I Danmark har antifrämlingspartiet Dansk Folkeparti backat rejält efter år av framgång.
Men det är svårt att hitta lärdomar för den som vill motarbeta SD i det.
Det var en lustig upplevelse häromkvällen att se danske partiledaren Kristian Thulesen Dahl försvara att han gjort för lite i invandringsfrågan, mot en ung, kaxig nybörjare i politiken.
Pernille Vermund leder ett parti till höger om Dansk Folkeparti som tagit upp tävlingen om att hitta på nya grejer för att gör Danmark ännu mer otrivsamt för icke-danskar.
Debatten mellan de två ägde rum i södra Jylland, mitt i Dansk Folkepartis egna hembas.
Ja, faktiskt i Thulesen Dahls eget valdistrikt.
Men det var Pernille Vermund som snärtigt drog ner applåder och skrattsalvor medan Thulesen Dahl gick på defensiven, kändes gammalarrogant och etablerad.
Dansk Folkeparti slog igenom långt före Sverigedemokraterna och har satt betydligt större avtryck på den danska politiken än SD ännu har gjort i Sverige.
Att plocka av flyktingar alla deras värdesaker, att härbärgera flyende barnfamiljer i tält på leriga åkrar fast det fanns lediga bostäder och att sätta utlänningar på en öde ö, är bara några saker som DF lyckats med.
Danmark till danskarna!
Men framförallt har deras många år av väljarframgångar fått i stort sett alla andra danska partier och etablissemang att börja tävla med DF i anti-invandringsretorik.
Det där har inte gått så himla bra.
Danskarna har valt att rösta på originalet istället för kopiorna, hur mycket sossar och borgerliga än ansträngt sig.
Men nu har trenden vänt. DF backar och det är inte en tillfällig svacka.
Från 26,6 procent i EU-valet 2014 och sedan 21 procent i folketingsvalet 2015 (där man blev andra största danska parti) ner till betydligt mer beskedliga 13,4 procent i februari i år.
Det är ett rejält tapp och riktningen neråt har pågått i ett par års tid.
Betyder det att danskarna har hittat det eftersökta knepet att få bukt med populister som så många mittenpolitiker söker efter?
Denna glädjande nyhet ger oss Expressen i alla fall: ”Danmark visar att det går att bryta populistvågen”
Nja.
Först får vi höra att danska väljare skulle ha valt bort DF därför att de saknar trovärdighet i välfärdsfrågor – där skulle DF-väljare vända sig till sossarna istället.
Men det är ju inte riktigt sant.
DF har i decennier varit oerhörda starka framförallt på äldrefrågor och sjukvård.
Det är så de gjorde sig rumsrena en gång i tiden.
Det andra skälet skulle vara att borgerlige statsministern Lars Lökke Rasmussen i tal stöttar och uppmuntrar legala och skötsamma icke-danskar medan han samtidigt lagstiftar som DF vill.
Men den retoriken är ju helt ny från Lars Lökkes sida, det har han bara gjort en kort tid, sedan hans jultal i stort sett.
Det finns väl en misstanke att Lökke vet att han tjänat ut som partiledare/statsminister och längtar efter ett internationellt toppjobb vilket gör att han behöver snygga upp fasaden.
Annars har Rasmussen och hans parti, som de andra etablerade partierna, länge gjort sitt bästa att låta lika anti som någonsin DF.
Nej, varför det går dåligt för DF får nog förklaras på andra sätt.
Expressenartikeln nämner en möjlighet; Pernille Vermund i denna artikels inledning tar viktiga röster bland de mest främlingsfientliga.
Så har vi en rejäl skandal där Dansk Folkeparti avslöjades med fingrarna i syltburken i EU-parlamentet för två år sedan.
DF hade fram till dess kunnat sälja in sig som ”icke-etablissemang,” de enda som stod utanför politikernas gottebutik.
Det avslöjandet gav direkt utslag i opinionsmätningarna.
Väljarna tycktes uppriktigt överraskade och besvikna.
Så finns ju också en möjlighet att DFs anti-europeiska retorik har förlorat sin tjusning.
DF har varit EU-fiende nummer ett i Danmark. Men danska väljare, liksom i de EU-flesta länder, har börjat uppskatta EU på ett nytt sätt – faktiskt har stödet för EU aldrig varit så starkt som nu.
Möjligen kan det förklaras med Putin, Kina och Trump eller varför inte med brexit.
Oavsett vad skälet är till Dansk Folkepartis tillbakagång, så är det väldigt svårt att urskilja en listig hantering från övriga etablerade partier som det skulle finnas något att lära av.