– Britterna har fått nog av alla experter, som alltid vet bäst men alltid får fel. Med den numera klassiska repliken i tv-utfrågningen inför Brexitomröstningen lyckades kampanjledaren Michael Gove avfärda alla ekonomers varningar för följderna av att lämna EU.
Men nu är verkligheten ikapp den brittiska regeringen. De ekonomiska kurvorna går åt fel håll och företagens alltmer högljudda hot om att flytta till något EU-land har nått ända in till Downing Street. När opinionsmätningarna dessutom pekar mot att Jeremy Corbyn kan bli premiärminister 2022 handlar det nu om att snabbt få fram uppgörelser med EU27 och rädda Theresa Mays ansikte.
– En majoritet av britterna förlorar på EU-medlemskapet, medan eliten som du tillhör tjänar på det, hävdade dåvarande justitieministern Michael Gove och överraskade till och med Sky News politikchef Faisal Islam. Gove lovade bättre ekonomiska tider, 350 miljoner pund extra i veckan till sjukvården och stopp för massinvandringen om Brexitsidan skulle vinna.
Nu säger samma Michael Gove, numera miljö- och landsbygdsminister, att det nog är bäst för brittisk ekonomi om invandringen kan fortsätta några år till.
’”I think the judgement we need to make about future migration policy should be shaped by what’s in the interests of our economy.”
Men förhoppningarna om en kraftigt ökad export har inte hållit i sig. Det stora underskottet i handelsbalansen ökar trots att brittisk export blivit mycket billigare. Pundet låg på 1,31 mot euron dagen före folkomröstningen, och är nu nere på 1,09, en nedgång med nära 17 procent. Rubrikerna i Financial Times talar om rekordstort ras i bilförsäljningen, som nu är nere på 2011-nivån. Stagnerande löner och stigande priser när importen blir dyrare och inflationen tar fart:”Downbeat car production hampers UK manufacturing”
”ONS figures show UK manufacturing stagnating”
”UK consumer spending squeezed for third month in a row”
Finansminister Philip Hammond, som ser sina förhoppningar om att minska Storbritanniens stora budgetunderskott gå om intet, är den som varit först att ta till sig näringslivsdirektörernas varningar om att landets ekonomi riskerar att haverera om regeringens Brexitlöften genomförs som planerat i mars 2019 då slutdatumet för förhandlingarna infaller.
Hammond har talat om en ”övergångsperiod” som för varje vecka som går blir allt längre och nu kan sträcka sig ända fram till 2022. Under premiärminister Theresa Mays semester i de schweiziska alperna har finansministern lanserat idén om att lösningen för samarbetet EU-Storbritannien de kommande åren kan ”hämtas direkt från lagerhyllan”, att UK accepterar någon modell som EU redan har med närliggande länder ”to avoid a cliff-edge on March 29, 2019”.
Men det är inte helt enkelt för den splittrade Toryregeringen att anpassa sig till den ekonomiska verkligheten. Brittiska medier påminner ständigt om premiärminister Theresa Mays högstämda löften om att ”Brexit means Brexit”, att den nationella suveräniteten ska återtas genom att brittiska domstolar inte längre ska behöva underordna sig EU-domstolen, och att Storbritannien bestämmer vilka som får komma in i landet.
Opinionsmätningarna som pekar mot att Labour skulle vinna ett nyval i dag verkar dock få Toryregeringen att ställa in sig på att göra långtgående kompromisser för att inte framstå som handlingsförlamad. Det har läckt ut uppgifter om att UK är berett att betala en utträdesavgift på upp till 40 miljarder euro.
EU-sidan vill inte heller ha ett sammanbrott i samarbetet med Storbritannien och har länge försökt peka ut vägar ut ur knipan för den brittiska regeringen. Redan i våras lanserade EU:s chefsförhandlare Michel Barnier idén om en ”norsk modell”, att UK under en övergångsperiod blir medlem av Efta och ingår i EES-avtalet med EU. Det skulle göra att landet fortsatt var medlem av EU:s inre marknad och att brittiska företag kunde fortsätta göra affärer som i dag. Men det avvisades då av Brexitanhängare, eftersom det skulle innebära fortsatt fri invandring och fortsatta EU-avgifter.
I takt med förhandlingsklockan tickar och regeringen börjar inse allvaret har dock Efta-spåret blivit alltmer aktuellt. Theresa May har också fått draghjälp från oväntat håll – de hatade domarna i Luxemburg.
Theresa May har upprepade gånger lovat att Storbritannien inte längre ska vara underordnat domstolen i Luxemburg. Men när EU-domstolens president Koen Lenaerts i en intervju i belgisk tv föreslog att Storbritannien i stället ansluter sig till Efta och låter Efta-domstolen, som sitter några kvarter bort i Luxemburg, bli den domstol som avgör internationella tvister slogs det upp stort i brittiska The Times. På det sättet skulle Theresa May kunna hävda att löftet om att bryta med EU-domstolen infrias.
Efta-domstolen är officiellt en självständig institution. Men det står i dess stadga att den ska följa EU-lagstiftningen och EU-domstolens tolkningar, och Koen Lenaerts påpekar också att EU-domstolen är överordnad.
“The treaty stipulates that the Efta court, which is institutionally independent from the ECJ, must attain a uniform or homogeneous jurisprudence,” Mr Lenaerts said. “On paper, they are two independent courts. In practice, the weight of the EU court has more impact. Will the UK accept this?”
Efta har också räckt ut en hjälpande hand till Toryregeringen och öppnat för en medlemsansökan.
“We are open to receiving a U.K. membership application”, spokesman Thorfinnur Omarsson confirmed to Politico.
Brittiska regeringen har sagt att den ska leverera ett flertal förhandlingsbud den kommande veckan, som ett bevis på att den inte är handlingsförlamad.