Har en fransk Trump verkligen en chans att bli näste president? Just nu jagar i alla fall många hoppfulla runt i mediacirkusen för att få vara med och leka.
Franskt presidentval befinner sig mitt i den spännande perioden när kandidater ska krönas och det surrar av namn och förhoppningar.
De etablerade franska partierna fick som bekant storstryk förra gången. Republikanerna och socialistpartiet har visserligen turats om vid makten sinsemellan i decennier men sopades 2017 helt av banan av nykomlingen ”varken-höger-eller-vänster-Macron” samt den ständigt närvarande utmanaren från främlingsfientliga Front National, Marine Le Pen.
Macron är förstås given kandidat den här gången också (fast han inte formaliserat sin kandidatur ännu), liksom Le Pen (ett uttjatat ansikte vid det här laget). Socialisterna försöker med Paris´ borgmästare Anne Hidalgo (väldigt lågt stöd), de gröna med Yannick Jadot (som kanske mest tävlar om röster med Hidalgo) och de borgerliga LR tvekar fortfarande mellan fyra äldre män i kostym (plus en inkastad chanslös kvinna pga annars ser man ut som dinosaurie).
Så massmedia letar förstås på annat håll efter mer underhållande kandidater.
Efter att ha låtit gammelkommunisten Jean-Mélenchon än en gång trumpeta på bekant vis om hur TV inte ger honom den plattform han önskar (ett ”krematorium” var hans senaste, annars brukar han tåga av scen i ilskeutbrott) så har media talat en stund om de tre ”gula västar” som vill bli presidentkandidater.
Deras chanser är inte enormt stora trots att många, många fransmän före corona demonstrerade på deras uppmaning mot sittande president, för Frankrike har nämligen en dämpande spärr; Bara den får ställa upp i presidentvalet, som har stöd av 500 folkvalda från minst 30 olika departement (regioner).
Ett tag hade komikern Jean-Marie Bigard och filosofen Michel Onfray på var sitt håll bestämt sig för att ställa upp i protest mot eliten som krossar folket.
Onfray höll ut längst men sopades av banan av massmedias stora favorit just nu:
Eric Zemmour.
Den väletablerade skribenten Zemmour hör väl i och för sig själv till eliten men utklassar både komikern och filosofen i konsten att provocera, t ex genom att attackera muslimer, homosexuella och flyktingar.
Han har också fördelen över övriga hoppfulla, att ha en TV-kanal med åtföljande mediaimperium bakom sig.
Redan hösten 2019 beslöt sig mångmiljardären Vincent Bolloré för att satsa stort på journalisten Zemmour.
Den snart 70-årige Bolloré har gått som barn i huset hos alla presidenter i decennier berättar ett långt reportage i tidningen Le Monde, fram till han mötte paret Macron som inte var lika mottagliga för hans åsikter.
Den högerextrema TV-kanalen som Bolloré byggt upp gav Zemmour ett timslångt pratprogram på bästa sändningstid. Bollorés CNEws, slår hösten 2021 andra TV-kanaler i tittarsiffror (hela historien om hur affärsimperiet Bolloré köpt in sig i media – Europe1, Paris Match och Juornal de Dimanche – i Le Monde-artikeln).
Zemmour är emellertid precis lika välkommen gäst i andra TV-kanaler och program samt tidningar eftersom han garanterat lanserar chockerande uttalanden som ger klick och tittare.
Detta ser väldigt mycket ut som en katastrof för Marine Le Pen, vars opinionssiffror vid presidentvalet 2017 gav henne en hygglig chans (över 21 proc) och som sedan ägnat fyra och ett halvt år med att finslipa sina chanser i 2022 års val genom att bli mer respektabel, mindre högerextrem gaphals
Flera ur hennes följe den förra gången har hoppat av, startat egna partier och vill själva bli presidenter men ingen har hennes genomslag.
Så dyker Zemmour upp, en riktigt högerextrem gaphals och får allt mediautrymme. Hon vänder sig obegripligt nog till CNews för att protestera… vilket naturligtvis möts med total likgiltighet.
Är Zemmour en katastrof också för Emmanuel Macron?
Presidenten som hade stöd av två tredjedelar av fransmännen i starten har hunnit väcka deras ilska åtskilliga gånger sedan dess.
Men i opinionsmätningarna ges han största chans att ro hem presidentvalet.
Enligt de senaste siffrorna skulle Macron få 26 procent i första valomgången, Le Pen få 18 procent och Zemmour få 15 procent.
Om ingen får mer än 50 procent av rösterna, går bara två vidare till andra omgången.
Vad vill egentligen Zemmour politiskt åstadkomma om han skulle nå Elyséepalatset?
Oklart, förutom att jaga flyktingar och kriminella, homosexuella på porten.
Det är möjligt att Zemmour tar sin revolt mot eliten för långt för en fransk presidentkandidat. Fransmän är vana vid att ämbetets värdighet respekteras och brukar kräva av sina presidenter att vidmakthålla en nobel högtidlighet.
Zemmour är dömd tre gånger för rashets, senast mot minderåriga flyktingar. Smaklösheten i att infinna sig vid nattklubben Bataclan på sexårsdagen för det blodiga terroristattentatet där för att anklaga inte terroristerna, men dåvarande president, för mördandet, uppskattades inte.
Och hans försök till skämt när han vid ett annat tillfälle viftade med ett gevär mot journalister, sägs ha gjort särskilt hans anhängare besvikna för han kan tydligen inte hålla i ett gevär.
Ett problem för såväl Zemmour som Le Pen, är att ingen av dem har ännu kunnat visa att de har 500 folkvalda bakom sig. De får i så fall inte ställa upp.
Men de har fram till början av mars 2022 på sig att få ihop stödet.
Macron lär hålla tummarna för att de faktiskt når första rundan vilket sker den 10 april 2022, för han skulle vinna över dessa bägge populister i andra rundan, enligt alla opinionsundersökningar.
Det går faktiskt bättre för Emmanuel Macron än man kan tro.
Senaste förtroende-siffrorna från hösten 2021 säger att 41 procent av väljarna litar på honom.
De två tidigare presidenterna vid samma tidpunkt i deras mandat hade 16 procents förtroende (Hollande) och 33 procent (Sarkozy).
Bara i dagarna gick 600 franska borgmästare i hela landet ut i stöd för Emmanuel Macrons fortsatta presidentskap.
För första gången, skriver de i ett debattinlägg, får de stöd och gehör för sitt arbete hos den franska staten via välkomna reformer och extra finansiering.
Borgmästarna uttrycker till och med sin uppskattning för ”le grand débat national” som Macron lanserade 2019 för att ge vanliga människor rätten att tala direkt med sina politiker. Det hör annars inte den vanligaste metoden i fransk politik, att lyssna på väljare mellan valkampanjer.
(Ja, Macron deltog själv men det var framförallt borgmästare och lokalpolitiker som bjöd in till öppet hus+debatt).
Utan Zemmour eller Le Pen skulle Macron troligen möta en republikan i andra omgången den 24 april 2022.
Möjligen Michel Barnier.
Med två president-fähiga kandidater kan frestelsen för väljarna att åtminstone få titta på ett annat ansikte de kommande fem åren, vara till Macrons nackdel.