På fredagen fick vi uppleva EU-kommissionen – ständigt utskälld för att vara byråkratiskt – envist försvara marknaden mot politiker som kräver mer byråkrati.
Femton länder är enligt anglosaxiska media alldeles rasande över att EU-kommissionen vägrar föreslå ett pristak på gas.
En diplomat i Bryssel beklagar sig:
”Vi sa ju för tre veckor sedan vad vi ville ha men allt kommissionen pratar om är risker…”
Idén är galen, det är därför som EU-kommissionen pratar om risker.
Fakta:
Europa har BRIST på gas.
Om man lägger ett pristak på all gas, då säljer leverantörerna vad de har till sina första eller största kunder.
Incitamentet att forsla gasen till varje avlägset hörn runtom i Europa försvinner. De får ju inte mer betalt för att göra sig det besväret.
DÅ BLIR EN MASSA PLATSER UTAN GAS.
Så fungerar nämligen en marknad.
Om inte…
Ja, om inte en byråkrati tar över förstås. Om inte någon (läs EU för vem annars?) bestämmer vart gasen ska gå och när.
Detta tycks vara vad 15 energiministrar seriöst föreställer sig. ***
”Det enda svar jag hör är att (vid gasbrist) måste mängden delas upp och det tror jag inte är politiskt möjligt,” kommenterade tyske ekonomiministern Robert Habeck fredagens energiministermöte.
EU-kommissionen anser för sin del att det inte ens är administrativt möjligt.
En byråkrati som tar över vad marknaden gör idag (därför att den får betalt för besväret) – detta har aldrig gjorts, förklarar EU-kommissionen.
Det skulle kräva en helt galet invecklad process som de inte tror någon administration är kapabla till.
De vill i alla fall inte ha det självmordsuppdraget.
Grälet mellan ministrar som VILL HA NER PRISET NU med vilka metoder som helst även om det betyder att inrätta en fullständigt ohejdad EU-byråkrati, och EU-kommissionen som vägrar bli denna byråkrati men försvarar marknaden, har pågått sedan sensommaren 2021 när gaspriset hade börjat klättra oroväckande högt.
Marknaden utför nödvändiga funktioner, hävdar EU-kommissionen, när den sätter ett pris som alla aktörer i alla led av energisektorn accepterar, ett pris som gör att elen flödar över kontinenten till rätt plats vid rätt tidpunkt.
Det höga priset idag, hävdar kommissionen, är ett resultat av en fungerande marknad där problemet är BRIST på varan gas.
Om efterfrågan är hög men tillgången låg så kommer varan att säljas dyrare.
Bästa sättet att få ner priset är att minska efterfrågan = att spara energi.
Detta lade kommissionen pedagogiskt ut texten om redan vid energiministermötet i december 2021, komplett med en praktisk guide till ”Vad göra när energipriset stiger?”
Ministrarna läste antagligen inte förklaringarna, använde definitivt inte guiden, sänkte inte energikonsumtionen utan gick istället i panik när Rysslands anfallskrig verkligen sköt gaspriset upp i höjden.
Paniken postade de till EU-kommissionen med krav om att SÄNK GASPRISET ÅT OSS.
(Minns ni den svenska reaktionen? Regeringen ville skicka en tusenlapp till bilisterna för att bränslepriset gått upp).
Under våren och sommaren stegrades paniken men EU-kommissionen har envist hållit fast vid marknaden som princip, under ett regn av attacker från politiker som vill att staten (stora länder) eller EU (små länder) tar över.
Den 14 september fick energiministrarna så ett konkret förslag från kommissionen vilket a) lämnar marknadens funktioner orörda, b) beslagtar övervinster på energimarknaden och skickar dessa till drabbade konsumenter samt c) kräver energibesparing av alla EU-länder.
Sänk efterfrågan = bästa lösning på det egentliga problemet som är BRIST på gas.
Samtidigt stöttas de grupper som drabbas av obalansen på marknaden med pengar från de som gynnas av den.
Bara att lägga fram förslaget fick marknaden att lugna ner sig och stabilisera gaspriset kring 200 euro/MWH vilket är högt men inte lika högt som det har varit i sommar (450-500 euro).
Två veckor senare, den 30 september, klubbade EUs energiministrar detta förslag – ungefär fem minuter efter att mötet inleddes.
Puh!, tänkte man nog i kommissionens högkvarter Berlaymont.
Vi har nått fram, de har förstått.
Då lyfte den tjeckiske ordförande frågan om att EU nu också måste sätta ett pristak på all gas.
Energimarknaden är verkligen svårbegriplig. Tjeckiens energiminister Jozef Sikela som är EU-ordförande i höst, verkar definitivt inte förstå.
Insikten att europeiskt pristak nog skulle få gassäljare att hellre sälja till högre pris utanför EU, nådde i alla fall fram till en nästan lika hetsigt oförstående italiensk energiminister Roberto Cingolani. Han kallar det för ”prio nummer två” att se till att världen vill sälja sin gas till EU även om vi vill betala mindre för den.
Vi kan alla höra EU-kommissionen sucka ända härifrån.
Nå, Sikela avslutade mötet i fredags med att envist hävda att många länder nu förväntar sig att kommissionen lägger fram ett förslag om pristak på gas.
Sikela (en fd investmentbanker) har drivit sina egna åsikter hårt i massmedia i sommar där han givits stort utrymme som detta halvårs EU-ordförande. Han har upprepat hävdat att ett europeiskt pristak på gas är på väg, skvallrat anonymt om sin ilska när förslaget inte kommer och länge tjatat om att pristak på enbart rysk gas är fel väg att gå.
Något som Jozef Sikela definitivt uppnått så här långt, är att i en period när EU behöver enighet inför de ryska försöken att destabilisera Europa, har han istället lyckats utmåla EU som oenigt och grälsjukt.
Men om vi skulle bortser från pratet, målar statistiken en intressant motbild av hur EU hanterat energikrisen:
* EU hade mellan januari och augusti i år förlorat 45 procent av den ryska gasimporten men ersatt alltsammans plus mer ändå, från andra leverantörer.
* EU har lyckats med vårens ambition att fylla lagren inför vintern (till 86,7 procent) vilket är hela 15 procent mer än tidigare år utan energikriser.
* EU-länderna lovade på försommaren att före april nästa år minska sin gaskonsumtion med 15 procent jfrt med snittet de fem senaste åren och hade redan i september minskat med 10 procent.
*** Inga nordiska länder ingår bland de femton prissättar-entusiasterna.