UKs handelsavtal med Australien satte mallen för ”Global Britain: Fritt tillträde för jordbruksvaror och livsmedel med lägre standards.
Och vi får ett Singapore-on-Thames som närmaste granne.
Handelsavtalet med Australien som Storbritanniens regering säger sig ha bestämt sig för, är en världslig sak.
Sett på avstånd.
Okej, det kanske inte är så kul för brittiska lammuppfödare att utsättas för fri konkurrens (inga importkvoter, inga importtariffer) med jordbrukslandet Australien.
Men mätt i andel av BNP så är det småsaker (0,01 procent av BNP) även om det är milt sagt överraskande att britterna gav bort ens det utan att begära något särskilt i utbyte.
”Australiens förhandlare kliar sig förmodligen i huvudet nu och undrar hur de lyckades med det här,” kommenterar australiske fd handelsförhandlaren Dmitry Grouzobinski.
Ett rejält väntande bekymmer är att avtalet sätter normen för alla brittiska handelsavtal från och med nu.
Avtalet med Australien är det allra första handelsavtal som UK tecknar. Detta är inte bara en principöverenskommelse att fortsätta som man gjort före brexit.
Därför är många länder uppmärksamma på vad UK kan tänka sig att ge bort för att få ett handelsavtal. USA, Brasilien, Nya Zeeland, Kanada, Indien, Sydafrika, Japan… de har alla noterat att Australien utan gengåva fick ”zero tarifs, zero quotas.”
”Det första man gör som handelsförhandlare är att man tittar på vad motparten gett andra länder i deras avtal. Som ett minimum kräver man sedan samma sak, ” förklarar Grouzobinski.
Alla större handelspartners kommer att begära samma behandling för att underteckna ett avtal med Stobritannien.
Om australiska får, kor och lamm inte kan utkonkurrera det brittiska jordbruket så får man nog räkna med att ett fritt insläpp i Storbritannien från ännu fler bland världens största uppfödare kan.
Storbritanniens nuvarande regering anammar tydligen teorin att om existerande brittiska företag konkurreras ut i öppen handel så kommer nya och bättre verksamheter växa upp i Storbritannien istället.
Gentemot sin största och sin närmaste marknad EU (dit mer än halva handeln går) skapar Storbritanniens val av avtal dock nya problem.
EU accepterar inte amerikanska eller för den delen lägre australiska normer för livsmedel.
Kött efter användande av tillväxthormoner, antibiotika till friska djur eller en mängd kemikalier lika lite som genmodifierade grödor, får inte komma in på den europeiska marknaden.
Att livsmedel med lägre djurskydd, hälso- och tillsatsstandards släpps in på den närliggande brittiska marknaden, innebär att gränskontrollerna mot Storbritannien nu måste tas på största allvar.
Det betyder inte minst också att gränskontrollerna mellan Storbritannien och Nordirland måste ske helt och fullt.
De stickprovskontroller och dokumentationskoll som gjorts hittills har redan förorsakat leveransstopp, förseningar och uppflammande våld på Nordirland.
EU och Storbritannien diskuterar därför hur man kan förenkla kontrollerna så att de blir mindre kännbara.
Så sent som den 3 maj skrev Bryssel till London och meddelade att man hittat ett antal punkter som EU kunde vara flexibla på.
” Vi menar att bara UK håller sig vid samma nivå på livsmedelsstandards som EU, så kommer de flesta problem att försvinna,” kommenterade en EU-tjänsteman till Financial Times.
Men detta har regeringen Johnson just valt bort.
Den öppna gränsen mellan Irland och Nordirland som Good Friday-avtalet mellan UK och Irland bjudit på, ser plötsligt ut som en omöjlighet från EUs sida.
Grannskapsförhållandet med Storbritannien tog just ett stort kliv bakåt.