Vi måste tala om Facebook, Google o Compani

Svensk syn på fria marknader tycks stå i vägen för upptäckten att Amazon, Facebook, Google och Apple faktiskt utgör ett samhällsproblem.

Svensk förkärlek för frihandel och en öppen marknad, tycks förblinda den svenska regeringen för de faror som lurar i vassen.
När det gäller Kina har regeringen gått från att hösten 2017 lansera en större satsning på att locka fler utländska direktinvesteringar till Sverige – särskilt Kina, som dåvarande näringsminister Mikael Damberg uttryckte det – till att i sommar förbereda sig för att börja granska kinesiska uppköp av strategiskt känsliga företag i Sverige.

Alltså, bara att granska.
Inte kunna förbjuda uppköpen.
Regeringen bad i juni en myndighet (ISP) att utreda läget när det gäller den slags uppköp fram till november.
(Man kunde ju också börjat med att läsa tidningarna – Svenska Dagbladet berättade t ex 2018 om hur flera svenska spjutspetsbolag inom försvarssektorn sålts till Kina.
Säpo gjorde för övrigt sin egen snabbsökning 2018 och fann 65 bolag med kinesiskt ägande – med tillgång enbart till öppna källor.)
Regeringens stora insats består annars i att man i november inför ett EU-direktiv om förhandsgranskning av statsägda direktiinvesteringar som börjar gälla i november.

Så småningom, säger Damberg, ska man också titta på att ge svenska staten möjlighet att förbjuda oönskade uppköp av svenska företag.
Regeringen gör sig ingen brådska trots att riskerna nu är allmänt kända. Kanske inväntar man ett EU-förslag på området? Kina blir kanske mindre förbaskade på Sverige om det här införs inom ramen för EU än om vi gör det på eget bevåg.

Samma oskyldiga svenska öppenhet gäller för de amerikanska digitala jättarna.
Inte i Bryssel dock, där betraktas GAFA (Google, Amazon, Facebook och Apple) mer och mer som en potentiell samhällsfara.
Överdrivet?
Finansminister Magdalena Andersson avfärdar det i alla fall, en smula hånfullt, med att det bara är länder ”som inte själva är de mest innovativa” som fruktar GAFA.

Men det var länge sedan som det var innovationskraften i GAFA som skrämde. Faran utgörs istället numera av stora risker på tre plan – marknadsdominans, resursdominans och kommunikationsdominans:

1) Marknadsdominans
Denna lilla grupp bolag har marknadssvärde som övertrumfar normala länders ekonomier. Amazon ensamt är t ex värt tre gånger Sveriges BNP år 2019.
Denna enorma ekonomiska tyngd använder de till att slå benen undan för konkurrens.
Ta Amazon t ex, som svenska ministrar så varmt välkomnat till Sverige i höst. De anklagas av myndigheter i både USA och Europa att ta oförskämt mycket betalt, att stjäla kunddata ochpriskonkurrera ut säljare som använder sig av deras plattform.
Men att avstå från platsen är att hamna i anonymitet, så säljarna ser sig inget val.

Amazon, Google, Apple och Facebook har alla blivit fällda av EUs konkurrensmyndigheter för att utnyttja sin dominanta ställning till att strypa konkurrens.

EU gjorde nyligen ett nytt försök med Google. Bolaget äger Android och alla som köper telefoner och paddor med Androidsystemet, fick enbart Google som sökmotor i sin telefon.
Man utnyttjar sin dominans på ett område (74,6 procent av marknaden) att vinna på ett annat affärsområde (sökmotorer).
Så EU ålade Google att erbjuda någon annan sökmotor också.

Det gör Google också sedan juli 2020 men på trixigast möjliga sätt. Google höll en auktion för sökmotorer där högstbjudande fick privilegiet att erbjuda sin produkt i varje nyköpt telefon eller padda.
Det slog förstås effektivt ut alla utom de största och stängde t ex definitivt ute DuckDuckGo som är en av få sökmotorer att inte lagra data (och sälja) uppgifter om vad du som användare har sökt på – ett alternativ som kanske många integritetsmedvetna européer hade gillat?

Kvartetten utnyttjar sedan sin ekonomiska tyngd genom att köpa upp bolag som finns på nya affärsområden – ett snabbt sätt att utvdiga sin dominans.
Google är t ex med i racet om självkörande bilar (köpte upp Waymo) och varför inte?, eftersom man redan är störst på kartor, GPS, trafikdata och vägtullar. Ja, Google har faktiskt också köpt upp vägar i USA.

Facebook lanserade stort för några år sedan gratis internet-tillgång för fattiga länder– et erbjudande om begränsad surf mot kravet att startsidan skulle vara Facebook.
Så kunde Facebook skaffa sig nya kunddata att sälja – deras största inkomstkälla – där inga data fanns när folk saknade internettilgång.
I Indien blev regeringen så upprörd att man förbjöd Facebooks erbjudande.
Istället läggs det ut i andra asiatiska länder och Afrika. Detta ”Free basics” finns nu i 55 fattiga länder i världen.

Vad tycker Sverige?
I EU-nämnden har nuvarande utrikesminister, då europaminister Ann Linde, varnat att…:
”Det är en balansgång… att inte hämma innovationskraften i en plattformsekonomi genom betungande krav på dess aktörer.”

2) Resursdominans
GAFA följer och registrerar allt vi gör, tycker och tänker – ja, de lyssnar på din telefon och läser dina mail, dina facebookinlägg och registrerar var du fysiskt befinner dig dygnet runt.
Dessa data för hundratals miljoner användare är en guldgruva i vårt informationssamhälle.
Dels kan GAFA naturligtivs sälja uppgifterna till andra företag som behöver veta för att kunna sälja sina grejer till oss.
Dels säljs de till politiska grupperingar som vill påverka oss.
Allt det har vi vetat länge.

Nu börjar vi också att brett använda stor informationsinsamling till samhällsnytta.
Trafikflöden studeras och registreras.
Vädret följs i detalj och används av militär, av forskare men också av transportbolag och av jordbrukare för att veta när de ska så, skörda, sprida insektsgifter eller huka för inkommande stormar.
Vart människor går, hur länge de stannar och när de är hemma – registreras och kan användas.
Sjukdomar, enklare åkommor, symptom registreras och studeras.
Våra reaktioner inför reklam, TV-program, musik, politiska påståenden – allt kan användas.

Men våra samhällen har inte samma koll som GAFA har.
När corona slog till, beslöt 14 EU-regeringar att snabbt ta fram appar som följer och smittspårar medborgare för att stoppa corona-smittor i sin linda, då sprack det rätt fort för dem allesammans.
Länder saknar de tekniska möjligheterna att ta fram och behandla alla uppgifter som krävs.
Men Google och Apple satt redan på denna info och nödvändig teknik. Deras appar används nu av de 14 regeringarna.

”Det har blivit akut att reglera techjättarna” säger EU-kommissionären Margarethe Vestager, som ser corona-apparna som en varningsklocka om vilket beroende till tech-jättarna samhället har fått.

3) Kommunikationsdominans
Mer än hälften av oss får numera våra nyheter på sociala media istället för via massmedia. Massmedia har också en tendens att plocka upp ämnen från sociala media och öka deras spridning.
Det här har slagit ut en stor del av tidningsvärlden redan – när massmedia tappade sin största intäktskälla, annonsörerna, till Facebook och Google.
(Apropå, när länder kräver att Facebook och Google betalar en slant till tidningar för att lägga ut bitar av deras artiklar, så hotar jättarna helt enkelt med att inte visa något av vad tidningarna gör – alltså att utestänga dem från läsarna på de största plattformarna.)

Informationen som många av oss ser, är alltså inte längre sållad av yrkesjournalister och deras bedöming av nyhetsvärde och samhällsnytta – utan sållningen består av algoritmer som förstärker det du redan känner till.
Ibland har informationen till läsarna manipulerats via en generös betalning till t ex Facebook. Det är belagt att detta skedde i amerikanska presidentvalet 2016 liksom i brexitomröstningen.
Högst betalande får sina meddelanden spridda och förstärkta.

EU har legat på för att plattformarna ska ta bort illegala yttringar – barnporr, uppmaning till hatbrott, rasism, terroristpropaganda.
Hittills har de amerikanska bolagen bara accepterat att rensa frivilligt, på det sätt som passar dem själva. Facebook har t ex nekat i det längsta och först när det kom en annonsörsbojkott, började de värsta avarterna plockas ner.

Ett annat exempel: Facebook har precis bestämt sig för att plocka bort alla politiska annonser en vecka före detta års presidentval.
Hyggligt av dem?
Nja.
Det betyder att alla lokala myndigheter som kontaktar medborgarna via Facebook – ö verlägset mest effektivt för att nå ut – för att uppmana fok att rösta, för att förklara vart man går och hur man gör för att få rösta i USA – nu plockas bort de dagar det är mest angeläget att sprida samhällsinformationen.
Som sagt, de här jättarna bestämmer själva vad de vill och inte vill göra för samhället.
*

Det är alltså här EUs diskussion om att begränsa GAFA kommer in. Den diskussionen hettar till i höst med en rad nya förslag på.
Lustigt, nog, på förslag efter förslag som är på tal i Bryssel, går den svenska regeringen emot eller säger sig vara högst tveksam.
Så har det sett ut när EU införde skydd för persondata (Sverige var emot), beslöt att utveckla europeiska moln (Sverige var skeptiskt) och nu överväger IT-skatt (Sverige är emot).
EU debatterar ett antal andra möjligheter:
Att göra IT-plattformar ansvariga för innehåll på deras tjänster (Sverige tvekar), att tvinga dem upprätta dotterbolag för att falla under europeiska lagar och att ändra konkurrensreglerna så det blir svårare att krossa små konkurrenter (Sverige är emot).

Men framförallt kommer i höst ett större paket under namnet ”Digital Services Act” – en konkretisering av en digital strategi som EU tagit.
Om den strategin skrev i, skrev regeringskansliet:
”Till viss del framställer (EUs) datastrategi företag från tredjeland som en risk. Det är i denna del särskilt viktigt att regleringen sker mot bakgrund av ett konstaterat allmänintresse, evidens och inte av protektionistiska skäl.”

Att i höst finna svaren på de risker som GAFAs enorma dominans över våra samhällen innebär, är enormt svårt – det skulle kräva en kristallkula så att vi kan förutse vilka situationer vi kommer befinna oss i i framtiden. Vi såg t ex aldrig corona komma.
Lagstiftningspaketet ”Digital Services Act” lär vara otillräckligt, kanske rentav slå mot helt fel saker.

Men en sak vet vi utan kristallkula.
Svenska regeringen kommer inte att bidra till de viktiga diskussionerna utan sitta fast i sin märkliga syn att det storas problemet här, är en europeisk protektionism som missunnar världens största bolag att få köra på.