Det hålls ett – av vissa – efterlängtat toppmöte mellan Västra Balkan och EU idag.
Mötet lär dock föda snarare mus än en elefant.
EU har ingen lösning på problem Västra Balkan och föredrar att blunda.
”Jag följer rådets beslut,” säger en ganska oengagerad Josep Borrell, EUs utrikesminister som idag är en av värdarna för EUs Västra Balkan-toppmöte.
Vi – fem journalister från olika EU-länder – har just räknat upp en lång rad skäl för Borrell på att EUs politik med att förhandla medlemskap med länder på Västra Balkan är något av ett skämt:
* Serbien har för ett halvår sedan anslutit sig officiellt till Rysslands ”inre marknad” (den Eurasiatiska Ekonomiska Unionen) vilket ju gör det omöjligt att ingå på EUs inre marknad.
* Montenegro drog med Kina förra året igång ett motorvägsbygge värt 25 procent av landets BNP. Pengarna lånade lilla Montenegro av Kina,. I år har man skrivit på för att kineserna ska få bygga en bro också.
* Albanien – som för en dryg månad sedan fick EUs ja till att börja förhandla EU-medlemskap – ska denna vecka lagstifta om att inkomster som tjänat sin från korruption görs lagliga i en amnesti.
Inget av det här lockar fram någon reaktion ur utrikesminister Borrell. Att en tredjedel av alla serber föredrar en union med Ryssland och att ännu fler av dem säger sig misstro EU, kommenterar han:
”Vi förhåller oss till vad parlamentet beslutar. Det serbiska parlamentet vill förhandla EU-medlemskap så vitt jag vet, och det är deras beslut.”
Jaha men vad sägs om följande:
* USAs representant på Västra Balkan lyckades förra månaden välta Kosovos regering.
* Bosnien-kroaternas ledare har bjudit in rysk militär att bidra till kampen mot Covid 19.
* Kina belönas med affischer på serbiska gator: ”Thank you brother Xi” medan president Vúcic kallar EU för hycklare och en ”saga för barn.”
”Vi är inte intresserade av någon tävling om inflytande (i Västra Balkan),” säger Josep Borrell.
Så mycket för en geopolitisk EU-kommission.
Josep Borrell Fontanelles är en veteran i EU-politiken som gammal europaparlamentariker (s) även om han varit EUs utrikesminister bara sedan november – hämtad till posten från sitt uppdrag som Spaniens utrikesminister.
Han har aldrig varit rädd att yttra sina åsikter, faktiskt precis tvärtom.
Vi som intervjuar honom tolkar därför hans blanka uttalanden, hans ”jag gör bara vad jag är tillsagd,” som att han själv har låga förväntningar både på dagens toppmöte med Västra Balkan-ledarna och framtiden.
Hur skulle du förklara för den negativa nederländska opinionen att EU vill öppna fler medlemskapsförhandlingar?
”Det är inte min sak att övertyga någon. Jag följer rådets beslut.”
Nyaste EU-landet Kroatien hade ändå drömt om detta toppmöte som kronan på dess halvåriga EU-ordförandeskap. Startskottet för nya medlemskapsförhandlingar med deras grannar Nordmakedonien och Albanien!
EU skulle donera nya miljarder!
Men toppmötet har tonats ned från alla yviga planer.
Covid 19 har gjort om det till en videoföreställning (balkanerna har ombetts att inte överdrivet pryda sina bakgrunder).
Ändå bryr sig inte alla EU-ledare om att vara med. Både Nederländernas och Belgiens premiärministrar väljer från, med inrikes möten som ursäkt.
Startskottet för förhandlingar med Albanien och Nordmakedonien kom som ett litet pys från ett ambassadörsmöte i Bryssel i slutet av mars.
Från dagens toppmöte blir det ett mycket mesigare ”…vi bekräftar Västra Balkans europeiska perspektiv.”
Nya EU-pengar kommer men senare. Kanske i juli.
Idag blir det ”bara” 3,3 miljarder euro extra för att bekämpa corona.
Inför all denna europeiska ljumhet kvarstår förstås förhållandet att Västra Balkan ligger i Europa, faktiskt mittemellan EU-länder och inte lär flytta på sig.
Vi har ju numera – enligt Ursula von der Leyen – en geopolitisk EU-kommission.
Så var är EUs geopolitik när USA påverkar politiken bakom kulisserna, Ryssland syr upp Serbien och Montenegro ekonomiskt och Kina rattar hamnar, järnvägar och motorvägar kors och tvärs för att kontrollera sina egna varurutter?
Till slut vaknar Josep Borrell ändå till.
”Beloppen av vårt stöd (från EU till Västra Balkan) går inte ens att jämföra med Kina, USA eller Ryssland. Vi är största givare. Vi är största partner. Ingen region står så nära EU i antal samarbeten, vad gäller handel, investeringar, migration. Vi genomför vårt samarbete oberoende av vad andra aktörer gör i regionen.”
Så EU ger mest pengar, stöder med all tänkbar teknisk expertis, hjälper och uppmuntrar länderna att långsiktigt planera och bygga upp sina samhällen på ett hållbart sätt – men Kina får affischerna med ”Tack Broder Xi” och USA avsätter oönskade ledare bakom kulisserna.
Sett från EUs sida är relationen inte toppen.
Sett från Balkanperspektiv är relationen inte heller lustig. EU inledde förhandlingar om medlemskap med Serbien för åtta år sedan men kan varken säga bu eller bä om hur länge detta ska pågå innan landet släpps in i den eftertraktade klubben.
Jean-Claude Juncker, förre EU-kommissionens ordförande, lovade på eget bevåg Västra Balkan år 2025 som slutdatum.
Men det tar Borrell klokt nog avstånd ifrån:
”Det vore otroligt riskabelt för mig att säga när förhandlingarna kan sluta med tanke på hur det gått hittills och hur komplicerat det är. Tro mig, det är omöjligt att gissa.”
Borrell vill faktiskt inte ens säga när de kan starta – med Albanien och Nordmakedonien, alltså.
Balkanländernas försök att bli demokratiska rättststater med fungerande marknadsekonomi (minus korruption) har hittills vajat fram och tillbaka med parlamentariskt klubbade reformer å ena sidan, men å andra sidan så stor inrikespolitisk oro att man haft fysiska slagsmål både på gator och inne i parlamenten.
För Balkan hade det antagligen varit enklare om EU dragit i bromsen. Sagt ifrån.
Men tvärtom.
EUs ledare har föredragit att inte alls tänka på de besvärliga grannarna. Man har låtsat som ingenting genom att låta EU-tjänstemännen öppna och stänga kapitel på en i detalj korrekt men samtidigt naturligtvis alltmer verklighetsfrämmande grund.
Frankrikes president Macron sa till slut ifrån hösten 2019. Det var rätt, anser Borrell.
”Frankrike sa att saker fungerar inte och det gjorde de inte. Nu har rådet genomfört ändringar, det går numera att lägga i backen. Det skulle kunna hända. Det gör inte saker enklare men mer dynamiskt.”
Fast ”reformen” som Macrons inhopp ledde till, blev enbart smärre inslag i själva processen vilket inte kommer betyda något om inte en EU-regering bestämmer sig för att gripa in.
Tyskland vägrar att alls tala om problemen med Västra Balkan eller Kina/Ryssland/USAs inblandning.
Österrike behöver akut all hjälp EU kan ge att stabilisera deras instabila men närmaste grannar – och österrikiska företag hör till de få som faktiskt beger sig dit.
Ungern och Polen ser fram emot fler autokratiska länder i EU – ju ”illiberalare” desto bättre – som säkert kommer slåss för större EU-budget och mer EU-bidrag.
I Nederländerna utgör Västra Balkan ett inrikesproblem för sittande regering som pressas av extremhögern vilken har uppbackning av den holländska opinionen.
Men premiärminister Mark Rutte håller problemet ifrån sig genom att inte ens sitta ner till videomötet.
Och Spanien, där Josep Borrell hör hemma, är mer intresserat av Afrika. Om Afrika har Josep Borrell mycket att säga, och EUs engagemang där. Varför inte, efter coronakrisen, satsa på att korta produktionskedjorna av medicin genom att förlägga en del till mer närliggande länder än Kina, t ex i Afrika?
Under tiden ger EU stöd till Västra Balkan för att bygga infrastruktur… som hamnar i kinesiska händer när deras bolag vinner upphandlingen – vilka sedan tar med arbetare från Kina medan värdlandets arbetare går arbetslösa…
Allt lagligt och enligt reglerna.
Geopolitik är inte lätt men försöker EU ens?