De brittiska opinionsinstituten gjorde fiasko i valet och pekade ut fel segrare. Opinionsföretagens mätmetoder var orsaken till att Labourledaren Ed Miliband förutspåddes bli ny premiärminister, visar en ny rapport.
De svenska opinionsmätarna riskerar att göra om samma misstag i valet 2018.
Det är professor John Curtice vid University of Strathclyde, ordförande i British Polling Council, som lett undersökningen. I de sista mätningarna inför parlamentsvalet den 7 maj förutspåddes dött lopp, 34 procent vardera för Labour och Tories. Det skulle bana väg för Labourledaren Ed Miliband att bilda en koalitionsregering med Skotska Nationalistpartiet, SNP. Men i själva verket vann Tories en storseger med 7 procentenheter över Labour, och David Cameron fick egen majoritet i parlamentet.
I analyserna efter valet förklarades felmätningarna av samtliga opinionsinstitut med att många väljare bytt sida dagarna före valet av oro för en regering med SNP. Andra förklarade det med att ”blyga Tories” inte ville tala om att de var konservativa, eller att ”lata Labourväljare” inte brytt sig om att rösta.
Men John Curtice avfärdar dessa förklaringar om att det var de intervjuade det var fel på.
– Problemet ligger i vilka som intervjuades, skriver professor Curtice i den rapport som blir offentlig på tisdag, enligt Financial Times’ brittiska upplaga. Hans slutsats är att huvudproblemet med mätningarna är opinionsinstitutens metoder att göra sina intervjuer.
“A key lesson of the difficulties faced by the polls in the 2015 general election is that surveys not only need to ask the right questions but also the right people. The polls evidently came up short in that respect in 2015.”
Han pekar på att tidningar och andra mediebolag som beställer mätningarna pressar ner kostnaderna. Det gör att opinionsinstitutens budgetar blir så ansträngda att de bara kan ägna några få dagar åt intervjuerna och därför får svårt att få fram ett representativt urval av väljarkåren för sina mätningar.
De flesta brittiska mätningar görs via webben, vilket gör att det är inte ens är ett slumpmässigt urval av vilka som deltar, och det riskerar att leda till en överrepresentation av politiskt intresserade. De opinionsinstitut som använder traditionella telefonintervjuer söker i första hand de utvalda via fast telefoni, trots att det är många fler som använder mobiltelefon än fast. De som söks via mobiltelefon har också lättare att trycka bort samtal om de kommer från ett okänt nummer.
ICM Research, ett av de stora opinionsföretagen, avslöjade efter valet i maj att man numera måste söka upp till 30 000 personer för att få ihop en mätning med 2 000 svarande. För tjugo år sedan räckte det med att söka 4 000 för att få ihop en mätning med 2 000 svar, sade direktör Martin Boon.
I Sverige pressas också opinionsinstituten av mediebolagen att sänka sina priser. Antalet intervjuer har nu sänkts till bara drygt 1 000 i flera mätningar. När det samtidigt blir allt svårare att få de intervjupersoner som söks att ställa upp på samma sätt som i Storbritannien ökar risken för felmätningar.
De svenska medieföretagen och opinionsinstituten har starka skäl att ta del av rapporten från British Polling Council och diskutera mätmetoderna för att minska risken för att peka ut fel statsminister i september 2018.