För näringslivets skull river EU-politikerna just nu upp lag efter lag som de själva klubbat.
Däremot tvekar de att ta itu med en av näringslivets största konkurrensnackdelar.
Ett till ”omnibus-paket” lades fram på onsdagen, ännu en rad lagar som skrivits om för att göra blir lättare att bedriva företag – det åttonde paketet detta år.
EUs näringsliv anses ju behöva politisk hjälp med den tuffa globala konkurrensen.
Den här gången handlade de omstöpta lagarna om miljö. Tre ansvariga kommissionärer hade alla samma budskap:
””…men vi sänker inga miljöstandarder, vi bara förenklar.”
Stora besparingar för näringslivet görs i förslaget framförallt genom att företag slipper rapportera så mycket till myndigheterna.
Miljö-omnibusen sägs ge 1 miljard euro i minskade företagskostnader (när EU t ex lägger ner sin databas över utsläpp från industrianläggningar). Tillsammans med de tidigare sju omnibusarna sägs 11 miljarder euro årligen sparas in genom lagändringar.
Det är då bara småpengar jämfört med ett helt annat förslag som EU-kommissionen la fram samma dag, en lösning på de höga energipriserna.
Nu talar vi om besparingar på årliga 40 miljarder euro och extra tillväxt på 18 miljarder per år.
Detta är en av de största konkurrensnackdelar som europeiskt näringsliv har. I Europa betalar företagen dubbelt och tredubbelt så mycket för energi som de amerikanska och kinesiska konkurrenterna gör.
Ändå är entusiasmen för denna lösning betydligt lägre bland EU-regeringarna än chansen att få riva upp ännu en miljö- eller klimatlag.
Lösningen går ut på att bygga ut kraftnäten över Europa. Om elen kunde strömma fram och tillbaka fritt över kontinenten så att den gick där den behövdes mest för tillfället, skulle elpriserna sjunka, leveranssäkerheten förstärkas och kriser kunna hanteras enklare.
Idag råder stora luckor i nätverken, många av de europeiska kraftnäten är föråldrade och flaskhalsar täpper till strömmen alldeles särskilt vid nationsgränserna.
Varje land håller hårt i sitt eget.
Som när energiminister Ebba Buschnekar Vattenfall att bygga en elkabel till Tyskland från Skåne. Fast hon samtidigt kritiserar Norge för att vilja skrota en elkabel till Danmark vilket hon säger skulle få ”ringeffekter över hela Europa.”
I det fallet (Norge) tänker alltså Busch som EU-kommissionen.
EU-kommissionen förslag idag handlar bland annat om att att korta alla tillståndsprocesser och att styra hårdare genom europeiska projekt.
Här avviker dock energiminister Busch igen för EU-kommissionen har nyligen stämt Sverige till EU-domstolen för att inte ha infört kortare tillståndsprocesser för förnybar energi (för övrigt ett EU-beslut som fattades under svenskt EU-ordförandeskap med just Ebba Busch i ordförandestolen hösten 2023).
Hon är dock i gott sällskap, en lång rad EU-länder är också sena.
Med det nya förslaget vill EU-kommissionen kunna ge sig på bromsklossar vid nationsgränserna med morot och piska.
Moroten består i att EU-länderna kan förvänta sig mer i EU-stöd. EU-kommissionen föreslår att i kommande EU-budget låta stöden till kraftnät gå från mindre än 6 miljarder euro för de senaste sju åren, till mer än 29 miljarder de kommande sju åren.
Piskan skulle vara att EU-länderna dels tvingas offentliggöra kostnader och intäkter (den som låter grannlandets skattebetalare stå för fiolerna, ska hängas ut och få skämmas), dels ska länderna få betala straffavgift för ”trafikstockningar,” alltså olösta flaskhalsar.
Och i värsta fall skulle EU-kommissionen kunna gå in och peka med hela handen för att få fram utbyggnadsplaner.
Den snabbväxande vindkraftssektorn välkomnar särskilt en annan del med EU-förslaget, att kommissionen ersätta ”först till kvarn-principen” i kraftnätet till principen ”först färdig, först ut.”
Just nu sägs t ex energislukande datacenters reservera mycket utrymme för framtida behov vilket stoppar upp flödet.
Upp till medlemsländerna då – är de villiga att investera i europeiska kraftnät och låta EU-kommissionen peka ut var insatser behövs bäst… eller vill de fortsätta på den nationella linjen att skydda sin egen marknad?