Vems väg för global handel vinner – EUs eller USAs?

Vilket funkar bäst, samarbete eller konflikt?
Just nu hotar USA Kina för att få sälja mer medan EU och Japan slår ett slag för samarbetsmodellen – med världens största handelsavtal.
Två exempel på internationella relationer och vi vet inte vilket som har framtiden för sig.


På torsdagen trädde EUs handelsavtal med Japan i kraft, ett avtal som täcker 30 procent av världens BNP, 635 miljoner människor och tar bort tullar på 1 miljard euro (97 procent av EUs japanexport).

Båda sidor har gett efter på känsliga punkter.
Japan har gått med på att äntligen lyfta bort straffande tariffer på europeiska livsmedel och jordbruksvaror liksom att öppna en del av japansk offentlig upphandling för EU.

EU har bl a lovat ta bort 10-procentiga tullar på japanska bilar och bildelar.
Storbritannien bör darra i dessa brexittider – nu kan Japan välja bort att tillverka i Storbritannien som man länge gjort för att slippa EU-tullarna).

Må handelskaravanerna börja rulla!, jublar EU-kommissionen.

Avtalet är samtidigt menat som ett finger åt Donald Trump. För EU och Japan är det här mer än handel, det är också storpolitik.
De vill att internationella relationer regleras globalt, följer uppdragna regler och sliter tvister gemensamt.

För den amerikanske presidenten är det som bekant rena tvångströjan.
Han är övertygad om att hot och skrämseltaktik fungerar.
Vad som är bra för andra måste vara dåligt för USA.
Är motparten nöjd så har Trump misslyckats.

Kanske kommer Trump få rätt.
Att skrämma och hota gav honom ett nytt avtal med de närmaste grannarna, Mexiko och Kanada.
Bullret om tullar på europeiska bilar gav honom ett löfte att Europa ska börja köpa mer sojabönor och gas från USA.
Han tvingade Sydkorea att omförhandla deras handelsavtal med USA.

Trump har sett att tillväxten är oroväckande svag i Kina och kalkylerar att där finns en svag punkt han kan slå till mot.
Genom att lägga 10 procents extra tull på Kinas import – och hota om 25 procent från 1 mars – har han fått president Xi till förhandlingsbordet och utvunnit löften om att få sälja ännu mer sojabönor och att kineserna ska sluta ta hem teknologiska framsteg från amerikanska företag.

Så vem kommer få rätt om hur handel bäst ska bedrivas?

Trump har låtit EU vara i fred ett tag men så snart han är klar med Kina står européerna i hans skottglugg.
Han representerar en stor ekonomi.
USAs handelskonflikter sänker hela världens ekonomiska tillväxt.

Men om det är storleken som kommer avgöra, så har EU en större marknad än den amerikanska och en större global handel än USA.

EU har under Trumps presidentskap skaffat sig ett nytt handelsavtal med Kanada (som under sitt första år ökade handeln med 7 procent), med Singapore, Vietnam och Mexiko medan samtal pågår med Latinamerika, Australien och Nya Zeeland.

Vinner EU-linjen då?
Nja.
Trump har för länge sedan genomskådat EUs svaga punkt.
EU är bara starkt så länge det är enigt.
Räkna med att han kommer hitta ett listigt sätt att utnyttja det emot oss.

Utgången är oviss.




















About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU