Jo, det blir en europeisk klimattull men allt har lagts på plats för att den inte ska störa fel aktörer.
Bara rätt aktörer.
Anklagelser för protektionism har kommit i förväg mot EUs planer på en klimattull – alltså, att börja ta betalt vid gränsen för utsläpp gjorda i andra länder.
Risken att EU startar ett handelskrig i en tid när världsekonomin är svajig har nämnts mer än en gång.
Men nu när förslaget är framme, ser det ut att ha navigerat en lång rad minor och kunna segla vidare rätt oberört.
Första skälet varför det blir svårt att attackera EU inför WTO för att bryta mot världshandelsreglerna är att ”Cbam” egentligen inte alls blir en tull.
Den heter ju också ”koldioxidkorrigeringsmekanism” (Coal Border Adjustement Mechanism – Cbam).
Cbam riktar sig inte mot länder och är därför inte en tull, den tas ut på företag. Ungefär som moms. Importvaror måste också betala svensk moms genom en justering vid gränsen.
Cbam blir heller inte en konkurrensnedvridande avgift på import. Tvärtom, den rättar till en redan existerande konkurrensbörda för europeiska företag. Idag betalar i EU:s utsläppshandel cirka 13 000 av EU:s industriföretag (och cirka 750 svenska) för rätten att göra utsläpp.
Nu föreslås alltså att importerande företag tvingas köpa Co2-certifikat till samma pris som utsläppsrätten kostar de europeiska företagen i EU … en justeringsmekanism med andra ord.
Ett bolag som redanhar betalat CO2-avgift i sitt hemland får därför i rättvisans namn räkna bort den.
För att EU ska övertyga omvärlden att alla behandlas lika och det inte alls handlar om att straffa import, så måste dock de gratis utsläppsrätter som en del europeisk industri har fått sedan 2005, fasas ut.
Dessa blev ju annars snedvridande.
Stål-, aluminium-, glas- och gödseltillverkare har fått generöst med gratisrätter. Eftersom EUs utsläppsrätter numera betingar nära 60 euro per ton utsläpp på marknaden, så har de kunnat sälja sina rätter till ett bra pris.
Svenska SSAB tjänade till exempel kring 4 miljarder på att sälja sina utsläppsrätter under åren 2008-2014. Och då var det innan EU-priset steg till de höga höjder det har legat på de tre senaste åren
Svensk stålindustri är därför inte nöjd med att gratisrätterna ska dras in (stegvis, de tar slut först år 2035) utan kallar det ett dåligt förslag.
Vi ska nog räkna med protester från alla europeiska bolag som åtnjutit fri passage hittills, vilka fått privilegierna med argumentet att de annars skulle flytta utomlands med sin tillverkning och Europa förlora jobb.
Kanske det starkaste skälet att inte falla undan för deras åsikter, är att en hel del av deras tillverkning redan sker utomlands. Stål- och aluminiumbolag ingår generellt i stora koncerner med anläggningar placerade runtom i världen.
Dessa anläggningar lär också få börja betala för utsläppen.
Men hur ska EU lyckas övertyga misstänksamma handelspartners om att Cbam inte är ett listigt försök till en dold importtull och därför strider mot WTO-reglerna vilket sägs kunna utlösa ett handelskrig?
EU kan peka på WTOs undantag som gäller åtgärder nödvändiga för att skydda hälsan för människor, djur eller växter eller att bevara uttömbara naturresurser.
För att visa i en eventuell WTO-strid att detta handlar verkligen om klimatet och inget annat, kan EU peka på att man samtidigt skärper utsläppshandeln hemma:
Transporter (på väg, till sjöss, i luften) och fastigheter måste med, ska börja betala för sina utsläpp.
Dessutom minskas den totala mängden utsläppsrätter – alltså mängden utsläpp. Detta ska göras först i en större engångs-insats, sedan med 2,4 procent av utsläppsrätterna per år.
Skärpt utsläppsbörda på alla europeiska sektorer, identiskt Co2-pris för import och inhemsk produktion… och så det tredje beviset.
EU-kommissionen hade velat använda inkomsterna från importavgiften till att betala tillbaka lånen som gjorts för att skapa en återhämtningsfond. Men man avstår från det förslaget.
Om istället medlemsländerna får den inkomsten men måste lägga de intjänade pengarna i nationella klimatåtgärder, så blir det svårt att påstå att EU avsett något annat än att skydda klimatet.
Hängslen och byxrem dock: För säkerhets skull undantas olja och gas för tillfället… alltså behöver inte amerikansk försäljning av gas komma i kläm och EU slipper ta fajten med USA.
EU och Biden-administrationen har diskuterat den här kommande klimatttullen ett tag… och samma dag som EU la fram sin Cbam i Bryssel, presenterade demokraterna, president Bidens parti sitt förslag om att USA inför en koldioxidtull i Washington.
Det känns som en samordning har ägt rum.
Med de närmaste grannarna uppstår inga bekymmer för Norge och Island deltar i EUs utsläppshandel. Schweiz har en kopia av EUs utsläppshandel så deras bolag kan kvitta vad de betalat hemma för utsläppen.
Brittiska företag som genom brexit just har lämnat EU-handeln hör till den nationalitet som står att drabbas nästan mest av avgiften. Men regeringen Johnson överväger att införa en brittisk utsläppshandel så det kan lösa sig.
Europaparlamentet lär se till att de fattigaste utvecklingsländerna får undantag från Cbam (det handlar potentiellt om en import värd cirka 5,5 mdr euro).
Detta lämnar då bland de hårdast drabbade:
Ryssland, Kina, Turkiet och Ukraina.
Tätt efter följer Sydkorea, Indien, Brasilien och Sydafrika.
Dessa är länder som inte bidragit till den globala klimatkampen hittills och inga europeiska hjärtan lär blöda över deras behandling.
Kina kan naturligtvis starta ett handelskrig om Cbam men det skulle se lite märkligt ut eftersom landet exakt samtidigt lanserar försök med en egen utsläppshandel hemma (i en annan sektor som inte exporterar och därför inte berörs av EUs avgift).
Ryssland har för sin del redan hotat med att ta avgiften till WTO men där ser EU som sagt ut att ha bra försvarsargument.
Risken för att EUs klimattull (justeringsmekanism) vållar handelskrig och protektionism verkar helt enkelt vara ganska begränsad.