Det tog en dryg timme in i den stora EU-organiserade valdebatten innan frågan som alla väntat på kom: Är Ursula von der Leyen beredd att göra upp med extremhögern för att bli omvald till ordförande för EU-kommissionen?
Von der Leyen räknade upp en rad högerextrema hon vägrar samarbeta med. Men hoppas fortfarande kunna bygga en mycket bred ”regeringsmajoritet” – från Italiens högerextrema regeringschef Giorgia Meloni till De Grönas Alice Bah Kuhnke.
Ultimatumen har haglat över Ursula von der Leyen efter att hon öppnat för samarbete med partier till höger om den traditionella högern efter EU-valet. På så sätt vill hon säkra den absoluta majoritet som krävs för en andra mandatperiod när den nuvarande regeringsalliansen väntas förlora i stöd.
Socialdemokraterna, Liberalerna och De Gröna hotar att inte stödja von der Leyen om hon samarbetar med extremhögern. Giorgia Meloni kräver att S, Lib och De Gröna ska förpassas i opposition och att von der Leyen ska bygga en ny ”högerhöger-allians”.
-Fru von der Leyen, ni har sagt att Pro-EU är ett krav för samarbete. Men inte kan ni väl instämma i Giorgia Melonis syn på EU, som hon framförde sida vid sida med Marine Le Pen? undrade Socialdemokraternas toppkandidat Nicolas Schmit.
Von der Leyen svarade med att upprepa sina ”principer”, att hon endast vill samarbeta med partier som är ”pro-EU, pro-Ukraine och pro-Rule of law”. Men för första gången räknade hon också upp några högerextrema partier som redan är uteslutna, som Marine Le Pens parti i Frankrike, AfD i Tyskland och Konfederationen i Polen.
Hon tillade också att erbjudandet om samarbete inte gäller hela partigrupper, som ECR där Sverigedemokraterna ingår tillsammans med Giorgia Melonis Italiens bröder. Men höll fortfarande dörren öppen för Melonis parti.
-Jag har haft ett bra samarbete med premiärminister Meloni bland övriga EU-ledare, sade von der Leyen.
Men på frågan om hon därmed också stödjer attackerna mot homosexuellas rättigheter som genomdrivs av Melonis regering tog von der Leyen avstånd:
-Jag har en helt annan inställning där.
–Men mitt erbjudande om samarbete handlar om några viktiga principer som är avgörande för att få att få EU att gå framåt.
-Precis som jag gjort de senaste fem åren. De Gröna röstade inte för mig som kommissionsordförande, men sedan byggde vi en bred majoritet för klimatlagarna.
”Regeringsfrågan” kommer att dominera den europeiska debatten de kommande veckorna. Efter valet blir det upp till Ursula von der Leyen, precis som efter förra valet 2019, att spela ut partierna mot varandra och försöka få dem att acceptera kompromisser. I utbyte mot att få ingå i ”regeringsalliansen” och få makt över EU:s politiska agenda.
Den största partigruppen, EPP, där von der Leyens tyska CDU ingår, är splittrad om partiet ska svänga åt höger eller hålla fast vid ”mittenalliansen”.
Von der Leyens utvisning av tyska AfD är inget problem, eftersom partiet nu också kastats ut ur den allra mest högerextrema partigruppen, ID.
Men att visa ut Marine Le Pen från förhandlingarna just som hon lierat sig med Giorgia Meloni i hopp om att framstå som mer politiskt rumsren är ett vågspel och visar att Ursula von der Leyen ändå i första hand vill fortsätta regera med en mittenallians utan att vara beroende av extremhögern.
Nu väntar vi på Giorgia Melonis reaktion i det här europeiska maktspelet.
I övrigt blev det inte mycket utrymme för klargörande debatt i det här stort arrangerade EU-eventet.
De två högerextrema partigrupperna, ECR och ID, fick inte vara med eftersom de valt att inte utse någon officiellt toppkandidat – ”Spitzenkandidat”.
Dessutom ägnades en stor del av tiden åt frågor från väljare runt om i Europa. Det var mest allmänna frågor som kandidat efter kandidat kunde ge allmänna svar på.
Därtill gick mycket tid åt till att de två moderatorerna skulle gå runt på scenen och läsa upp inövade monologer.
Det var bara vid de korta tillfällen då övriga kandidater fick chansen att försöka ställa Ursula von der Leyen mot väggen som det brände till.
Gott nog för en valdebatt.