Idag har Stockholm ett av EUs totalt 17 clearinghus, amerikanska Nasdaq som sköter handeln för Sverige, Danmark och Norge.
Men det rör sig om småpengar (i sammanhanget)
90 procent av den svenska handeln med OTC-derivat sker istället i London.

Ministern för finansmarknaden, Per Bolund, och Nasdaq Stockholm delar den optimistiska ambitionen att Stockholm kan bli ett internationellt finanscentrum.

Visserligen tycker inte internationella finansaktörer att Stockholm är attraktivt, visar en rapport i frågan som Nasdaq med-författat, men detta har finansaktörerna missförstått – säger rapporten – för rent statistiskt är Stockholm jätte-attraktivt.
Slutsatsen blir då, det gäller bara att sälja in Stockholm bättre.

I mars i år reste Per Bolund sålunda med Nasdaq och Stockholms handelskammare till världens största finanscentrum London för att ”sprida svenska kunskaper”.

Fast det är trams, förstås.
Stockholm har just förlorat Sveriges största bank till Helsingfors, Nordea, för att Sverige inte är med i bankunionen.

Nordea konstaterar osentimentalt att en bank inom EUs bankunion ligger på plus gentemot en utanför.
EU är ju världens största marknad, garanterad av en av världens starkaste centralbanker så det var ju logiskt.

Sverige är inte med i bankunionen så kan inte påverka beslut som fattas för europeiska banker.
Vi är inte med i euron så kan inte påverka ekonomiska beslut i allmänhet.
Vi har en stark men mycket, mycket liten valuta så vi kan aldrig bli en större spelare.

När internationella finansaktörer letar efter en plats att slå sig ner hjälper det inte att Stockholm har bra internet.
Det hjälper inte att vi kompromissar med vår integritet och tillåter USA att placera ut beväpnad amerikansk polis på svensk flygplats.

Just nu flyttar internationella finansaktörer en efter en från London City – de flyttar till Dublin, till Frankfurt och till Amsterdam.
Inte till Stockholm..

Så kan vi gilla läget och bli lite seriösa?
Det är klart att kontrollen av OTC-handeln ska skärpas.
Det är klart att kontrollen ska samordnas och styras centralt av proffs, inte ligga ute i Budapest, Stockholm och Lissabon.

Finanskriser är allvarliga saker, låt EU agera gemensamt inför nya risker.

 

About

Journalist, skribent och bloggare – alltid om EU