Det kan ha varit vändpunkten för krigshotet i Europa när Vladimir Putin den här veckan insåg att han förlorat sin viktigaste förstående granne i väst.
När först Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock i Moskva och sedan förbundskansler Olaf Scholz i Berlin deklarerade att gasledningarna från Ryssland kan stängas av om Ryssland går till angrepp mot Ukraina.
Ryska diplomater i Berlin hade förnöjt kunnat rapportera hem till Moskva om ledande socialdemokratiska politiker som visat förståelse för Putins tal om att Ryssland är hotat. Partisekreteraren Kevin Kühnert har avfärdat allt tal om att blanda samman konflikten i Ukraina med Nordstream 2-gasen.
Även Olaf Scholz har insisterat på att Nordsteam 2 är enbart ett ”privat kommersiellt projekt” som ska hållas utanför krigshotet mot Ukraina.
Men det har skett en avgörande omsvängning i den tyska regeringen de senaste dagarna.
Den förste som fick vederfaras detta var Putins mångårige utrikesminister Sergej Lavrov. Efter snart 18 år på posten trodde han nog det skulle bli en lätt munsbit att hantera Die Grünens gröna Annalena Baerbock.
Men medierapporterna från Moskva och livesändningen från presskonferensen (startar efter ca 1:50, med tolkning) visar hur Baerbock i hårda ordalag tar upp Rysslands brott mot mänskliga rättigheter, fängslandet av oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj och stängningen av människorättsorganisationen Memorial.
Lavrov manar Baerbock och Tyskland att inte ”politisera” det gigantiska Nordstream-projektet. Men Baerbock svarar att Tyskland behöver ett ”pålitligt Ryssland” för att ta emot rysk gas framöver.
Den hårdföre Lavrov försökte agera vänligt och de frågor från journalister som släpptes fram handlade om Ukrainakonflikten. Det var först när det var dags för den sista frågan som masken drogs av. En journalist från propagandakanalen Russia Today hävdade att deras kanal diskrimineras i Tyskland och krävde att Baerbock ska agera för yttrandefrihet.
Annalena Baerbock verkade dock förberedd och deklarerade att RT-journalisten ljög och att företagets sändningslicens dragits in för att man brutit mot reglerna. Sedan tog hon på sig munskyddet och tågade ut ur lokalen utan att ens titta på Lavrov.
Det var en total motsats mot en presskonferens i samma lokal för knappt ett år sedan, med samme Lavrov och EU:s utrikeschef Josep Borrell. Den presskonferensen arrangerades till en förnedrande tillställning för Borrell och EU.
En oförberedd Borrell attackerades redan i första frågan av en reporter från propagandakanalen Sputnik för brott mot mänskliga rättigheter i Lettland och avkrävdes besked om USA:s embargo mot Kuba. Lavrov följde upp med att anklaga EU för hyckleri och en samarbetspartner som inte går att lita på.
Sergej Lavrov demonstrerade hur Putin-regimen ser EU som en fiende som ska hånas och ignoreras. Medan Tyskland är den ekonomiska jätten i Europa som Ryssland byggt nära relationer med och vill behålla som samarbetspartner.
Lavrov och Putin kan efter Baerbocks besök ha hoppats på att Olaf Scholz, som signalerat att förbundskanslern ska ha sista ordet om utrikespolitiken, skulle stå vid sina tidigare uttalanden om att inte stoppa Nordstream 2 och köra över Die Grünen som länge varit emot gasledningen.
Men när Scholz stod sida vid sida med Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg (19 min in på YouTube-videon) några timmar senare var hans svar på frågan om att stoppa Nordstream 2 att ”alla poteniella åtgärder kommer att diskuteras”.
Tyska socialdemokraternas uppknytning till Ryssland och Putin-regimen är långvariga och har nått sin mest pinsamma nivå med förre S-förbundskanslern Gerhard Schröder som ordförande för Putins prestigeprojekt Nordstream och för oljebolaget Rosneft.
Men Putin-regimens krigshot har fått alltfler tunga röster i landet att protestera. Den tidigare S-ledaren och utrikesministern Sigmar Gabriel varnar för en ny uppdelning av Europa:
– Självkart kan Nordstream 2 inte öppnas om Ryssland attackerar Ukraina. Det är skamligt hur många ledare i Europa duckar och nöjer sig med att låta USA hantera den ”heta potatisen”. Och bekräftar för ryska regeringen att Europa är något man kan förhandla om.
Påtryckningarna utifrån har också varit omfattande mot Tyskland. Joe Biden fick den förra förbundskanslern Angela Merkel avge ett löfte om att Tyskland ska ta till kraftfulla sanktioner om Ryssland attackerar Ukraina. Utrikesminister Antony Blinken har uppvaktat både den förra och den nya regeringen flera gånger.
Bara två dagar efter Natos Stoltenberg kommer Blinken igen till Berlin för att söka den avgörande uppbackningen inför mötet med ryske utrikesministern Lavrov i Geneve på fredag. USA och Nato vet att Tysklands stöd också är avgörande för att kunna få med sig ett splittrat EU och få Frankrikes Emmanuel Macron att för tillfället tona ner sina ambitioner att ständigt göra soloräder.
“We were given zero notice of this crazy idea”, kommenterar EU-diplomater Macrons utspel om separata EU-Rysslandförhandlingar som kommer just när EU och USA arbetar intensivt för att samordna sitt agerande mot Ryssland. Antony Blinken ska också delta på EU:s utrikesministermöte på måndag.
Samtidigt fortsätter den ryska militära upptrappningen vid Ukrainas gränser när tusentals soldater skickas till Belarus. Vladimir Putin drömmer om att återskapa ett ryskt imperium där Ukraina är en självklar del. Ryssland har byggt en stor militär kapacitet, landets ekonomi har stärkts av höga olje- och gaspriser, och de framgångsrika militära attackerna i Georgien 2008 och Ukraina 2014 har gett Putin blodad tand, som Financial Times’ stora genomgång visar.
Putin har redan genom att slå på krigstrummorna lyckats få till stånd förhandlingar om makten över Europa över huvudet på EU. I hans ambition att säkra auktoritärt styre både på hemmaplan och i det ryska imperium han vill ha är det största hotet EU.
Demokratin och den ekonomiska utvecklingen i EU var det som fick medborgarna i Polen, Baltikum, Tjeckoslovakien, Ungern, Bulgarien och Rumänien att omedelbart stödja ansökningar om medlemskap när de lyckats befria sig från det sovjetiska herraväldet. Putin är beredd att gå långt för att förhindra demokratisträvanden att komma närmare Kreml.