Skandalen i Svenska Kraftnät visar att EUs förslag om att skydda för visselblåsare kommer i rättan tid.
Tyvärr håller det skyddet just nu på att urholkas av EU-regeringarna.
Förre säkerhetschefen på Svenska Kraftnät vittnar i DN om hur han varnat för att släppa in vem som helst på säkerhetsklassad information.
(Fiender kan en dag vilja inleda en attack med att stänga ner våra elnät först.)
Men ledningen struntade i honom.
Säkerhetschefen på Transportstyrelsen försökte också göra klart för sin ledning att uppgifter om piloter, poliser och säkerhetspoliser inte kan ligga öppna för vem som helst att läsa.
De lyssnade inte heller.
Just nu är ett lagförslag på väg genom EUs lagstiftningsprocess om att skydda den som anmäler orimligheter man upptäckt på sin arbetsplats.
Det behövs, även i Sverige.
Vi behöver bara gå till de två läkare som anmälde Macchiarinis bedrägeri med struprör i plast, som frusits ut efter att ha försökt stoppa honom.
Säkerhetschefen på Svenska Kraftnät sa till slut upp sig i frustration medan generaldirektören än så länge sitter kvar, med ansvarig minister Baylans fortsatta förtroende.
För två år sedan fick visserligen också den som arbetar i svensk privat sektor den lagliga rätten att anmäla felaktigheter. Men lagen är för svag, säger professor Claes Sandgren som påpekar att t ex får den inte vara anonym som anmäler.
I en genomgång över visselblåsarskydd i alla EU-länder får Sverige en rankingplats som nummer nio på grund av hålen i svenskt lagligt skydd.
Svensk lag är inte bra nog. EU-förslaget är bättre på flera punkter.
Men i förhandlingarna som pågår bland EU-regeringarna om lagförslaget just nu, ser skyddet ut att urvattnas.
Ett resultat kan t ex bli att en anmälare tvingas gå till sin arbetsgivare först för att alls få lagligt skydd om hen senare går till pressen.
De som blåste i visselpipan i de senaste årens stora skatteskandaler (Lux leaks, Panama leaks, Danske Bank…) vet att det vore det sämsta sättet att få stopp på miljardbedrägerier.
Det är högst oklart om journalister som publicerar en läcka ska skyddas också. Journalisten som offentliggjorde Lux leaks-skandalen har dömts och friats och stämts på nytt för att ha visat hur regeringar bryter mot lagen.
Rätt illa blir det när juridiska tjänsten i rådet tyckte att alla skatteärenden borde undantas visselblåsarskyddet och fick med sig en majoritet av EU-regeringarna på det.
Hur den svenska regeringen ställer sig vet vi inte riktigt eftersom vi inte haft någon regering under det halvår som EU-förslaget har diskuterats.
Svenskt mottagande förra året lät dock så här: ”…överlag positiv men…”
Regeringen oroade sig för att förslaget kunde inkräkta på yttrandefriheten, på den svenska arbetsmarknadsmodellen och på det kommunala självstyret (för kommuner skulle också tvingas inrätta visselblåsarskydd).
Den viktigaste poängen med att skydda visselblåsare är förstås inte att skydda visselblåsaren – den är att allmänheten ska få reda på när det fuskas, ljugs och ställs till.
Om alla vågar anmäla skandalförhållanden de får syn på, är vi ett steg närmare att få dessa lösta.
Än så länge har EU-regeringarna inte lyckats enas om en gemensam hållning och några reella förhandlingar med Europaparlamentet om slutgiltiga regler, har inte kommit igång.
Det råkar vara ont om tid före EU-valet (26 maj) så frågan kan komma att skjutas till det nyvalda parlamentet istället.
Det ger oss en fråga att ställa till svenska kandidater till Europaparlamentet, alltså:
Vill ni skydda visselblåsare, på riktigt?