Nejsegern i folkomröstningen om euron den 14 september 2003 blev det största nederlaget för Göran Persson som statsminister. Nu ”förutspår” styrelseproffset, lobbyisten och godsägaren Göran Persson att Sverige kommer att gå med i euron utan någon ny folkomröstning.
Och visst kan kronan teoretiskt bytas mot euron med ett enkelt riksdagsbeslut. Men det kräver närmast en politisk kupp av av de politiska huvudmotståndarna Socialdemokraterna och Moderaterna i strid med deras stödpartier. Inget talar för att partierna är beredda till detta utan en akut kris – regeringsmakten är viktigare.
Det är inte första gången som Göran Persson argumenterar för att Sverige trots Nejsegern kommer att gå med i valutaunionen. 2011 låg euromedlemskapet ”ganska nära”. 2012 varnade han för att kronan var på väg att bli ”för stark” och att Sverige därför skulle tvingas gå med. 2018 varnar han för en ”perfekt storm” där en lågt värderad krona tvingar Sverige gå över till euron.
Om det är lobbyisten Göran Persson – numera hos Lumo advice som har försvarskoncernen Saab och energibolaget Eon som kunder – eller styrelseproffset och aktieägaren som talar kan man inte veta. Eller om det är fd statsministern som vill få igenom sin vilja till slut.
Kronans ras mot euron och dollarn det senaste året har satt igång eurodebatten på nytt. Även om argumenten och debattörerna är desamma som för 20 år sedan – det känns som ”Groundhog Day”.
Liberalernas Johan Pehrson är den första ledande politiker som kommit med ett nytt inspel när han i somras deklarerade att det inte behövs en ny folkomröstning med seger för ja-sidan för att gå med i euron.
-Vi kan ju inte ha folkomröstningar för att lösa interna partiproblem.
Finansmannen Christer Gardell har lovat rösta på Liberalerna om partiet driver frågan och ser till att byta ut den svenska ”skitvalutan” mot euron.
Liberalerna kommer att driva eurofrågan i EU-parlamentsvalet nästa år och vill att riksdagsvalet 2026 ska bli ett ”euroval”.
Men de två stora ja-parterna avvisar alla förslag om att återuppta eurodebatten.
”Jag ser inte att det är en fråga som kommer att ligga på bordet under de närmaste åren – inte under ganska lång tid framöver”, säger finansminister Elisabeth Svantesson
”Socialdemokraterna ser i nuläget inte någon anledning till att ompröva folkomröstningen 2003, utan anser att Sverige fortsatt ska stå utanför eurosamarbetet”, säger finanspolitiske talespersonen Mikael Damberg.
M- och S-ledningarna har goda skäl:
+ Trots kronraset är motståndet mot att byta valuta fortsatt stort bland väljarna, enligt SCB:s majmätning. Båda partierna riskerar att förlora väljare om de börjar tala om euron.
+ Moderaterna har inget regeringsalternativ med uppbackning för övergång till euron. Sverigedemokraterna är stenhårda motståndare till att överge kronan och få överstatlig styrning av penningpolitiken.
+ Socialdemokraterna har heller inget regeringsalternativ med uppbackning för övergång till euron. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet säger samtliga nej till att byta valuta.
Statsvetarprofessorna Tommy Möller lanserar en S-M-regering som ett sätt att kunna införa euron genom ett riksdagsbeslut. Men det framstår mest som en teoretisk modell eftersom båda partierna riskerar att förlora mängder av väljare som inte accepterar att ”deras parti går i allians med huvudfienden”.
Det skulle krävas att de båda partierna inte avslöjar sina planer före något val utan gör ”en kupp” efteråt och hänvisar till att landet befinner sig i ett krisläge och att de därför måste bilda en koalitionsregering och ansluta Sverige till euron.
Ungefär som när Socialdemokraterna bytte fot om Nato och riksdagen kunde fatta beslutet utan kongressbeslut i partierna eller folkomröstning. Det var möjligt utan regeringssammanbrott genom att Sverigedemokraterna backade från sitt stenhårda motstånd och sa ja till svenskt Natomedlemskap
Men inte ens en ”kupp” av S och M räcker för ett euromedlemskap.
När Magdalena Andersson och Ulf Kristersson andfått ringer upp ECB-chefen Christine Lagarde i Frankfurt för att berätta att de vill vara med i gänget påpekar hon avmätt:
”Sverige uppfyller ju inte reglerna för att vara med i eurosamarbetet!”
För att platsa i eurozonen måste länderna uppfylla ”konvergenskriterierna” – inte högre inflation och ränta än nuvarande euroländer, starka offentliga statsfinanser och stabil växelkurs genom att vara med i växelkursmekanismen ERM II i två år.
Det är den sista punkten – växelkursen – som gör att Sverige inte platsar direkt. Sverige har i praktiken medvetet inte följt konvergensreglerna genom att inte ens ansluta sig till ERM II och försöka ha en stabil valuta. Den årliga konvergensrapport som EU-kommissionen gör med granskning av de EU-länder som inte är med i euron pekar särskilt ut de stora svängningarna i kronans kurs mot euron.
Så i det tänkta scenariot att S och M drivit igenom ett riksdagsbeslut om att gå med i euro dröjer det flera år innan det bli verklighet. Först måste Sverige ansöka om att gå med i växelkurssamarbetet, förhandla fram en växelkurs mot euron, lova följa ECB:s penningpolitik i utbyte mot möjlighet till interventioner vid problem.
Först när Sverige visat att man klarat av att vara med i ERM II i minst två år kan det bli beslut om att få komma med i eurogänget.
Under den här tiden har övriga partier och opinionsgrupper som är emot euromedlemskap gott om tid att bilda opinion mot hur S och M ”gått bakom ryggen på väljarna”. Det politiska priset för euroövergången kan bli mycket högt i nästa riksdagsval för Socialdemokraterna och Moderaterna.
Göran Persson förutspår i Ekots intervju att Sverige ”successivt kommer att glida in i euron”. Han pekar på att ett av de företag han är styrelseordförande för som nu ska gå in på Stockholmsbörsen kommer att göra det i euro.
Men för dagens politiker kommer det inte att bli möjligt att låta ”Sverige glida in i euron”.
Visst kan Sverige gå över till euron utan folkomröstning, men…
Episoder från folkomröstningen:
Folkomröstningen 2003 var inget som Göran Persson ville ha.
I EU-omröstningen 1994 hade ja-partierna, på samma sätt som i Finland, deklarerat att folkomröstningen inte innefattade euron, det skulle avhandlas senare, trots att den gemensamma valutan är en central del av det EU-fördrag som de båda länderna anslöt sig till.
I Finland drev den socialdemokratiske statsministern Paavo Lipponens regering efter EU-inträdet igenom att med ett riksdagsbeslut ansluta sig även till euron.
Men i Sverige lanserade Moderatledaren Carl Bildt överraskande förslaget om folkomröstning vid sin återkomst till inrikespolitiken 1997 efter tre år på Balkan som internationell fredsmäklare.
Det var ett lappkast av M som tidigare hårt motsatt sig folkomröstning. Men Bildt ville i sin första partiledardebatt med Göran Persson skapa problem för det splittrade S-partiet. Priset blev det euromedlemskap som M så hett eftersträvade.
S-regeringen kunde inte säga nej till Bildts förslag om att ”underställa svenska folket frågan”, även om folkomröstningen inte hölls i samband med riksdagsvalet 1998 som Bildt föreslagit.
Men efter valframgången i riksdagsvalet 2002 trodde Göran Persson att han kunde få folket att gå dit han pekade. Under slutveckorna av valrörelsen med allt dystrare opinionssiffror sa Persson till mig:
”Brors, jag tror inte på dina opinionsmätningar. Jag ser inga nejmärken på valmötena längre”.
Nejanhängarna hade slutat gå på Göran Perssons möten; de hade redan bestämt sig för hur de skulle rösta.
Förlusten innebar ett abrupt slut på Göran Perssons framgångsvåg med EU-ordförandeskapet 2001 och valframgången 2002. Det hade till och med ryktats om ett toppjobb i EU.