Ebba Busch verkar ha så kul på möten i egen regi att hon inte har tid att företräda Sverige där det räknas på riktigt – vid EU-besluten.
EUs energiministrarna möts ett par gånger per säsong, ett par gånger formellt för att ta beslut, någon gång informellt för att ha tid att diskutera igenom saker i lite mer grundligt.
Deras ämne, att kunna leverera säker och rimligt billig energi till de europeiska länderna är liksom det hetaste av alla heta stoff.
Vi såg ju under 2022 hur illa det kan gå när leveranserna sinar och priserna skjuter i höjden.
Har det gått någon förbi att våra konkurrenter i USA och Kina har en stor fördel tack vare betydligt lägre energipriser än våra företag?
Sedan svenska energiministern Ebba Busch släppte EU-ordförandeklubban i juli 2023, har hon dock sällan haft tid för EUs energiministermöten.
Hon missade mötet den 17 oktober när EU-regeringarna klubbade den stora elmarknadsreformen – en reform som är tänkt se till att vi inte behöver återuppleva chockhöjningar på elräkningen som hände under 2022.
Vår energi- och näringsminister missade sedan mötet den 5 december när energiministrarna diskuterade teknologiskt ledarskap och konkurrenskraft (att skala upp, att vara flexibel inom den explosivt växande digitala delen…).
Busch deltog i mötet den 19 december när regeringarna förlängde tre krisåtgärder – olika sätt att snabba upp och stärka förnybar energi för att minska beroendet av gas.
Men när energiministrarna möttes igen den 4 mars hade hon heller inte tid.
Det här var en träff där man utväxlade info om hur man klarat vintern – ur energisynpunkt – la planer för en massiv utbyggnad av elnätet och, över lunch, hade ett långt lunchsamtal med solenergisektorn om läget.
Solkraft är den billigaste av alla energikällor, den är fossilfri, går snabbt att installera, sänker direkt elpriset och framförallt – den gör inte Europa beroende av någon annan stormakt eller världsdel.
Fast dystert nog tvingas det ena europeiske solenergi-bolaget efter det andra att lägga ner.
Kina tycks här utgöra ett akut hot eftersom man säljer sina paneler så billigt. Vi européer köper därför gärna kinesiskt vilket förstås på sikt kan göra oss beroende av Kina om vi vill fortsätta med solenergi.
Men ett lika stort hot är faktiskt bristen på arbetskraft i Europa som gör att beställningar inte alltid kan utföras.
EU-ministrarna funderade och lovade sedan vid sitt aprilmöte i ett ”Solar Energy Charter” att bl a underlätta och skynda på satsningar liksom att när de gör offentliga upphandlingar, även överväga fördelen på lång sikt i att välja en europeisk leverantör.
Inte Sverige, dock. Den svenska regeringen anser att alla energikällor ska behandlas lika.
För övrigt var vår energiminister Ebba Busch inte ens med på mötet i april.
För att vara tydlig om sol-åtagandet:
Inget bindande, inga nya regler, inga pengar. Bara en vilja att hjälpa till.
Ändå steget för långt för Sverige. Den frånvarande Ebba Busch kunde meddela via sin statssekreterare – som tog hennes stol eftersom hon hade annat för sig – att Sverige skriver inte på för vi behandlar all energi lika.
Undantaget då, får man tro, 400 miljarder i statliga kärnkraftsgarantier, särskilda uppdrag till Vattenfall och ett regeringsuppdrag kallat en ”färdplan för kärnkraften”.
Eller för den delen ”regeringens satsning på att skapa förutsättningar för en kraftfull utbyggnad av den havsbaserade vindkraften.”
Vilka viktiga plikter uppehöll vår energiminister från att diskutera grava energiproblem och tänkbara lösningar på den europeiska marknad som svensk energi är en del av?
Vid marsmötet stannade hon i Stockholm för att vara en av tre som gav en pressträff om vårbudgeten.
Vid aprilmötet blev hon kvar i Stockholm för att ge inbjudna svenska företagare ett budskap om att ”nu är det dags att kraftsamla” så att Sverige ska få framskjuten position och kunna ta vara på globala möjligheter i en grön och digital omställning…
Hur hon tänker göra det?
Jo, genom att förbättra Sverigebilden utomlands.
Hon har anställt en Team Sweden-grupp vars uppgift är att ”skapa ett faktabaserat och positivt intresse och förtroende” för Sverige i utlandet.
Sa ministern, som kanske inte förstår att det skadar Sverigebilden att skicka tjänstemän att företräda Sverige vid tunga EU-diskussioner – liksom att uppge politiska skäl för att dissa något så oförargligt som en hjälpande, icke-förpliktigande hand till en industri som levererar Europas snabbast växande fossilfria energikälla.