När EU-regeringarna diskuterar sig fram till ett nytt sätt att se på marknad och konkurrens, lämnar svenska näringsministern Busch walk-over.
Hon är upptagen med annat.
Som energiminister har Ebba Busch sällan tid med EU-möten (mer om det här). Som näringsminister däremot… syns hon faktiskt knappt till alls.
Och det är synd för precis det ämne som regeringen Kristersson helst av allt önskade att EU skulle prata om – konkurrenskraft – har under det senaste året vänts och vridits på av i stort sett alla EUs minister-konstellationer under det senaste året.
Viktigast av alla ministermöten när det gäller konkurrenskraft, är förstås rådet för konkurrenskraft, det där EUs närings- och industriministrar möts.
Just denna grupp möttes t ex den 25 september för att grundligt diskutera långsiktig konkurrenskraft.
Ebba Busch var inte med. Hon tycks ha varit i Uppsala och träffat den lokala polisen, om man ska tro hennes Instagram.
Hon var inte med på nästa möte för konkurrenskraftsrådet heller, den 7-8 december där man bl a diskuterade rymden och klubbade en ny industripolitik; Net Zero Industry Act.
”Nyss hemkommen från Dubai,” meddelar hon den 6 december så kanske var hon restrött.
Den 14-15 februari var det näringsministrarnas tur att än en gång resonera om hur vi får en mer konkurrenskraftig och motståndskraftig industri i Europa.
Då hade svenska ministern Busch inte heller tid, hon reste till Paris (”Kärlekens stad på Alla hjärtans dag!”, berättar hon glatt på Instagram) där IEA, Internationella Energibyrån, firade 50-årsjubileum.
Den 7 mars hettade konkurrensämnet till, på ett ministermöte en dryg månad innan stats- och regeringscheferna skulle ta över frågan på ett toppmöte.
Näringsminister Ebba Busch hade samlat sig för att bidra med ett eget underlag till debatten – ett öppet brev med alla argument för den svenska synen på konkurrenskraft (mer frihandel och mindre statsstöd) som hon fått sju länder att underteckna med henne.
Fast hon var inte där själv. Näringsministern höll den dagen tillsammans med två andra svenska ministrar en pressträff i Stockholm om svenskt Natomedlemskap.
Då hade vår energi- och näringsminister tre dagar innan missat ett energiministermöte för att delta i en pressträff om vårbudgeten.
Det hjälper tyvärr inte Sveriges sak särskilt mycket att Busch istället för att själv delta, ibland skickar sin statssekreterare, ibland andremannen på Sveriges EU-representation och någon gång en annan minister.
Rangordning betyder något. Övriga ministrar tar inte underhuggare på allvar som samtalspartners.
Och sätter man in bistånds- samt utrikeshandelsministern att leverera Sveriges djupt kända åsikter om statsstöd och konkurrenskraft – ja, då signalerar regeringen att det här är inte viktigt nog för oss att skicka den ansvarige ministern.
När EUs stats-och regeringschefer slutligen samlades den 16-17 april till toppmöte där konkurrenskraft var huvudtemat som upptog större delen av andra dagen, får vi nog konstatera att den svenska synen på konkurrenskraft inte slog igenom.
Kristersson försökte kanske tala för den svenska synen på toppmötet?, men varför ta honom på allvar när hans regering inte tagit diskussionerna på allvar som föregått toppmötet.
Slutsatserna från toppmötet talar sålunda om att ”stärka EUs strategiska autonomi” och att den inre marknaden visserligen har tjänat oss väl men nu kräver ett policy-skifte.
Det blir Letta-rapporten som ska ”guida och visa väg framåt” till ett helt nytt EU, alltså den rapport som föreslår att tillåta bygga europeiska ”champions” inom energi, finans och telekom.
Som vi kan se från alla dessa möten är detta policy-skifte grundat, förankrat, genomdiskuterat ur alla synvinklar bland EU-regeringarna.
Kanske hade det inte gjort någon skillnad alls om Sveriges energi-, närings- och innovations-minister hade deltagit i diskussionerna.
Hon hade kanske inte kunnat övertyga någon om att EU borde hålla sig till den beprövade vägen med frihandel och mindre statsstöd.
Men det får vi ju aldrig veta nu.