Efter tio dygns kaos väntas tre belgiska regionparlament under fredagen häva blockaden mot EU:s frihandelsavtal med Kanada. Men det är bara ett tillfälligt klartecken. Valloniens S-ledda regering hotar samtidigt att ta till sitt veto när avtalet slutgiltigt ska godkännas, ratificeras, om ett par år.
För att det hotet ska förverkligas krävs dock att Belgiens Socialistpartier byter politisk ideologi, och även vill övergå till socialismen.
– Inte ett ord har förändrats i Ceta-avtalet, endast en belgisk deklaration, tweetade den flamländske regeringschefen Geert Bourgeois efter de belgiska regionernas uppgörelse på torsdagen. På det sättet ville han förringa resultatet av de franskspråkiga regionpolitikernas dramatiska hot om att stoppa handelsavtalet med Kanada.
Och det avtal regionparlamenten i Vallonien, Vallonien-Bryssel och Bryssel ska ge klartecken för att underteckna är exakt det som de sagt nej till under ett par veckor.
Men det är inte ett slutgiltigt Ja. Det är bara ett Ja till att den federala belgiska regeringen undertecknar handelsavtalet ”provisoriskt”.
De nya reglerna för handeln mellan Kanada och EU kan träda i kraft den 1 januari. Men innan avtalet blir permanent måste det godkännas, ratificeras, av samtliga parlament i EU:s medlemsländer. Och i de länder som är federationer, likt Belgien, krävs även ratificering av de regionala parlamenten – vilket innebär 38 ratificeringsprocesser. Medlemsländerna brukar få två år på sig för ratificering.
I den deklaration som de belgiska regionregeringarna förhandlat fram hotar regeringarna för Vallonien, Bryssel, tillsammans med de tysk- och franskspråkiga befolkningarna att lägga in sitt veto mot Ceta-avtalet om inte planerna på en permanent skiljedomstol förändras.
”Sauf décision contraire de leurs Parlements respectifs, la Région wallonne, la Communauté française, la Communauté germanophone, la Commission communautaire francophone et la Région de Bruxelles-Capitale n’entendent pas ratifier le CETA sur la base du système de règlement des différends entre investisseurs et Parties, prévu au chapitre 8 du CETA, tel qu’il existe au jour de la signature du CETA.”
De övriga regionregeringarna uttalar i nästa paragraf i den gemensamma deklarationen sitt helhjärtade stöd för den internationella skiljedomstolen.
Vilka förändringar de kritiska regionregeringarna kräver framgår inte av deklarationen och hotet om veto ligger därmed kvar som ett oklart hot mot frihandelsavtalet. Det nya systemet för investerarskydd ska inte träda i kraft förrän EU-Kanadaavtalet träder i kraft permanent, och handelslättnaderna kan därför träda i kraft till fullo redan från start. Eventuella konflikter mellan internationella bolag och regeringar, som den belgiska, får lösas enligt de privata skiljenämnder som i dag finns i rader av internationella avtal.
EU-kommissionens chefsförhandlare för Ceta-avtalet har suttit med under de belgiska regionregeringarnas nattmanglingar. Och handelskommissionären Cecilia Malmström antydde i Ekots intervju på torsdagen att det kan bli förändringar, och talade om att ”accentuera att det ska bli ett internationellt system”.
I övrigt innehåller den belgiska deklarationen en rad krav, som enligt EU-kommissionen och Kanadas regering redan är uppfyllda, även om den vallonske regeringschefen Paul Magnette hävdade att dessa krav innebär dödsstöten för handelsförhandlingarna med USA. Avtalet ska inte kunna tvinga Belgien att förändra sitt system för försäkringskassor, inte leda till att genmodifierade grödor kan säljas i något EU-land mot dess vilja, inte kunna urholka EU:s miljöregler.
Samtliga regionregeringar är överens om att skicka Ceta-avtalet till EU-domstolen och begära att den ska pröva om handelsavtalet på något sätt strider mot EU-fördraget. Eftersom avtalet redan fått en juridisk prövning i Tysklands högsta domstol är det inget som lär oroa Ceta-förespråkarna.
I den belgiska deklarationen sägs att de sociala och miljömässiga effekterna av det provisoriska avtalet mellan EU och Kanada ska utredas. Det är också något som ingår i själva avtalet, där en gemensam arbetsgrupp kontinuerligt ska utvärdera hur handelsavtalet fungerar.
Men de fyra belgiska regionregeringarnas reservation gör att dragkampen om handelsavtalet kan fortsätta. Regionpolitikerna har gett Ceta-motståndarna möjlighet att fortsätta mobilisera för att pressa regionparlamenten att stoppa avtalet.
Det vallonska PS hoppas att dess ståndaktiga ifrågasättande av handelsavtalet ska göra att partiet vinner tillbaka väljare som det förlorat när regionen förlorat tusentals jobb när internationella bolag skurit ner eller lämnat den utsatta regionen. Men det är samtidigt en mycket riskabel vänstersväng som partiet gett sig in på.
De belgiska socialdemokraterna, som kallar sig Socialister, vill ingå i framtida koalitionsregeringar i landet tillsammans med liberala och kristdemokratiska partier, om än inte med de flamländska separatister som nu dominerar den federala regeringen.
Vallonska PS och flamländska SP har också accepterat marknadsekonomin, och förespråkar inte socialistisk planekonomi. Och i den alltmer globaliserade marknadsekonomin är internationell handel en av de viktigaste drivkrafterna för den ekonomiska tillväxten.
Därför skulle det krävas att de belgiska S-partierna byter ideologisk grundsyn om de på ett trovärdigt sätt vill säga nej till att EU satsar på att få fram avtal som underlättar handeln med omvärlden.
Någon sådan reell omsvängning kan inte skymtas bakom retoriken från den vallonske regeringschefen Paul Magnette och PS-ledaren Elio Di Rupo. Därför kan vi räkna med att de belgiska regionpolitikerna till slut även kommer att ratificera frihandelsavtalet med Kanada.
Men det kommer nog att bli fler förhandlingsturer och nattmanglingar innan det är klart.