Von der Leyen röjer nya vägar för EU-pengarna

EUs budgetförslag låter punkt för punkt som svenska politikers önskelista uppfylld.
Men regeringen är emot, förstås.

EU-kommissionens förslag till nästa sjuårs-budget (åren 2028-2034) är annorlunda på många sätt. Hur den finansieras är nytt i stora delar, vilka områden pengarna fördelas till är fullt av nyheter och vem som beslutar över fördelningen är också nytt.

Finansieringen då, som alltid varit svenska regeringars huvudsakliga (ofta enda) intresse. Trots att budgeten blir större (cirka 2 000 miljarder euro eller en ökning från 1,13 till till 1,26 procent av EU-ländernas sammanlagda BNI) ska medlemsländernas avgift ändå inte behöva öka, enligt Ursula von der Leyen.
Hurra från Stockholm?
Nej.

Istället för höjd EU-avgift ska intäkterna toppas upp med att EU lånar (till fonder som EU-länderna sedan kan låna billigt från).
Påfyllningar kommer också från att EU tillåts få dra in egna intäkter. Bland idéerna hittar vi en avgift på storbolag, en avgift på icke-återvunnen elektroniskt avfall, höjd tobaksskatt och/eller en andel av EUs CO2-tullar och CO2-kvoter.
”Nej, för det går ut över konsumenter och företag,” säger europaminister Jessica Rosencrantz i TV4.

Rosencrantz var förstås inte med, när den förra sjuårs-budgeten förhandlades år 2020 men länderna enades då om att återbetalningen av covidfondens lån (800 mdr euro) som börjar år 2028, inte skulle få belasta denna sjuårsbudget. Återbetalningen skulle hämtas ur nya egna medel, var överenskommelsen.

Områden att spendera på i förslaget, låter också som en svensk önskelista – fokus på konkurrenskraft och säkerhet.
Pengarna skulle kraftigt höjas för industri, forskning, försvar och säkerhet, infrastruktur, energi, rymden, krisberedskap, gränskontroller, räddningstjänsten, polisinsatser…
Denna ”pengapåse” föreslås bli näst störst i en ny sjuårsbudget medan de två budgetposter som hittills vägt tyngst – jordbruksstöd och regionalpolitik – skulle skäras ned med runt 25 procent.
Von der Leyen gör därmed rent hus med alla gamla ingrodda deals i EU där Nordeuropa i princip fick fritt fram på allas marknader i utbyte för stöd till Sydeuropa via deras jordbruk och regioner.
Europaminister Rosencrantz är ändå inte nöjd när hon uttalar sig i TV4, det ska göras andra neddragningar – den totala budgeten ska inte få öka.

En pengapåse vars anslag mer än dubblas heter Globala Europa och är avsatt för utrikespolitik, samarbete med grannländer, osv.
Överlag gäller sedan att alla EU-projekt ska ha ett innehåll av 35 procent klimat-relaterat vilket enligt Von der Leyen kommer motsvara satsningar värda 700 miljarder euro.
Absolut krav likaså, att mottagarlandet till 100 procent respekterar rättsstaten (idag gäller detta inte alla EU-fonder).

Vem som beslutar om fördelningen enligt förslaget, är kanske den allra största nyheten.
EU-kommissionen föreslår att, istället för att som vanligt fördela anslag område för område, hälla alla pengar i tre olika påsar där den största pengapåsen fylls av anslag till jordbruk, regionalpolitik, migration, gränskontroll, Europol, hälsa och återbetalning av covidfonden.
Uppdelad i 27 delar, skulle sedan varje EU-land – utifrån en nationell, strategisk plan godkänd av EU-kommissionen – själv bestämma över fördelningen.
Detta skulle t ex ge frihet för länder som gränsar mot Ryssland att välja använda regionalstöden till att bygga murar medan länder långt bort från Ryssland (t ex Spanien som tar emot mängder av båtflyktingar) kanske hellre vill lägga stöden på annat.

Vad det också betyder är att huvudstäderna skulle få en helt ny kontroll över de EU-stöd som hamnar i ens land.
Det ligger helt i linje med vad svenska riksdagspolitiker har önskat sig i många år, att få bestämma från Stockholm över jordbruket och regionerna.
Regeringen har ännu inte hunnit reagera på den delen.

Samtidigt blir då EU-kommissionen extremt central i förhandlingarna om vilka nationella planer som kan godkännas. EU-kommissionen ska övervaka att de nationella planerna lever upp till EUs mål (klimat, biologisk mångfald, jämställdhet…) så reformkrav kan tillkomma.
Här avlövas alltså Europaparlamentet, regionerna och jordbruksorganisationerna nästan allt inflytande över halva EU-budgeten.

Att ge EU egna intäkter som förslaget vill, gör också det att EU-kommissionen skulle vinna mer handlingsutrymme över vad pengar anslås till.
Några nya fonder föreslås, som liksom försvarsfonden SAFE, skulle lånas upp av EU och lånas ut till de medlemsländer som så önskar. Det placerar likaså tyglarna rätt mycket i EU-kommissionens händer.
En sådan fond kallad Katalyst (på 150 miljarder euro) föreslås användas till projekt som ryms inom EU-målen, t ex försvar, energi, osv. En annan är tänkt att vara en krisfond (på 400 miljarder euro) som ska uppstå först om kris uppstår. Återigen kontrollerad av EU-kommissionen.

Det finns fler detaljer av det slaget om man närläser förslaget. Jordbruket skulle t ex förlora nära 100 miljarder eller 25 procent av sitt stöd (dock säkras inkomststöden till jordbrukarna) men en påse pengar sättas undan i reserv för oväntade behov… fördelat då utifrån EU-kommissionens goda vilja istället för som tidigare, enligt förutbestämda kriterier.

Flexibilitet är nödvändigt, hävdar EU-kommissionen, i tider av oförutsägbarhet, där kriser infaller hela tiden, som covid, elpriserna, Ukraina-kriget, handelskrig…
Men detta är inte bara flexibelt, det är också centraliserat.

De 26 EU-kommissionärerna fick sig en hårdhänt påminnelse om vad det innebär, när de först i sista minuten gavs chansen att sätta sig in i det omvälvande förslaget till nästa sjuårs-budget, framtaget av en liten krets kring Ursula von der Leyen.
Deras uppgift var att nicka ja. Alla var inte glada över det.
Återstår att se hur medlemsländerna och Europaparlamentet reagerar.

I utmanande geopolitiska tider är det kanske rätt instinkt att stärka centrum för snabbare och tuffare beslut.
Men det är värt att hålla ögonen på hur mycket av EUs decentraliserade beslutsfattande som åker ut med badvattnet.