Presidentvalet i Turkiet den 14 maj handlar inte i första hand om Sveriges Natomedlemskap. Om oppositionens kandidat vinner kan det leda till en demokratisk revolution.
Oppositionspartierna gemensamma program lovar göra slut på det närmast enväldiga presidentstyret, återföra makten till parlamentet, skapa oberoende domstolar, självständigt public service och stärka yttrande- och mötesfriheten.
– Vi kommer att sälja presidentens flygplan och köpa brandbekämpningsplan i stället. Vi kommer att flytta presidentens kontor och öppna presidentens palats för allmänheten, lovar oppositionspolitikern İbrahim Çanakçı som ett steg att göra upp med Erdogans maktperiod.
Rapporteringen i internationella medier handlar främst om partiernas oenighet om motkandidat mot president Tayyip Erdogan. Men det har de sex partierna nu lyckats med, och då är det värt att ta en titt på det genomgripande reformprogram för att demokratisera Turkiet de kommit överens om.
”Nationella alliansen” skapades för ett år sedan och sedan dess har partierna arbetat tillsammans i olika arbetsgrupper för att ta fram programmet – ”Morgondagens Turkiet” – som skulle innebära ett totalt brott med Erdogans form av presidentvälde och demokratiska inskränkningar.
I den brokiga alliansen ingår socialdemokratiska ”Republikanska folkpartiet”, CHP, det traditionella Kemalistpartiet, vars ledare Kemal Kılıçdaroğlu också blir presidentkandidat. Högerpartiet ”Det goda partiet”, IYI, som är en utbrytning ur ultrakonservativa MHP. Högerliberala ”Demokratiska partiet”, DP. Islamistiska ”Lycksalighetspartiet”, SP. Partier som bildats av utbrytare från Erdogans regeringsparti AKP – ”Framtidspartiet”, GP, med förre premiärministern Ahmet Davutoğlu i spetsen, och ”Demokrati och företagsamhet”, Deva, med förre ekonomiministern Ali Babacan som ledare.
Kurdiska HDP har hindrats från att ingå i alliansen av nationalistpartierna, men väntas stödja Kılıçdaroğlu mot Erdogan. HDP riskerar dock att utestängas från valet på grund av anklagelser om förbindelser med terroriststämplade PKK. Konstitutionsdomstolen har avslagit begäran om att skjuta upp domen till efter valet.
I det 200-sidor långa oppositionsprogrammet som presenterades den 30 januari avges 2 300 vallöften. Här den engelskspråkiga sammanfattningen.
Partierna har utarbetat genomgripande förslag för hur Turkiets konstitution ska förändras för att avlöva presidentmakten, införa en ny form av parlamentariskt styre och ett oberoende rättssystem utifrån Europarådets och EU:s normer:
”What is important is to build a democratic Turkey in which fundamental rights and freedoms are guaranteed within the framework of the Council of Europe and European Union norms, where everyone sees oneself as an equal and free citizen, where one can freely express one’s thoughts and live as one believes”.
+ Presidenten ska inte längre kunna lägga in veto mot parlamentets beslut, inte längre kunna styra landet med dekret. En premiärminister ska leda regeringens arbete under parlamentets kontroll.
+ Oppositionspartier ska till skillnad från i dag få delta i lagstiftande utredningar. Partispärren för att komma in i parlamentet sänks från tio till tre procent.
+ Rättssystemet ska omorganiseras. Presidenten ska inte längre direkt eller indirekt kunna utse domare och åklagare. Domarna ska inte längre vara underställda justitiedepartementet. Domarna i de höga domstolarna ska till hälften utses med kvalificerad majoritet av parlamentet, den andra hälften av juristorganisationer. Rättssystemet ska ta vägledning av Europadomstolen för mänskliga rättigheter:
”The implementation of the judgments of the European Court of Human
Rights and the Constitutional Court is one of the most important requirements of the rule of law”.
”One of the fundamental criteria for the promotion of the judges shall be the
compliance of their decisions with the Constitutional Court and the European Court of Human Rights case law”.
+ Yttrande- och mötesfriheten ska stärkas i enlighet med Europarådets demokratiska regler. Statliga radio- och tv-bolaget TRT ska omorganiseras liksom den statliga nyhetsbyrån Anadolu Agency och frigöras från statlig styrning.
+ Kvinnors rättigheter ska stärkas. Partierna lovar en kampanj mot kvinnovåld och att ”införa internationella konventioner”, som Istanbulkonventionen. ”Necessary amendments shall be made in the Turkish Penal Code regarding crimes against women.”
+ Kampen mot korruptionen ska stärkas enligt rekommendationerna från Europarådets konkurrensorgan, Greco.
Många av de här förslagen kräver ändring av landets konstitution för att kunna genomdrivas med stöd av en kvalificerad majoritet i det parlament som väljs den 14 maj. Det kommer att bli svårt även om oppositionens Kılıçdaroğlu leder stort över Erdogan i opinionsmätningarna – med 57 – 43.
Men en valförlust för Erdogan kan leda till att många politiker i hans AKP-parti börjar ompröva sin inställning till hans presidentstyre, på samma sätt som två av AKP:s grundare nu ingår i oppositionen.
De stora problemen efter en valseger för oppositionsalliansen blir att hantera den ekonomiska krisen med en hyperinflation på över 55 procent och oerhörda kostnader för återuppbyggnad efter jordbävningarna.
I det gemensamma programmet, som publicerades före jordbävningskatastrofen, finns stora ambitioner om 5 miljoner nya jobb, 5 procents tillväxt, ökad export med 600 miljarder dollar och att ”avskaffa den extrema fattigdomen”.
Ett tydligt vallöfte är dock att Centralbanken ska få en mer självständig ställning med uppdraget att hålla nere inflationen och skapa ekonomisk stabilitet. Inte som nu när president Erdogan byter Centralbankschefer och pressar dem att sänka styrräntan trots rusande inflation.
Oppositionsalliansens främsta utrikespolitiska mål är att få igång medlemsförhandlingarna med EU på nytt. I ett första steg med en uppdatering av tullunionen mellan EU och Turkiet, visaliberalisering och avtal om fortsatt ekonomiskt EU-stöd till flyktingar i landet
”The EU accession negotiations process is important for Turkey to internalize democratic values in its second century and for our people to achieve the model of a society based on universal values that they deserve.”
Men samtidigt hävdar partierna att de ska fortsätta president Erdogans balansakt att samarbeta både med Ryssland och västländerna. I programmet beskrivs målet för relationerna med USA och Ryssland nästan ordagrant lika :
We will establish relations with the United States of America on an institutional basis with an understanding that both parties are equal and advance the alliance relationship based on mutual trust. We will take initiatives for Turkey to return to the F-35 project.
We will maintain relations with the Russian Federation with an understanding that both parties are equal and strengthened by balanced and constructive dialogue at the institutional level.
Om oppositionen vinner valet och menar allvar med inriktningen på fördjupat samarbete med EU lär president Kemal Kılıçdaroğlu ganska snart tvingas överge balansakten och välja EU-USA-sidan.
Men även om Kılıçdaroğlu leder över Erdogan i den första opinionsmätningen är det många hinder på vägen till presidentposten.
Ultrakonservativa MHP:s ledare Devlet Bahçeli, som är stödparti till Erdogans regering, anklagar ”utländska krafter” för att stå bakom en kampanj för att skapa motsättningar i landet. Den typen av attacker lär trappas upp under valrörelsen.
Och även om oppositionsalliansen skulle segra finns det risk för att Erdogan inte accepterar valresultatet. Han har avsatt flera kurdiska borgmästare och genomdrev omval i borgmästarvalet i Istanbul 2019 efter att oppositionens kandidat segrat. Det misslyckades, Ekrem İmamoğlu vann en ännu större seger.
Men en Erdogan som ser det politiska herravälde han byggt upp under tjugo år upplösas lär inte avgå frivilligt. I Turkiet där generalerna tagit över tre gånger – 1960, 1971 och 1980 – under efterkrigstiden kan möjligheterna till en demokratisk revolution vid valurnorna till slut avgöras av hur militär- och övriga säkerhetsstyrkor agerar.