Vet Löfven när han drar en vals i EU-nämnden?

Statsminister Löfven är antingen aningslös inför vad som sker i EU just nu.
Eller så lurar han medvetet riksdagen.
Men det han rapporterar till EU-nämnden är inte en korrekt bild.

EU är inne i en fördjupningsfas och det hela går fort.
Sedan en tid tillbaka har nya förslag om samarbetet regnat ned över stats- och regeringscheferna.
Detta har trängt fram till riksdagens EU-nämnd och vid sitt samråd med Stefan Löfven före dagens toppmöte kom åtskilliga oroliga frågor om EU är på gång igen med det som ingen svensk ledamot tycks önska, ”mer EU”.

”Ja, hahaha”, sa Löfven, ”det hålls många tal nu. Jag kan ju inte sätta ner foten för varje tal.”
Nej, då hade Löfven sannerligen haft fullt upp.

Men han befann sig trots allt i EU-nämnden för att informera om ett specifikt toppmöte.
Och på stats- och regeringschefernas bord vid just detta toppmöte ligger EU-ordförande Donald Tusks förslag till EU-reform. 

Förslaget handlar i korthet om att höja takten i beslutseffektiviteten.
Förslag som fastnar i ministerrådet pga  EU-ländernas oenighet ska snabbare lyftas upp till stats- och regeringscheferna.
Om inte regeringscheferna heller kommer överens öppnas dörren för att en mindre grupp länder går vidare själva.

Ni läste rätt.
Över huvudet på de länder som vill motsätta sig ett förslag, kommer nu ett svärd att hänga.
Om ni inte går med på förslaget, går en mindre grupp länder vidare utan er.

Stefan Löfven nämnde inte den saken under gårdagens samråd.
Däremot lugnade han EU-nämnden med att han håller helt med dem om att EU inte ska gå vidare i integration.

”Nu är inte tid för nya former, för briljanta förslag”, sa Löfven.
”Nu är tid för EU att leverera vad vi redan har beslutat om.”

”Vi måste framförallt hålla ihop de 27,” ansåg Löfven.
”Fokus ligger på att inte spräcka de 27.”

Kanske är statsministern aningslös, kanske ser han faktiskt inte vad som händer.
Faktum är att Donald Tusks förslag inte är ett av många tal, det är en uppsummering av vad regeringscheferna diskuterade vid EU-toppmötet i Tallinn i september.
(Ett toppmöte som Löfven inte samrådde med EU-nämnden med om, för det var ändå bara informella samtal.)

Emmanuel Macron eldade på i Tallinn, han ville gå fort fram med EU-reformer.
Donald Tusk vädjade för att hålla samman de 27 för dessa två ambitioner krockar, som alla förstår, lätt med varandra.

Tusks kompromiss till oktober-toppmötet är att alla nya förslag åtminstone ska diskuteras först bland de 27.
Men om de 27 inte är eniga så kommer de mest ambitiösa släppas fram.

Det här är det slags ”nya former” och ”briljanta förslag” som ledamöterna i EU-nämnden oroade sig över.
Stefan Löfven valde att släta över och istället berätta om andra delar i Tusks förslag som han gillar (färgglada scheman över hur långt reformerna har kommit).

Han valde också att tona ned hur beslutsmoget detta framtidsförslag är.
”Det ska diskuteras men inte förhandlas”, förklarade han för riksdagsledamöterna och inte en enda av dem frågade vad skillnaden är.

Löfven liksom EU-nämnden vet naturligtvis att EU-toppmöten inte är en plats för formella beslut.
EU-toppmöten är plats för något mycket mer avgörande, stats- och regeringschefernas diskussioner för att uppnå enighet.
Sedan får ministrarna besked att fatta de formella besluten på sina rådsmöten.

Riksdagsledamöterna borde veta bättre, de har gått i just den fällan förut.
Europeiskt försvarssamarbete var alltid bara på idéstadiet och Sverige var hur som helst emot, fick EU-nämnden höra, till det en vacker dag redan var beslutat och Sverige plötsligt var för.

Kommer statsministern någonsin ha en ärlig överläggning med riksdagen där han berättar att det är inte så enkelt för en svensk statsminister som att ”sätta ner foten” eller ”slå näven i bordet” för att få EU att sluta utveckla nya idéer?

 

About

Journalist, skribent och bloggare – alltid om EU