Väst ger sig på Putins oljeinkomster

Med amerikansk assistans slår EU nu ett hårt slag mot Putins olje-inkomster.
Fungerar det här, kommer det göra riktigt ont i Moskva

EU har på ett halvår lyckats att minska sin gasanvändning med 24 procent totalt och sin användning av rysk gas med långt mer (från 83 procent förra året till 23 procent i oktober och därefter snabbt fallande).

Eftersom olja och gas är Rysslands största inkomstkällor (och det mesta annat redan är hårt drabbat av sanktioner) så betyder detta ett allt fattigare Ryssland.

Nu är det oljans tur.
Idag, måndag, träder EUs förbud mot att importera rysk råolja på fartyg i kraft. Men det är ändå bara en mindre del av insatsen (fullt av undantag för övrigt).
En tung del i den sanktionen är ett EU-förbud mot att försäkra eller finansiera ryska oljetransporter som går ut i världen – att assistera rysk oljeexport.

Detta är ett hårt slag i magen på rysk oljeexport, att segla utan försäkring, vill inte många ställa upp på.
Icke-ryska fartyg kommer tveka många gånger innan de åtar sig att skeppa en rysk last – och de kommer framförallt kräva extra betalt för riskerna.
EU-förbudet gällde alla ryska oljetransporter och som straff, skulle den skyldige nekas för alltid att göra affärer med något EU-land.

Här vaknade dock amerikanerna till. Biden-administrationen oroades över att EU-förbuden skulle driva upp världspriset på olja och försvåra livet för bolag i den finansiella sektorn. Amerikanska väljare avskyr höga bränslepriser, så detta är en mycket öm tå för alla amerikanska politiker.

USA började därför i våras lobbya för att istället lägga ett pristak på rysk olja. Kunde man få hela G7 med sig (och EU förstås) så skulle många kunder falla bort för Putin, tillräckligt många för att göra livet besvärligt för honom.
Samtidigt måste Ryssland ändå få så pass hyggligt betalt, ansåg Bidens folk, att Putin fortsätter att sälja olja, så att inte den internationella oljemarknaden förlorar en viktig leverantör med högre priser som resultat.

Amerikanerna brukar lyckas få övriga väst att följa, så även denna gång.
G7 (alltså Kanada, Japan, Storbritannien), EU och Australien inför nu ett pristak på 60 dollar per tunna för rysk råolja transporterad på fartyg.
Idag börjar detta pristak att gälla för råolja medan samma tak väntar för raffinerade oljeprodukter först från februari 2023.

Och EU försvagar, på amerikansk begäran, sitt förbud mot försäkring och finansiering. Det ska inte gälla all rysk olja, enbart transporter där priset är över 60 dollar och då bara om de inblandade borde ha insett att oljan ombord har ”fel” pris.
Dessutom straffas vederbörande bara i 90 dagar istället för att stoppas från att göra affärer i EU för alltid.

Särskilt glada blir för övrigt tre stora skeppsländer i EU vars rederier gärna vill fortsätta transportera rysk olja (fast billigare än 60 dollar per tunna, förstås).
Grekland, Malta och Cypern vill inte förlora viktiga intäkter.

Trots många undantag och specialregler hit och dit, kan man nog räkna med att Vladimir Putin kommer att förlora mycket av de inkomster han hoppats på för att hålla landets ekonomi gående.
USA, EU och G7 är tillsammans en rätt hyggligt stor kritisk massa av kunder för rysk olja.

Nu kommer det förstås börja smugglas rysk olja under en annan beteckning. på världshaven. Ungern har skaffat sig specialundantag för att ta emot rysk olja i ledning.
Storkunderna Kina och Indien har sagt att de struntar i G7-priser.
Ryssland har förberett sig med att köpa in och återställa skrotade tankfartyg att sända ut i drift.

Men varken smugglare, Kina eller Indien är dumma nog att betala fullt pris för en vara där säljaren befinner sig i trångmål – de kommer utan tvekan att kräva stora rabatter.

Precis som EU lyckats bryta sig ur Putins gasgrepp, kan man nu vrida sig loss ur oljegreppet också.
Kriget mot Ukraina blev just så mycket kostsammare för Vladimir Putin.