På Luciadagen kom glädjebeskedet. Miljontals cyklande matbud och andra gigarbetare skulle få bättre villkor och rättigheter tack vare en ny EU-lag.
Men dagen före julhelgen när vinterkylan drog in över Sverige stoppades uppgörelsen av den svenska regeringen och andra högerregeringar. Nu riskerar matbuden att tvingas fortsätta leva utan sociala rättigheter många år framåt. Tidsfristen för en ny uppgörelse löper ut i februari.
– Det här är en revolution! Vi får bättre rättigheter för de minst skyddade arbetarna i världen och vi får rättvis konkurrens mellan plattformsföretagen, lovordade EU-parlamentets chefsförhandlare Elisabetta Gualmini(S) uppgörelsen den 13 december.
Och EU-regeringarnas förhandlare, Spaniens arbetsmarknadsminister Yolanda Díaz(V), instämde: ”Ett stort steg framåt för gigarbetarna i EU”.
Normalt innebär det vit rök för en ny EU-lag när parlamentets och EU-regeringarnas förhandlare kommit överens. De slutgiltiga ratificeringarna är bara formaliteter. Men gigföretagens bäste vän – Frankrikes Emmanuel Macron – lät sig inte nöjas.
De stora gigföretagen, Uber, Deliveroo och Wolt har drivit intensiva lobbykampanjer för att stoppa lagstiftning som tvingar dem att anställa, betala åtminstone minimilöner, schemalägga arbetstider och ge sociala rättigheter för sina cyklande, mopedåkande, lastbilskörande ”egenföretagare”. Och gigföretagens främsta företrädare inne i EU:s förhandlingsrum har varit de franska ministrarna. Den liberala presidenten Emmanuel Macron ser Uber som en framgångsrik medspelare som han tagit hjälp av för att driva igenom avregleringar av bland annat taximarknaden i landet.
Franska regeringen anklagade nu EU-ordförandelandet Spanien för att ha gått för långt ifrån den linje som medlemsländernas regeringar kommit överens om i förhandlingarna med EU-parlamentet. Och vid EU-ambassadörernas möte den 22 december kollapsade uppgörelsen.
Enligt nyhetssajten Euractiv ställde sig till slut elva regeringar bakom de franska invändningarna – Italien, Ungern, Grekland, Bulgarien, Tjeckien, Irland, Estland, Lettland, Litauen, Finland och Sverige.
Medan den tyske EU-ambassadören med mest rösttyngd låg lågt eftersom koalitionsregeringen i Berlin är splittrad om EU-lagen.
Den spanska regeringen anklagade ”konservativa och liberala regeringar” för att ha skjutit avtalet i sank.
Den belgiska regeringen, som tog över som EU-ordförande vid årsskiftet, får nu försöka få ihop en ny uppgörelse.
Belgien ingick inte bland de länder som protesterade mot förhandlingsresultatet. Men ett förslag som har majoritetsstöd både i parlamentet och bland EU-regeringarna måste vara klart senast i februari för att kunna bli EU-lag. Tidsgränsen beror på valrörelsen inför EU-parlamentet i juni.
Dragkampen om förlorarna i den snabbt växande gigekonomin ska ha samma rättigheter som anställda eller klassificieras som ”egenföretagare” har pågått i många år. EU beräknar att det finns 28 miljoner gigarbetare i dag, och det väntas öka till 43 miljoner 2025.
EU-kommissionen försökte under flera år få fram frivlliga uppgörelser med gigföretagen men utan framgång. Först efter hårda påtryckningar från parlamentet lovade Ursula von der Leyen 2019 att kommissionen skulle lägga fram ett lagförslag.
Förslaget till plattformsdirektiv dröjde ändå drygt två år.
Enligt lagförslaget räknade kommissionen med att minst fem miljoner gigarbetare felaktigt kallas för fria företagare i dag medan de i själva verket är anställda och genast borde få reglerade arbetsvillkor. För övriga gigarbetare föreslås att det blir upp till gigföretaget att visa varför de som arbetar för dem inte är anställda, annars ska de få anställningsavtal.
Gigarbetare ska anses som anställda om de uppfyller två av fem krav i arbetet för företaget: Om det finns en övre gräns hur mycket de kan tjäna. Om de är övervakade hur de utför sitt arbete, inräknat om det sker elektroniskt. Om företaget kontrollerar hur arbetet fördelas. Om företaget reglerar arbetstiden och arbetsförhållandenan. Om det finns regler för hur arbetaren organiserar sitt arbete.
EU-parlamentet vill gå ännu längre än kommissionen i sitt förslag till lagstiftning för att fler gigarbetare ska få rätt till anställning och begränsa gigföretagens metoder att via algortimer styra och kontrollera de anställda.
Men EU-regeringarna har i stället ägnat flera år åt att diskutera hur kommissionens lagförslag ska urholkas. Tjeckiska regeringen, som var EU-ordförande hösten 2022, lade fram rader av ändringar om att utöka antalet kriterier för att en gigarbetare ska kunna anses som anställd. Och svenska regeringen fortsatte som ordförande våren 2023 med försöken att få en kompromiss med Frankrike och andra motståndare till giglagstiftning.
EU-arbetsmarknadskommissionären Nicolas Schmit var missnöjd och uppmanade EU-ministrarna att återgå till att diskutera kommissionens förslag till direktivtext. Övertygad om att EU-regeringarna ändå skulle tvingas till långtgående eftergifter för att komma överens med EU-parlamentet.
Den spanska vänsterregeringen som tog över som EU-ordförande den 1 juli följde kommissionärens råd. Arbetsmarknadsministern Yolanda Diaz inledde förhandlingar med parlamentet utan ett helt färdigt lagförslag och förhandlingsmandat som hade stöd av en majoritet bland EU-regeringarna.
Det ledde till en uppgörelse där EU-parlamentet släppte en del av sina mest långtgående krav, men vågspelet stupade på Emmanuel Macrons marknadsliberala syn på arbetsrätten och gigekonomin.
I Sverige har diskussionen främst handlat om en EU-lagstiftning för att säkra gigarbetarnas rättigheter kan hota ”den svenska modellen” med kollektivavtal. Tidöpartierna gick motvilligt med på att ställa sig bakom en urholkad modell till plattformsdirektiv. Medan oppositionspartierna sade tvärnej med argumentet att de vill skydda just ”den svenska modellen”.
LO-facken har varit ointresserade av cykelbudens rättigheter. Det är få av dessa arbetare som sliter för usla löner och osäkra anställningar som väljer att gå med i facket, med risk att bli bortkopplad från gigföretagets app och bli utan jobb.
Sent omsider har fackförbund gjort vissa försök att få till stånd kollektivavtal med gigföretag, men med begränsade framgångar.
Transport slöt ett avtal med Foodora 2021 för 2 000 bud som skulle ge höjda löner och ersättning för underhåll av cyklar. Men det visade sig snart att avtalet inte gällde alla bud. Transport förlorade i Arbetsdomstolen efter att ha ifrågasatt att ett mopedbud mist jobbet.
Handels har fått ett kollektivavtal med Wolt. Men det gäller bara för 60 anställda som arbetar i företagets ”virtuella livsmedelsbutiker”. Inte de många cykelbuden som kör ut maten; de betecknas inte som anställda av ”Wolt Market”.
Arbetsmiljöverket har också försökt agera för att stärka skyddet för gigarbetare. Men förvaltningsrätten avvisade kraven att Wolt och Bolt ska ta ansvar för arbetsmiljön. Företagen ”leder inte kurirernas arbete och kontrollerar det inte annat än i begränsad omfattning”, och då gäller inte arbetsgivaransvaret, enligt förvaltningsrätten.
Det framstår som rätt tydligt att det behövs en lagstiftning som tar ställning till om företag är ansvariga för arbetsmiljön för alla som utför tjänster åt företag, även om de kallas gigföretag. Men när LO-ledningen nu lovar ta strid för cykelbuden och alla andra gigarbetare är det inte lagstiftat skydd man kräver.
LO-ledningen utlovar i stället en ”offensiv plan” som ska antas på kongressen i maj. Där ska LO:s medlemsförbund åläggas att ”arbeta mer offensivt för att teckna kollektivavtal med plattformsföretagen”.
LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson verkar missnöjd med att Transport inte gjort tillträckligt för att få fram kollektivavtal för cykelbuden.
De förbund som får rätt att organisera och teckna avtal för gig-arbetare (exempelvis Transport vad gäller cykelbuden) blir också skyldiga att göra detta. Det förbund som får en tårtbit av arbetsmarknaden måste så att säga äta den också, säger Torbjörn Johansson till LO:s tidning Arbetet.
En EU-lagstiftning om gigarbetarnas rättigheter som införs även i svenska lagböcker skulle troligen snabbt öka intresset hos ägarna till Uber, Wolt m fl att skriva kollektivavtal för att undvika rättegångar som kan bli betydligt mer kostsamma.
Svenska regeringen har nu några få veckor att fundera på om de ska delta i att slutgiltigt blockera en EU-lagstiftning om att ge minimialt skydd för miljontals arbetare.
Under tiden kan väl alla vi andra fundera på hur svenska politiker ser på cykelbuden som kämpar sig fram i de isande kalla snövindarna på glashala gator.